Karl V av Frankrike

fransk monark

Karl V, "den Vise" (på franska Charles V le Sage), född 21 januari 1338, död 16 september 1380, var kung av Frankrike 13641380.[3]

Karl V av Frankrike
Saint-Èvre - Charles V of France.jpg
Född1338
VincennesFrankrike
Död1380 (42 år)
Paris
BegravdKlosterkyrkan Saint-Denis
MedborgarskapFrankrike
SysselsättningMonark
BefattningKung av Frankrike (1364–1380)
ReligionKristendom
MakaJeanne av Bourbon
(g. 1350–1378)[1][2]
PartnerBiette de Casinel
BarnMarie af Valois
Oudard d'Attainville (f. 1360)
Jean de France (f. 1366)
Karl VI av Frankrike (f. 1368)[1]
Ludvig av Orléans (f. 1372)[1]
Isabelle af Valois (f. 1373)
Catherine av Valois, grevinne av Montpensier (f. 1378)
FöräldrarJohan II av Frankrike[1]
Bonne av Luxemburg[1]
SläktingarLudvig I av Anjou (syskon)[1]
Johan av Berry (syskon)[1]
Filip II av Burgund (syskon)
Johanna av Frankrike (syskon)[1]
Karl IV
Heraldiskt vapen
Arms of Charles V of France (counter-seal).svg
Redigera Wikidata
Staty över Karl V.

BiografiRedigera

Tidiga år: Krig och upprorRedigera

Karl var son till Johan II,[4] och när Johan under hundraårskriget tillfångatogs av engelsmännen efter slaget vid Poitiers 1356, blev Karl de facto regent.[4]

Under sina tidiga år som regent i den fångne kungens ställe tvingades Karl bekämpa uppror och resningar i många delar av det krigshärjade riket. Efter slaget vid Poitiers inträffade en demokratisk reaktion. En ståndsförsamling av 800 personer, till hälften bestående av representanter för städerna, samlades i Paris under ledning av Etienne Marcel och biskopen av Laon, Robert le Cocq. Man anklagade nu adeln för att ha förrått landet och krävde delaktighet i regeringen genom municipala utskott.[5] Karl var maktlös och vid hans sida dödades två rådsherrar som gjort sig misshagliga för ständerna. Samtidigt släpptes även kungen av Navarra, Karl "den elake" (son till Jeanne d'Évreux och dotterson till Ludvig X) ur fängelset, där kung Johan kort förut hade spärrat in honom av rädsla för hans komplotter. Han dök upp i Paris, och stödd på Marcel trädde han som generalkapten i spetsen för landets regering.[5]

I detta läge räddades dock huset Valois kungadöme och Karl V av ett våldsamt bondeuppror (Jacquerie) som från trakten av Beauvais bredde ut sig vida omkring i mellersta Frankrikes landskap. Kriget mot England hade inte bara förintat den välmåga det franska bondeståndet uppnått, utan även exponerat bönderna för godsägarnas förtryck. Efter slaget vid Poitiers inträdde då även på böndernas sida en reaktion. Ursinniga skaror drog genom landet, brände adelsmännens slott och ödelade allt som var deras herrars egendom.[5] Men den yttersta nöden drev adeln till beslutsamt motvärn; adelsmännen samlades och anföll böndernas odisciplinerade skaror, som inte förmådde bjuda allvarligt motstånd. Resningen kvävdes, men reaktionen drabbade även borgarna. Marcel dödades under ett uppror av de rojalistiskt sinnade i Paris och Karl V, som hade tvingats fly huvudstaden, drog åter in i Paris som segrare den 31 juli 1358. Därmed hade försöket att ställa kungamakten under ständernas kontroll strandat.[5]

Kung av FrankrikeRedigera

Fred slöts 1360 med England genom freden i Bretigny, som gav England full besittningsrätt till de stora sydfranska förläningarna Guienne, Gascogne och Poitou, Calais och Guînes. Kung Edvard frånträdde å sin sida såväl sina anspråk på den franska tronen som på huset Plantagenets forna besittningar, Normandie, Anjou, Touraine samt länsöverhögheten över Flandern.[6][7]

År 1364 dog Johan II i engelsk fångenskap och Karl tog officiellt tronen. Karl återupptog snart fientligheterna med engelsmännen och de franska arméerna gick fram med stora segrar under Karls begåvade general Bertrand du Guesclin.

Efter dessa de framgångar i utlandet vågade kung Karl nu träda landets fiender till mötes. Invånarna i de avträdda landskapen i södra delen av landet drevs till upprepade resningar mot den engelska överhögheten. I det Karl tog sig an deras sak föranledde han ett förnyat utbrott av kriget, som tog ett mycket ogynnsamt förlopp för engelsmännen. De södra landskapen kom ett efter annat åter tillbaka under franskt herravälde.[7] Även till sjöss drog engelsmännen det kortaste strået, i det en förenad fransk-kastiliansk flotta 1372 tillfogade den engelska ett nederlag vid La Rochelle. Till sist stannade endast Bordeaux och Bayonne samt i norr Calais i Englands ägo. Något formellt fredsslut följde inte, men krigsoperationerna upphörde så småningom.[7]

Efter att Karl V, som fick tillnamnet "den vise", bestigit tronen skedde en pånyttfödelse av Frankrike. Genom sparsamhet och införande av en ordnad finansförvaltning tog Karl de första stegen för att hela de sår som kriget hade åsamkat landet.[7] Karl var kulturellt intresserad och samlade kring sig ett lysande sällskap av vetenskapsmän, författare, konstnärer och andra intellektuella från alla hörn av Europa. Han byggde en ny armé och en ny flotta. Bland annat drog han även försorg om Louvrens förskönande; men samtidigt byggde han Bastiljen, som i viss mån fick karaktären av en befästning mot den nyss så motspänstiga huvudstaden.[7] Vid hans död 1380 hade Frankrike återigen rest sig efter de inledande katastroferna i hundraårskriget.

Han var gift med Jeanne av Bourbon.[8]

Barn

  1. Jeanne, (13571360)
  2. Bonne, (13601360)
  3. Karl VI av Frankrike, (13681422), gift med Isabella av Bayern
  4. Marie, (13701377)
  5. Ludvig av Angoulême-Orléans, (13721407), gift med Valentina Visconti

AnfäderRedigera

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Karl av Valois
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Filip VI av Frankrike
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Margareta I av Anjou
 
 
 
 
 
 
 
 
Johan II av Frankrike
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Robert II av Burgund
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Johanna av Burgund
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Agnes av Frankrike
 
 
 
Karl V av Frankrike
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Henrik VII, tysk-romersk kejsare
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Johan I av Luxemburg
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Margareta av Brabant
 
 
 
 
 
 
 
 
Bonne av Luxemburg
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Wencel II av Böhmen
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Elisabet av Böhmen
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Judith av Habsburg
 
 
 

Se ävenRedigera

KällorRedigera

  1. ^ [a b c d e f g h] Kindred Britain, läs online.[källa från Wikidata]
  2. ^ The Peerage person-ID: p10314.htm#i103139, läst: 7 augusti 2020.[källa från Wikidata]
  3. ^ ”Charles V (roi de France ; 1338-1380)” (på franska). Notice d'autorité personne. Bibliothèque nationale de France. http://catalogue.bnf.fr/ark:/12148/cb119360912/PUBLIC. Läst 20 januari 2016. 
  4. ^ [a b] ”Charles V le Sage” (på franska). Encyclopédie Larousse en ligne. http://www.larousse.fr/encyclopedie/personnage/Charles_V_le_Sage/112823. Läst 20 januari 2016. 
  5. ^ [a b c d] Hildebrand, Hans; Hjärne, Harald; Pflugk-Harttung, Julius von. ”352 (Världshistoria / Medeltiden)”. runeberg.org. http://runeberg.org/vrldhist/2/0380.html. Läst 5 juli 2021. 
  6. ^ ”Treaty of Brétigny” (på engelska). Encyclopædia Britannica. http://global.britannica.com/event/Treaty-of-Bretigny. Läst 20 januari 2016. 
  7. ^ [a b c d e] Hildebrand, Hans; Hjärne, Harald; Pflugk-Harttung, Julius von. ”354 (Världshistoria / Medeltiden)”. runeberg.org. http://runeberg.org/vrldhist/2/0382.html. Läst 5 juli 2021. 
  8. ^ ”Head of Queen Jeanne de Bourbon on the auction block” (på engelska). The Art Newspaper. Arkiverad från originalet den 8 september 2015. https://web.archive.org/web/20150908053813/http://old.theartnewspaper.com/articles/Head-of-Queen-Jeanne-de-Bourbon-on-the-auction-block/36322. Läst 20 januari 2016. 

Externa länkarRedigera

Företrädare:
Johan II
Kung av Frankrike
1364–1380
Efterträdare:
Karl VI