Karboxylsyror är en stor grupp av organiska föreningar som innehåller en eller flera karboxylgrupper, -COOH. Dessa syrors styrka påverkas till stor del av hur resterande delen av molekylen är uppbyggd. Karboxylsyror är i allmänhet mycket svagare än oorganiska syror som till exempel saltsyra och svavelsyra, och endast ungefär 1 % av syramolekylerna är normalt protolyserade. Salter och anjoner av karboxylsyror kallas karboxylater. Karboxylsyror uppkommer oftast genom kraftig oxidation av en primär alkohol.
Den enklaste karboxylsyran är myrsyra - HCOOH, en enda väteatom med karboxylgrupp på. Ättikssyra med en kort kolkedja om två kolatomer är den näst enklaste - CH3COOH. Karboxylsyror vars molekyl utöver själva karboxylgruppen består av en kolkedja kallas alifatiska karboxylsyror. Sådana kan precis som alifatiska kolväten vara mättade eller omättade. Karboxylsyror namnges med ändelsen -syra.
Mättade karboxylsyrorRedigera
- Myrsyra - metansyra, 1 kol(-atom)
- Ättiksyra - etansyra, 2 kol(-atomer)
- Propionsyra - propansyra, 3 kol(-atomer)
- Smörsyra - butansyra, 4 kol(-atomer)
- Valeriansyra - pentansyra, 5 kol(-atomer)
- Kapronsyra - hexansyra, 6 kol(-atomer)
- osv...
Från och med smörsyran, med en kolkedja om tre atomer, brukar de mättade karboxylsyrorna benämnas mättade fettsyror.
Karboxylsyror i kropp och kostRedigera
Karboxylsyror finns i alla levande organismer och fyller där livsviktiga funktioner. Exempel är fettsyror, som ingår i vanligt fett, aminosyror som bygger upp proteiner. Fosfolipider, en nödvändig ingrediens i alla cellmembran, innehåller såväl fettsyror som fosforsyra. Vår mat innehåller med andra ord en stor mängd karboxylsyror, mest i form av fett. I mat kan även finnas t.ex. bensoesyra, det konserveringsmedel som även finns naturligt i lingon, och citronsyra som finns naturligt i citrusfrukter. Bägge säljs och används också som konserveringsmedel.[1]
Giftighet och hälsoriskerRedigera
Den största hälsorisken med karboxylsyror utgörs ofta av deras låga pH, själva surheten. Oxalsyra finns i vissa livsmedel och är giftig i viss mån, men förekommer sällan i högre halter. Fettsyran erukasyra kan vara skadlig i större mängder under längre tid. De enklaste karboxylsyrorna, vars molekylvikt är lägst - myrsyra och ättiksyra - är mycket frätande när syran är koncentrerad. Mer ordentligt giftiga karboxylsyror är fenylättiksyra, klorättiksyra och fluorättiksyra.[1]
ExempelRedigera
Tabell över exempel på karboxylsyror, inklusive deras strukturformler och klassifikationer:
| alifatiska, mättade monokarboxylsyror |
Ättiksyra |  |
Smörsyra (en fettsyra) |
 |
| alifatiska, omättade monokarboxylsyror |
Akrylsyra |  |
Oljesyra (en fettsyra) |
 |
| alifatiska, mättade dikarboxylsyror |
Oxalsyra |  |
Bärnstenssyra |  |
| alifatiska, mättade trikarboxylsyror |
Citronsyra |  |
||
| alifatiska, omättade dikarboxylsyror |
Fumarsyra |  |
Maleinsyra |  |
| aromatiska karboxylsyror |
Bensoesyra |  |
Salicylsyra |  |
| heterocykliska karboxylsyror |
Niacin |  |
Pyrrolidin-2-karboxylsyra (en aminosyra) |
 |
| alifatiska, omättade, cykliska monokarboxylsyror |
Abietinsyra (en hartssyra) |
 |