Pansarbin
Pansarbin (Stelis) är ett släkte solitära bin i familjen buksamlarbin. De lever som boparasiter i bon av andra bin.
| Pansarbin | |
 Stelis costalis, nordamerikansk art. | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Insekter Insecta |
| Ordning | Steklar Hymenoptera |
| Underordning | Midjesteklar Apocrita |
| (orankad) | Gaddsteklar Aculeata |
| Överfamilj | Bin Apoidea |
| Familj | Buksamlarbin Megachilidae |
| Släkte | Pansarbin Stelis |
| Vetenskapligt namn | |
| § Stelis | |
 | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Beskrivning redigera
Pansarbina har svart, eller i Nordamerika även grönt till blått metallglänsande grundfärg; ibland svart med gula markeringar. De har mycket gles behåring, särskilt på bakkroppens ryggsida, som nästan helt saknar sådan. Arterna är mycket små till medelstora; kroppslängden varierar från 3 till 14 mm. De svenska arterna ligger dock mellan 5 och 9 mm.[1] Pansarbina har ett extra kraftigt hudskelett (kutikula) för att motstå angrepp när de tränger in i värdbinas bon.
Utbredning redigera
Utbredningsområdet är stort, det sträcker sig från Västeuropa till Mongoliet och Sydostasien, omfattar Nord- till Mellanamerika, samt omfattar även Nordafrika, Kenya och Sydafrika. I Europa finns 20 arter, och i hela världen omkring 100.[1]
Arter i Sverige och Finland redigera
Av nedanstående 7 arter finns 4 i Sverige varav 1 är rödlistad[1]. I Finland finns alla arterna varav 1 är rödlistad[2].
- väggpansarbi (Stelis breviuscula)
- prickpansarbi (Stelis ornatula)
- stampansarbi (Stelis phaeoptera) Sårbar i Sverige
- bandpansarbi (Stelis punctulatissima)
- Stelis signata (laikkutöpömehiläinen på finska) Nära hotad i Finland, saknas i Sverige
- Stelis minima (kääpiötöpömehiläinen på finska) Saknas i Sverige
- Stelis minuta (pikkutöpömehiläinen på finska) Saknas i Sverige
Ekologi redigera
I Europa flyger arterna som längst mellan maj och september.[3]
Pansarbina är boparasiter hos andra bin, som väggbin, blomsovarbin, murarbin, gnagbin och ullbin. Honorna lägger ett ägg i en av värdbiets larvceller när denna har fyllts med näring. Larven dödar därefter värdlarven och lever av den insamlade näringen.[1] Till skillnad från de flesta boparasitiska bin dödar inte alltid pansarbinas larver värdlarven eller -ägget just efter kläckningen, utan kan vänta tills den träffar på värdlarven medan pansarbilarven äter av pollenförrådet. Vissa pansarbin (som Stelis nasuta) kan lägga flera ägg i samma larvcell; de resulterande larverna delar på matförrådet.[3]
Källor redigera
- ^ [a b c d] Björn Cederberg (2020). ”Pansarbin Stelis”. Artdatabanken. https://artfakta.se/artbestamning/taxon/1005535. Läst 19 juli 2020.
- ^ Juho Paukkunen (2019). ”pansarbin – Stelis”. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204390. Läst 19 juli 2020.
- ^ [a b] ”Düsterbienen · Stelis” (på tyska). Wildbienen. http://www.wildbienen.de/eb-steli.htm. Läst 19 juli 2020.
Externa länkar redigera
Wikimedia Commons har media som rör pansarbin.
