Julija Navalnaja
Julija Borisovna Navalnaja (ryska: Юлия Борисовна Навальная), född Abrosimova den 24 juli 1976 i Moskva, är en rysk nationalekonom.
| Julia Navalnaja | |
.jpg) Julia Navalnaja, 19 februari 2024. | |
| Född | Юлия Борисовна Абросимова[1] 24 juli 1976[2] (47 år) Moskva[2][3][4] |
|---|---|
| Medborgare i | Ryssland[4] |
| Utbildad vid | Ryska ekonomiuniversitetet[5]  |
| Sysselsättning | Nationalekonom[6][4], politiker, aktivist |
| Politiskt parti | |
| Jabloko (–)[7][8] Russlands fremtid | |
| Make | Aleksej Navalnyj (g. 2000–2024, makas/makes död)[2] |
| Barn | 2 |
| Redigera Wikidata | |
Hon är änka efter den ryska oppositionsledaren Aleksej Navalnyj och har kallats den ryska oppositionens "first lady".
Biografi redigera
Navalnaja föddes i Moskva 1976. Hennes far var forskaren Boris Ambrosimov. Hon har en examen i ekonomi och har tidigare arbetat på en bank i Moskva.
Efter 2007 ökade Aleksej Navalnyjs berömmelse i Ryssland som oppositionspolitiker. Under åren har Navalnaja stöttat sin make i hans politiska kampanjer och har spelat en viktig roll i att sprida medvetenhet om korruption och krav på demokratiska reformer i Ryssland. Hon var avgörande för att få ut honom från Ryssland för behandling när han förgiftades med nervgiftet novitjok 2020.[9]
Efter sin mans död i februari 2024 publicerade Navalnaja en video på nätet där hon sade sig planera för att fortsätta sin mans politiska arbete.[10][11]
Källor redigera
- ^ läs online, www.novochag.ru , läst: 22 februari 2024.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c] «Я очень тебя люблю». История Юлии Навальной — жены, которая не боится и верит (på ryska), 21 augusti 2020, Анна Залесская, läs online, läst: 21 juli 2021.[källa från Wikidata]
- ^ “These Bastards Will Never See Our Tears”: How Yulia Navalnaya Became Russia’s Real First Lady (på engelska), 8 juli 2021, Condé Nast, läs online, läst: 20 februari 2024.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c] Katalog der Deutschen Nationalbibliothek, 1226931979, läst: 16 februari 2024.[källa från Wikidata]
- ^ Yulia Navalnaya's husband was poisoned and detained. Now she is piling pressure on Vladimir Putin (på engelska), 27 januari 2021, Mary Ilyushina, läs online, läst: 28 april 2021.[källa från Wikidata]
- ^ ‘I am not afraid’: Yulia Navalnaya, 'first lady' of the Russian opposition movement, emerges as a force to be reckoned with (på engelska), 11 februari 2021, läs online, läst: 28 april 2021.[källa från Wikidata]
- ^ От курортного романа к спасительной любви: что связало Юлию и Алексея Навальных (på ryska), 5 december 2020, Дмитрий Соколов, läs online, ”По некоторым источникам, в 2000 году они входили вместе не только в здание загса, но и в состав партии «Яблоко».”.[källa från Wikidata]
- ^ «Я очень тебя люблю». История Юлии Навальной — жены, которая не боится и верит (på ryska), 21 augusti 2020, Анна Залесская, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ ”Yulia Navalnaya: Russian opposition leader's 'principled and fearless' widow” (på brittisk engelska). 19 februari 2024. https://www.bbc.com/news/world-europe-68336393. Läst 19 februari 2024.
- ^ ”Julia Navalnaja är beredd att ta över efter sin döde make”. DN.se. 19 februari 2024. https://www.dn.se/varlden/julia-navalnaja-ar-beredd-att-ta-over-efter-sin-dode-make/. Läst 19 februari 2024.
- ^ Sauer, Pjotr; O'Carroll, Lisa (19 februari 2024). ”Yulia Navalnaya vows to continue husband Alexei’s fight and says Putin killed him” (på brittisk engelska). The Guardian. ISSN 0261-3077. https://www.theguardian.com/world/2024/feb/19/yulia-navalnaya-vows-to-continue-late-husband-alexei-navalny-work. Läst 19 februari 2024.