Magnesiumoxid, MgO, är en kemisk förening av magnesium (Mg) och syre (O). Magnesiumoxid har mycket låg löslighet i vatten och är basiskt.

Magnesiumoxid
Magnesiumoxid
Systematiskt namnMagnesiumoxid
Övriga namnMagnesia
Kemisk formelMgO
Molmassa40,3044 g/mol
UtseendeVitt pulver
CAS-nummer1309-48-4
Egenskaper
Densitet3,58 g/cm³
Löslighet (vatten)0,086 (vid 30 grader C)[1] g/l
Smältpunkt2852 °C
Kokpunkt3600 °C
Faror
HuvudfaraInga
NFPA 704

0
1
0
SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Trivialnamnet magnesia är emellertid tvetydigt, eftersom både basiskt magnesiumkarbonat och mangandioxid tidigare har kallats magnesia (magnesia alba respektive magnesia nigra).[2] Ålderdomliga svenska ord för magnesiumoxid är talkjord och bitterjord.[2] Magnesiumoxid förekommer sällsynt som mineralet periklas.

Magnesiumoxid bildas vid förbränning av magnesium i syre, till detta krävs stor tillgång till energi, samtidigt som stor mängd energi frigörs (3933 kJ/mol MgO). Magnesiumoxid bildas om magnesiumkarbonat kalcineras.[3]

Användning redigera

Magnesiumoxid är ett vitt eldfast ämne som ingår i deglar som motstår extrema temperaturer vid smältning av metall.

Magnesiumoxid används som elektriskt isoleringsmaterial, bland annat i termoelement.

Magnesiumoxid används för att neutralisera magsyran om man har sura uppstötningar och det används också som kosttillskott. Det har E-nummer 530.

Om magnesiumoxid blandas med en stark vattenlösning av magnesiumklorid fås magnesiacement.[4]

Risker redigera

Magnesiumoxid är irriterande för ögon och andningsvägar och inandning kan orsaka metallfeber.[5]

Se även redigera

Referenser redigera

  1. ^ PubChem. ”Magnesium oxide” (på engelska). pubchem.ncbi.nlm.nih.gov. https://pubchem.ncbi.nlm.nih.gov/compound/14792. Läst 8 april 2019. 
  2. ^ [a b] Magnesia i SAOB.
  3. ^ Gunnar Hägg 1963, Allmän och oorganisk kemi, förlag Almqvist & Wiksell, kapitel 26-5a sidan 622
  4. ^ Gunnar Hägg 1963, Allmän och oorganisk kemi, förlag Almqvist & Wiksell, kapitel 26-5b sidan 623
  5. ^ Magnesium oxide i Richard P. Pohanish, 2011, Sittig's Handbook of Toxic and Hazardous Chemicals and Carcinogens, Volym 1, sid. 1642. ISBN 9781437778694.