Klintmurarbi (Osmia niveata) är ett solitärt bi i familjen buksamlarbin.

Klintmurarbi
Status i världen: Livskraftig (lc)
Status i Sverige: Akut hotad[2]
Osmia niveata female 1.jpg
Klintmurarbi, hona
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassInsekter
Insecta
OrdningSteklar
Hymenoptera
ÖverfamiljBin
Apoidea
FamiljBuksamlarbin
Megachilidae
SläkteMurarbin
Osmia
UndersläkteHelicosmia[3]
ArtKlintmurarbi
O. niveata
Vetenskapligt namn
§ Osmia niveata
AuktorFabricius, 1804[4]
Synonymer

Apis fulviventris Panzer 1798
Anthophora niveata Fabricius 1804
Osmia fulvicornis Latreille 1809
Osmia minuta Bramson 1879
Osmia sieversi Morawitz 1886
Osmia carneiventris Dours 1887

Osmia fulviventris albiscopa Alfken 1914[5]
Hitta fler artiklar om djur med

UtseendeRedigera

Ett ganska slankt bi med svart grundfärg, som speciellt hos hanen har metallglans.[2] Honan har gråbrun päls som bleknar med åren; bland annat den nordeuropeiska formen har röda pollensamlingshår på buken[2][5]. Hanen har längre päls än honan, och mer i rödbrunt. Även här bleknar pälsen med åldern till mer gulbrunt/gråaktigt.[2] Arten blir 9 till 10 mm lång[2], i undantagsfall från 8 mm till 13 mm[5].

EkologiRedigera

Klintmurarbiet är ett värmeälskande bi som gärna uppehåller sig i skogsbryn och närliggande torrängar med tillgång på korgblommiga växter, speciellt väddklint, men även tistlar med kraftiga blomkalkar.[2]I Skandinavien flyger arten under juni och juli,[2] medan den på kontinenten kan flyga ända från början av maj till början av augusti[6].

FortplantningRedigera

Honan bygger larvbona i murket trä, gärna i existerande hål efter andra insekter som skalbaggar,[6] eller kraftigare, ihåliga växtstjälkar[2]. Tänkbara boparasiter är pansarbina stampansarbi (Stelis phaeoptera) och bandpansarbi (Stelis punctulatissima).[6]

UtbredningRedigera

Utbredningsområdet omfattar Europa och Nordafrika från Kanarieöarna till södra Skandinavien och österut till Centralasien. I Skandinavien har arten endast påträffats i Sverige och Danmark.[1]

Status i SkandinavienRedigera

I Skandinavien förekommer arten enbart i Danmark och Sverige.[1] I Sverige har den endast påträffats i Blekinge (senast funnen 1938) samt i Skåne (senast påträffad 1969). Tidigare uppgifter om en mer omfattande svensk utbredning beror på förväxling med fibblemurarbiet (Osmia leaiana).[2] Den är rödlistad som akut hotad ("CR") men det har ifrågasatts om den inte bör betraktas som nationellt utdöd ("RE"). Arten anses minska, främst på grund av övergång till storskaligt jordbruk. Övergödning och minskad markstörning (artens främsta värdväxt, väddklinten, gynnas faktiskt av markstörning) kan också spela roll, liksom födokonkurrens (om de minskande väddklintresurserna) med stortapetserarbin och humlor.[2]

Även i Danmark är arten mycket sällsynt: Fram till 2017, då den hittades på Møn, hade den bara observerats vid tre tillfällen.[7]

ReferenserRedigera

  1. ^ [a b c] Lhomme, P. 2014 Osmia niveata . Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 30 oktober 2019.
  2. ^ [a b c d e f g h i j] Niklas Johansson (2012, 2015). Osmia niveata Klintmurarbi”. Artdatabanken. http://artfakta.artdatabanken.se/taxon/103190. Läst 22 april 2018. 
  3. ^ Osmia niveata Fabricius, 1804” (på engelska). Discover Life. http://www.discoverlife.org/mp/20q?search=Osmia+niveata. Läst 29 juli 2013. 
  4. ^ Osmia niveata (Fabricius, 1804)” (på engelska). ITIS. http://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=756959. Läst 29 juli 2013. 
  5. ^ [a b c] Razeyeh Khodaparast & Alireza Monfared (2013). ”Taxonomic Studies on Osmiine Bees (Hymenoptera, Apoidea: Megachilidae) of Fars Province (Iran)” (på engelska) (PDF, 0,98 MB). Entomofauna (Ansfelden) 34 (19): sid. 10. ISSN 0250-4413. https://www.zobodat.at/pdf/ENT_0034_0229-0260.pdf. Läst 15 oktober 2019. 
  6. ^ [a b c] A Jukes (2019). Osmia niveata (Fabricius, 1804)” (på engelska). Bees Wasps & Ants Recording Society. https://www.bwars.com/bee/megachilidae/osmia-niveata. Läst 30 oktober 2019. 
  7. ^ Henning Bang Madsen, Kent Runge Poulsen, Claus Rasmussen, Isabel Calabuig & Hans Thomsen Schmidt (2018). ”Fire bier nye for den danske fauna (Hymenoptera, Apoidea, Apiformes)” (på danska) (PDF, 30,8 MB). Entomologiske Meddelelser 86 (1-2): sid. 4. ISSN 0013-8851. Arkiverad från originalet den 30 oktober 2019. https://web.archive.org/web/20191030141929/https://pure.au.dk/portal/files/137756135/_Madsen_2018_14242_.pdf. Läst 30 oktober 2019.