Karl IV (på tjeckiska Karel IV.) av huset Luxemburg, född 14 maj 1316 i Prag, död 29 november 1378 i Prag, var kung av Böhmen från 1346 samt tysk-romersk kejsare från 1355.[1]

Karl IV, före 1370.
Staty av Karl IV vid universitetet i Prag som han grundade.

BiografiRedigera

Han hette först Wenceslaus (på tjeckiska Václav), men ändrade namnet vid sin konfirmation. Han var son till hertig Johan den blinde av Luxemburg (1296-1346) och Elisabet I av Böhmen (död 1330), dotter till kung Václav II.

Karl uppfostrades vid det franska hovet. År 1331 övertog han förvaltningen av faderns snart förlorade besittningar i norra Italien, och 1334 blev han markgreve av Mähren. Vid sidan av detta styrde han i omgångar, och från 1342 oavbrutet, Böhmen i faderns namn.[2] År 1346 efterträdde han sin far som kung av Böhmen, och den 11 juli samma år blev han av Ludvig Bayrarens motparti vald till tysk kung. Först sedan Ludvig dött år 1347 och Günther av Schwarzburg, som i januari 1349 valts till kung av det bayerska partiet, samma år avsagt sig kungakronan, blev Karl allmänt erkänd som tysk kung. Den 5 april 1355 kröntes han i Rom till romersk kejsare.[2]

Karl reglerade det tyska kungavalet och kurfurstarnas ställning. På en riksförsamling i Nürnberg 1355 och på en hovdag i Metz 1356 antogs en ny rikslag, den så kallade Gyllene bullan, som bland annat fastställde vilka sju kurfurstar som har rätt att välja kung. Bullan kom att ända fram till början av 1800-talet bli kejsarrikets viktigaste författningsdokument.[3]

Karl IV var gift fyra gånger, med Blanka av Valois, Anna av Pfalz, Anna av Schweidnitz och Elisabet av Pommern.

Karl IV var grundare till Karlsuniversitetet (grundat 1348). Han lät även bygga en ny del av Prag - Den nya staden (Nové Město). 1357 lade han grundsten för en ny bro i Prag, som idag heter Karlsbron. Under hans regering påbörjades också byggandet av Sankt Vitus katedral som blev slutfört först 1929. Utanför Prag är det mest kända byggverket av hans tid borgen Karlštejn.

Genom köp, giftermål och arvsfördrag förvärvade han åt sin familj Oberpfalz, Jauer och Schweidnitz i Schlesien, Niederlausitz och 1373 Brandenburg. För att befästa sin familjs makt lät han välja sin son Wenzel till sin efterträdare som tysk kung (1376).[2]

EftermäleRedigera

I Tjeckien är Karl IV väldigt omtyckt. 2005 valdes han på första plats i enkäten Největší Čech (tjeckisk motsvarighet till engelska Greatest Britons) och hans bild finns idag på den tjeckiska 100-kronorssedeln. Prags största torg heter efter honom Karlovo náměstí (Karlstorg).

ReferenserRedigera

  1. ^ Jaschke, Karl-Ulrich (1997). "From Famous Empresses to Unspectacular Queens". In Duggan, Anne J. (ed.). Queens and Queenship in Medieval Europe. The Boydell Press.
  2. ^ [a b c] ”1035-1036 (Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 13. Johan - Kikare)”. runeberg.org. 11 september 1910. http://runeberg.org/nfbm/0546.html. Läst 7 juli 2021. 
  3. ^ ”UNESCO-Weltdokumentenerbe Die Goldene Bulle | Deutsche UNESCO-Kommission” (på tyska). www.unesco.de. https://www.unesco.de/kultur-und-natur/weltdokumentenerbe/weltdokumentenerbe-deutschland/goldene-bulle. Läst 9 juli 2021. 

SuccessionRedigera

Företrädare:
Johan den blinde
Böhmens regent
1346-1378
Efterträdare:
Wencel IV
Företrädare:
Ludvig IV
Tysk-romersk kejsare
13551378
Efterträdare:
Sigismund