Kinesisk järpe

Asiatisk hönsfågel

Kinesisk järpe[2] (Tetrastes sewerzowi) är en skogshöna närbesläktad med järpe som den utseendemässigt är mycket lik.[3]

Kinesisk järpe
Status i världen: Nära hotad[1]
TetrastesSewerzowi.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningHönsfåglar
Galliformes
FamiljFasanfåglar
Phasianidae
SläkteTetrastes
ArtT. sewerzowi
Vetenskapligt namn
§ Tetrastes sewerzowi
Auktor(Przewalski, 1876)
Synonymer
  • Bonasa sewerzowi
  • Kinajärpe
Hitta fler artiklar om fåglar med

UtseendeRedigera

Kinesisk järpe är med en kroppslängd på 33-36 cm minst av alla skogshöns. Den är lik mörka populationer av sin närmaste släkting järpen, men är generellt mindre marmorerad och streckad, med tydligare och tätare bandning i svart och rostrött snarare än oregelbunden fjällning på både ovan- och undersida. Hanen har också tydligt kastanjefärgade fjädercentra med smala vita kanter på bröstet. Den tydligaste skillnaden är stjärtteckningen, med fyra bruna centrala stjärtfjädrar istället för två medan resten är svartaktiga med smala vita band och vita spetsar.[4]

Utbredning och systematikRedigera

Kinesisk järpe är en stannfågel som förekommer i västra Kina, från Gansu till östra Tibet, nordvästra Yunnan och norra Sichuan.[3] Den behandlas antingen som monotypisk eller delas in i två underarter med följande utbredning.[5]

  • Tetrastes sewerzowi sewerzowi – nordcentrala Kina
  • Tetrastes sewerzowi secundus – sydcentrala Kina

SläktestillhörighetRedigera

Traditionellt placeras järpen tillsammans med järpe och amerikanska arten kragjärpe i släktet Bonasa. DNA-studier visar dock att de inte är varandras närmaste släktingar. Eftersom kragjärpen är typart för Bonasa har därför kinesisk järpe, liksom dess nära släkting järpen, lyfts ut till ett annat släkte, Tetrastes. Vissa behåller den dock i Bonasa med hänvisning till en annan genetisk studie som istället visar att de tre arterna är nära släkt.[6]

LevnadssättRedigera

Kinesisk järpe förekommer i bergsbelägen björk- och barrskog, generellt över 2400 meters höjd, i Tibet så högt som 4300 meter. Den födosöker på marken eller i träd, i Gansu huvudsakligen knoppar, blommor och löv från pil och björk på våren, på sommaren frön och blomställningar från trampörtssläktet (Polygonum). Fågeln häckar från slutet av maj till mitten av juni. Den lägger fem till åtta ägg i ett bo på marken.[7]

Status och hotRedigera

Kinesisk järpe förekommer i ett relativt litet område i Kina. I delar av utbredningsområdet har den påverkats av kraftig habitatförlust. Den utsätts även för äggsamling och jakt. Även om den verkar kunna utstå ganska höga nivåer av exploatering tros den minska relativt kraftigt i antal. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar den döfr som nära hotad (NT).[1] Världspopulationen har inte uppskattats, men den beskrivs som vanlig i rätt miljö.[8]

NamnRedigera

Dess vetenskapliga artnamn refererar till den ryska upptäcktsresanden och naturvetaren Nikolai Alekseevich Severtzov.[9][10] På svenska har den även kallats kinajärpe.

NoterRedigera

  1. ^ [a b] BirdLife International 2012 Tetrastes sewerzowi Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 20 mars 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
  4. ^ Madge, S.; McGowan, P. 2002. Pheasants, partridges and grouse: including buttonquails, sandgrouse and allies. Christopher Helm, London.
  5. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2018. IOC World Bird List (v 8.1). doi : 10.14344/IOC.ML.8.1.
  6. ^ Lucchini, V., Höglund, J., Klaus, S., Swenson, J. & Randi, E. (2001) Historical biogeography and a mitochondrial DNA phylogeny of grouse and ptarmigan. Mol. Phyl. & Evol. 20(1): 149–162.
  7. ^ de Juana, E. & Kirwan, G.M. (2019). Chinese Grouse (Bonasa sewerzowi). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/53331 12 februari 2019).
  8. ^ del Hoyo, J.; Elliott, A.; Sargatal, J. 1994. Handbook of the Birds of the World, vol. 2: New World Vultures to Guineafowl. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.
  9. ^ Lockwood, W B (1993). The Oxford Dictionary of British Bird Names. OUP. ISBN 978-0198661962 
  10. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkarRedigera