Julafton

högtid som infaller 24 december
För målningen, se Julaftonen (målning).

Julafton infaller den 24 december och inleder julen.

Julafton
Julaftonen av Carl Larsson 1904.jpg
TypKristen högtid, sedan 1800-talet allt starkare icke-religiösa inslag
Datum24 december (Västkyrkan)
5-6 januari (Östkyrkan)
Geografi och firareKristna i hela världen, även stor andel icke-kristna[1]
AnledningDagen före det traditionella datumet för Jesu födelse i Betlehem
TraditionerJultomte-julbock
Julklappar
Julmat
Julgodis
Gudstjänster
Julsånger
Lekar
Ljus
Andra namnDopparedagen

BakgrundRedigera

Enligt modernt, sekulärt synsätt i Sverige uppfattas Julafton som hela dygnet den 24 december.

Kyrkligt sett är julafton dock endast aftonen den 24 december. Detta grundar sig i olika sätt att dela in dygnet. Det sekulära dygnet skiftar vid midnatt, medan det kyrkliga skiftar vid solens nedgång eller klockan 18. Detta går tillbaka till den judiska kalendern, där lördagens sabbat börjar på redan på fredagkvällen.[2] Detta synsätt baseras på Bibelns skapelseberättelse: "Och det blev afton och det blev morgon, den första dagen." (1 Mos 1:5). Kyrkan har tagit över denna tideräkning och anser att söndagen börjar på lördag kväll - helgsmål.[3] På samma sätt börjar även helgdagarna kvällen innan, varför Juldagen alltså börjar på aftonen före - julafton. Julaftonen, julnatten och juldagen är alltså kyrkligt sett samma dygn. Den kyrkliga indelningen är i Sverige idag inte särskilt känd, varför benämningen "julafton" kommit att uppfattas beteckna hela det sekulära dygnet 24/12, och julaftonen och juldagen därmed kommit att uppfattas som två olika dagar. Därav har även uppfattningen uppkommit att man i en del länder firar jul på julafton, i andra länder på juldagen. Kyrkligt sett är det dock samma dag och samma fest.

På de allra flesta arbetsplatser som inte inbegriper någon typ av samhällspliktig verksamhet, industriell verksamhet som inte kan stoppas eller är av typen servicefunktioner som måste uppehållas, är julafton en ledig dag liksom juldagen den 25 december. I Sverige fungerar den, liksom några andra aftnar (främst nyårsafton och midsommarafton), alltså i praktiken som en röd dag.

Julafton firas framförallt i Danmark, Finland, Norge, Polen, Portugal och Sverige samt i vissa delar av Schweiz, Tyskland och Österrike. Den betraktas som en speciell familjehögtid då närmast anhöriga och släkt träffas, äter julmat samt ger varandra julklappar. I de flesta länder, till exempel Irland, Italien, Storbritannien och USA, förläggs firandet med traditionell julmat och julklappar till den 25 december.

Natten mellan den 24 och 25 december kallas julnatten. Då firas i kyrkorna en högtidlig mässa; den som äger rum i Peterskyrkan i Vatikanstaten med påven som celebrant direktsänds i TV över hela världen. I folklig tradition är julnatten förknippad med en del skrock.

Nordisk folktroRedigera

I gammal nordisk folktro omges julafton och julnatten av magi och skrock, så till exempel:

  • sägs bland annat djuren kunna tala.
  • ska gårdstomten till exempel ha lite av risgrynsgröten utsatt till sig. Får han inte den, kan han bli svår att tas med under det kommande året. Vanligtvis handlade det om att katten varit framme.
  • likaså är det bra att sätta fram öl på bordet till änglarna, så kallad änglaöl.
  • den som får mandeln som finns i gröten blir först gift.
  • helst ska ljusen brinna hela natten, annars förebådar det dödsfall.
  • att under julnatten återvände de dödas själar till sina hem, varför man satte fram mat åt dem.

Det finns också vidskepelse som säger att man på olika sätt kan se sin tillkommande under just julaftonskvällen, bland annat om man tittar i två speglar, en bakom sig och en framför sig. Den tillkommande kan också speglas i en vattenkälla.

"Dopparedagen"Redigera

 
Dopp i grytan, Småland 1910.

Julafton kallas även dopparedagen eller doppareda'n, det vill säga den dag då man doppar i grytan. Detta är en uteslutande svensk beteckning på julafton. Seden att samlas kring en gryta med det spad man kokat skinkan i, även om vissa använder varm buljong eller köttsoppa i vilken man doppar bröd kan delvis vara en kvarleva från gamla hedniska offermåltider, men har också praktiska orsaker. Under de sista julförberedelserna fanns det inte så mycket tid att laga vardagsmat och det bröd som ännu fanns till hands mitt på julaftonsdagen var sannolikt både torrt och hårt. Det gick snabbt och praktiskt att mjuka upp brödet genom att doppa det i spadet från skinkkoket så att inget skulle förgås. Den medeltida julfastan förbjöd kött, men på det här sättet kunde man ändå få lite köttsmak i munnen. Seden lever kvar i maträtten dopp i grytan.

Se ävenRedigera

KällorRedigera

FotnoterRedigera

  1. ^ Christmas as a Multi-faith Festival—BBC News. Läst 30 september 2008.
  2. ^ Wilhelm, Kurt (1975). Judendomen: livsväg och lära (2. uppl.). Stockholm: LiberLäromedel. Libris länk. ISBN 91-47-01903-4  s. 17.
  3. ^ Romersk-katolska kyrkan. Stockholms stift (1981). Oremus: svensk katolsk bönbok (4., fullständigt omarb. uppl.). Stockholm: Stockholms katolska stift, Katolska liturgiska nämnden. Libris länk. ISBN 9197018309  s. 64.

Externa länkarRedigera