Kemisk bindning
attraktion mellan atomer
En kemisk bindning är en attraktion mellan atomer, som möjliggör bildandet av kemiska substanser.

Gitter av natriumkloridjoner
Attraktionen beror på att det energimässigt är fördelaktigare för de flesta atomer och joner att vara bundna till lämpliga bindningspartners än att förekomma som obundna partiklar.
De olika bindningarnas styrkor varierar avsevärt. De starkaste bindningstyperna är jonbindningar och kovalenta bindningar. Övriga bindningstyper är metallbindning, van der Waals-bindning, vätebindning, dipol-dipolbindning samt jon-dipolbindning.
Exempel på bindningsenergierRedigera
Bindning | Ämne | Eb [kJ/mol] | Eb [eV/atom] |
---|---|---|---|
Jon- | NaCl | 640 | 3,3 |
MgO | 1000 | 5,2 | |
Kovalent | Si | 450 | 4,7 |
C (diamant) | 713 | 7,4 | |
Metall- | Hg | 68 | 0,7 |
Al | 324 | 3,4 | |
Fe | 406 | 4,2 | |
W | 849 | 8,8 | |
van der Waals- | Ar | 7,7 | 0,08 |
Cl2 | 31 | 0,32 | |
Väte- | NH3 | 35 | 0,36 |
H2O | 51 | 0,52 |
ReferenserRedigera
- ^ Callister, William (1997). Materials Science and Engineering - An Introduction. USA: John Wiley & Sons. sid. 21