Joseph Hillebrand
tysk professor
Heinrich Joseph Hillebrand, född den 24 augusti 1788 nära Hildesheim, död den 25 januari 1871 i Soden, var en tysk litteraturhistoriker och filosof.
| Joseph Hillebrand | |
| Född | 24 augusti 1788[1] Groß Düngen, Tyskland |
|---|---|
| Död | 25 januari 1871[2] (82 år) Bad Soden am Taunus, Tyskland |
| Medborgare i | Tyskland |
| Utbildad vid | Göttingens universitet  |
| Sysselsättning | Litteraturhistoriker, universitetslärare, författare, filosof, historiker, politiker |
| Arbetsgivare | Justus-Liebig-Universität Gießen Ruprecht-Karls-Universität Heidelberg |
| Barn | Karl Hillebrand (f. 1829) |
| Redigera Wikidata | |
Hillebrand blev professor i filosofi 1818 i Heidelberg och 1822 i Giessen samt var 1848 president i hessiska andra kammaren. Till följd av sin opposition blev han 1850 försatt ur tjänstgöring. Hans främsta arbete är Die deutsche Nationalliteratur seit dem Anfang des 18. Jahrhunderts (1845–46; 3:e upplagan utgiven av hans son Karl Hillebrand 1875). Mindre betydande är hans filosofiska skrifter, av vilka Philosophie des Geistes (1835) går ut på att förmedla Hegels och Leibniz åsikter.
Källor redigera
- ^ Dagmar Drüll, Heidelberger Gelehrtenlexikon 1803–1932, Springer Science+Business Media, 1986, 10.1007/978-3-642-70760-5.[källa från Wikidata]
- ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 24 april 2014, licens: CC0.[källa från Wikidata]
- Hillebrand, 1. Joseph i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1909)