John Hughlings Jackson

brittisk neurolog

John Hughlings Jackson, född 4 mars 1835 i Providence Green, Green Hammerton, Yorkshire, England, död 7 oktober 1911 i London, England, var en brittisk neurolog. Han forskade i ämnet drömmar och epilepsi.

John Hughlings Jackson
John Hughlings Jackson.jpg
Född4 april 1835[1][2][3]
Limoges, Frankrike
Död7 oktober 1911[1][2][3] (76 år)
London
BegravdHighgate Cemetery
MedborgarskapFörenade kungariket Storbritannien och Irland
Utbildad vidUniversity of York
Barts and The London School of Medicine and Dentistry Arbcom ru editing.svg
SysselsättningNeurolog, fysiolog, neuroforskare, läkare
Utmärkelser
Goulstonian Lectures (1869)
Croonian Lecture (1884)
Fellow of the Royal Society
Redigera Wikidata

BiografiRedigera

Jackson var yngsta sonen till Samuel Jackson, en bryggare och yeoman som ägde och odlade sin mark, och Sarah Jackson (född Hughlings), dotter till en walesisk skatteindrivare. Hans mor dog drygt ett år efter att hans födsel. Han hade tre bröder och en syster. Hans bröder emigrerade till Nya Zeeland och hans syster gifte sig med en läkare.[4] Han utbildades vid Tadcaster, Yorkshire och Nailsworth, Gloucestershire innan han började studera på York Medical and Surgical School. Efter att ha fullgjort sin utbildning vid St Bartholomew's Hospital 1856 blev han husläkare vid York Dispensary.

År 1859 återvände han till London för att arbeta på Metropolitan Free Hospital och London Hospital. År 1862 utnämndes han till biträdande läkare, senare (1869) ordinarieläkare vid National Hospital for Paralysis and Epilepsy beläget på Queen Square, London (nu National Hospital for Neurology and Neurosurgery) samt läkare (1874) vid London Hospital. Under denna period etablerade han sitt renomé som neurolog. Han valdes till ledamot av Royal Society 1878.

 
John Hughlings Jackson grav på Highgate Cemetery

Jackson dog i London och begravdes på den västra sidan av Highgate Cemetery. Han var ateist.[5][6]

Vetenskapligt arbeteRedigera

Jackson var en innovativ tänkare och en produktiv och klarsynt, om än ibland repetitiv, författare. Även om hans intresse var brett, är han bäst ihågkommen för sina viktiga bidrag till diagnos och förståelse av epilepsi i alla dess former och komplexiteter.[7][8] Hans namn är förknippat med den karakteristiska "marschen" (Jacksonmarschen) av symptom på motoriska störningar[9] och till det så kallade "drömtillstånd" av psykomotorisk störning, som orsakas av av temporära tillstånd i hjärnan.[10] Hans artiklar om den senare sorten av epilepsi har sällan blivit bättre i deras beskrivande kliniska detalj eller i deras analys av förhållandet mellan psykomotorisk epilepsi till olika mönster av patologisk automatism och andra psykiska och beteendemässiga störningar.

Jackson forskade också om afasi och noterade att vissa afasiska barn kunde sjunga, även om de hade förlorat kraften i vanligt tal.[11][12] Han studerade också vilka typer av språkförlust som hittades hos patienter med vänster-hjärnskada, inklusive fasta fraser, som "Good bye" och "Oh, dear". [13][14]

I sin ungdom hade Jackson varit intresserad av konceptuella frågor och man tror att han 1859 övervägde idén att överge medicinen för filosofin.[15] Således handlade en viktig del av hans arbete om den evolutionära organisationen av nervsystemet som han föreslog tre nivåer för: en lägre, en mellersta,[16] och en högre. På den lägsta nivån skulle rörelserna representeras i sin minst komplexa form. Sådana centra ligger i förlängda märgen och ryggmärgen. Mellannivån består av det så kallade motoriska området i cortex, och de högsta motoriska nivåerna finns i prefrontalområdet.

De högre centra hämmade de lägre och därmed skador därav orsakade "negativa" symtom (på grund av avsaknad av funktion). "Positiva" symtom orsakades av funktionell frisättning av de nedre centrumen. Denna process kallade Jackson "upplösning", en term han lånade från Herbert Spencer.[17] Den "positiva-negativa" distinktionen tog han från Sir John Reynolds.[18]

Kontinentala psykiatriker och psykologer (t.ex. Théodule Ribot, Pierre Janet, Sigmund Freud, Henri Ey) har påverkats mer av Jacksons teoretiska idéer än deras brittiska kollegor.[19] Under 1980-talet introducerades "realitet-negationen" relaterad till symptomen av schizofreni.[20]

Han var en av endast ett fåtal läkare som hade levererat goulstoniska (1869), crooniska (1884) och lumleiska (1890) föreläsningar till Royal College of Physicians.[21] Han framförde också 1872 års Hunterian Oration till Hunterian Society.

Tillsammans med sina vänner Sir David Ferrier och Sir James Crichton-Browne, två framstående neuropsykiatriker av sin tid, var Jackson en av grundarna av den viktiga tidskriften Brain, som ägnades åt interaktionen mellan experimentell och klinisk neurologi (publiceras fortfarande idag). Dess premiärutgåva publicerades 1878.

År 1892 var Jackson en av grundarna av National Society for the Employment of Epileptics (nu National Society for Epilepsy), tillsammans med Sir William Gowers och Sir David Ferrier.

ReferenserRedigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, John Hughlings Jackson, 25 oktober 2021.

NoterRedigera

  1. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/John-Hughlings-Jacksontopic/Britannica-Online, omnämnd som: John Hughlings Jackson, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] SNAC, SNAC Ark-ID: w64t89gc, omnämnd som: John Hughlings Jackson, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Koehler, Peter (2000). Neurological eponyms. New York: Oxford University Press. Sid. 95. ISBN 9780198030591. 
  5. ^ ”J. Hughlings Jackson”. J. Hughlings Jackson. http://www.nndb.com/people/020/000204405/. 
  6. ^ Siegman, Aron Wolfe., and Stanley Feldstein. Nonverbal Behavior and Communication. Hillsdale, NJ: L. Erlbaum Associates, 1978. Print.
  7. ^ Janković, SM; Sokić, DV; Lević, Z; Susić, V (1997). ”Dr. John Hughlings Jackson”. Srp Arh Celok Lek 125 (11–12): sid. 381–6. PMID 9480576. 
  8. ^ Balcells Riba, M (1999). ”[Contribution of John Hughlings Jackson to the understanding of epilepsy].”. Neurología 14 (1): sid. 23–28. PMID 10079688. ”He systematized what we today know as complex partial crisis, establishing the link between the function of the temporal lobe and the sensorial auras, automatism's, déjà-vu and jamais vu phenomena.”. 
  9. ^ York, George K; Steinberg, David A (2011). ”Hughlings Jackson's neurological ideas.”. Brain : A Journal of Neurology 134 (Pt 10): sid. 3106–3113. doi:10.1093/brain/awr219. PMID 21903729. ”By observing the march of epileptic seizures he developed the idea of somatotopic representation.”. 
  10. ^ Lardreau, Esther (2011). ”An approach to nineteenth-century medical lexicon: the term "dreamy state".”. Journal of the History of the Neurosciences 20 (1): sid. 34–41. doi:10.1080/09647041003740937. PMID 21253938. ”Hughlings-Jackson coined the concept of dreamy state: According to him, one of the sensations of a "dreamy state" was an odd feeling of recognition and familiarity, often called "deja vu". A clear sense of strangeness could also be experienced in the "dreamy state" ("jamais vu").”. 
  11. ^ Johnson, Julene K; Graziano, Amy B (2015). ”Some early cases of aphasia and the capacity to sing.”. Progress in Brain Research 216: sid. 73–89. doi:10.1016/bs.pbr.2014.11.004. ISBN 9780444633996. PMID 25684286. https://cloudfront.escholarship.org/dist/prd/content/qt2k92f6xp/qt2k92f6xp.pdf. ”The observation that some patients with aphasia and limited speech output were able to sing the texts of songs inspired scholars to examine the relationship between music and language. Early ideas about the capacity to sing were provided by well-known neurologists, such as John Hughlings Jackson and Adolf Kussmaul.”. 
  12. ^ Lorch, Marjorie Perlman; Greenblatt, Samuel H (2015). Singing by speechless (aphasic) children: Victorian medical observations.. "216". 53–72. doi:10.1016/bs.pbr.2014.11.003. ISBN 9780444633996. ”One notable publication was of two cases of children briefly observed by John Hughlings Jackson (1835-1911) in 1871. These children were speechless but could produce some musical expression.” 
  13. ^ Hughlings Jackson, J. (1874a/1932). On the nature of the duality of the brain. In J. Taylor (Ed.), Selected writings of John Hughlings Jackson (Vol. 2, pp. 129–145). London, United Kingdom: Hodder & Stoughton.
  14. ^ Hughlings Jackson, J. (1874b/1932). On affections of speech from disease of the brain. In J. Taylor (Ed.), Selected writings of John Hughlings Jackson (Vol. 2, pp. 155–204). London, United Kingdom: Hodder & Stoughton.
  15. ^ James Taylor, ‘Jackson, John Hughlings (1835–1911)’, rev. Walton of Detchant, Oxford Dictionary of National Biography, Oxford University Press, 2004
  16. ^ Phillips, C G (1973). ”Proceedings: Hughlings Jackson Lecture. Cortical localization and "sensori motor processes" at the "middle level" in primates.”. Proceedings of the Royal Society of Medicine 66 (10): sid. 987–1002. doi:10.1177/003591577306601015. PMID 4202444. 
  17. ^ Berrios, G. E. (2001). ”The factors of insanities: J. Hughlings Jackson. Classic Text No. 47”. History of Psychiatry 12 (47 Pt 3): sid. 353–73. doi:10.1177/0957154x0101204705. PMID 11954572. 
  18. ^ Berrios, G. E. (1985). ”Positive and negative symptoms and Jackson. A conceptual history”. Archives of General Psychiatry 42 (1): sid. 95–7. doi:10.1001/archpsyc.1985.01790240097011. PMID 3881095. 
  19. ^ Berrios G E (1977) Henri Ey, Jackson et les idées obsédantes. L'Evolution Psychiatrique 42: 685–699
  20. ^ Berrios, G. E. (1991). ”Positive and Negative Signals: A Conceptual History”. Negative Versus Positive Schizophrenia. Sid. 8–27. doi:10.1007/978-3-642-76841-5_2. ISBN 978-3-642-76843-9. 
  21. ^ Hughesnet Internet | Satellite Internet Deals | 1-855-267-3692[död länk]. Novoseek.com. Hämtad 29 maj 2014.

Externa länkarRedigera