Jevgenij Primakov
Jevgenij Maksimovitj Primakov (ryska: Евгений Максимович Примаков), född 29 oktober 1929 i Kiev, Ukrainska SSR, Sovjetunionen (nuvarande Ukraina), död 26 juni 2015 i Moskva, var en rysk politiker, akademiker, orientalist och diplomat. Han var Rysslands premiärminister 1998–1999.
| Jevgenij Primakov Евгений Примаков | |
 Primakov år 1997.
| |
| Tid i befattningen 11 september 1998–12 maj 1999 | |
| President | Boris Jeltsin |
|---|---|
| Företrädare | Viktor Tjernomyrdin (interim) |
| Efterträdare | Sergej Stepasjin |
| Tid i befattningen 10 januari 1996–11 september 1998 | |
| President | Boris Jeltsin |
| Företrädare | Andrej Kozyrev |
| Efterträdare | Igor Ivanov |
| Tid i befattningen 26 december 1991–9 januari 1996 | |
| President | Boris Jeltsin |
| Företrädare | Förste innehavaren |
| Efterträdare | Vjatjeslav Trubnikov |
| Född | Jevgenij Maksimovitj Primakov 29 oktober 1929 Kiev, Ukrainska SSR, Sovjetunionen |
| Död | 26 juni 2015 (85 år) Moskva, Ryssland |
| Gravplats | Novodevitjekyrkogården |
| Nationalitet |  Sovjetunionen (1929–1991) Ryssland (1991–2015)
|
| Politiskt parti | Sovjetunionens kommunistiska parti (1950-tal–1991) Partilös (1991–1998, 2002–2015) Fosterlandet – Hela Ryssland (1998–2002) |
| Yrke | Politiker, diplomat, orientalist, journalist |
Biografi
redigeraPrimakov, som föddes i Kiev och växte upp i Tbilisi i Georgiska SSR, tog 1953 examen i arabiska vid institutet för orientaliska studier i Moskva.[1] Han arbetade 1956–70 som journalist och utrikeskorrespondent med fokus på Mellanöstern för Pravda. Därefter kom han att verka som forskare vid Sovjetunionens vetenskapsakademi, och ledde 1977–85 vetenskapsakademiens institut för orientaliska studier.
Primakov inledde sin politiska karriär 1989, och tjänstgjorde bland annat som ledamot av Sovjetunionens presidentråd under Michail Gorbatjov. Han utsågs även till sovjetiskt sändebud i Irak, där han spelade en framträdande roll i försöken att avvärja Kuwaitkrigets utbrott 1991.[2] Efter Sovjetunionens upplösning var han chef för Ryska federationens yttre underrättelsetjänst (SVR) 1991–1996, utrikesminister 1996–1998 och premiärminister augusti 1998–maj 1999. Som premiärminister genomdrev Primakov flera åtgärder, bland annat en skattereform, för att hantera Rysslands krisande ekonomi under det sena 90-talet. Han kom även att motsätta sig Natos bombningar av Jugoslavien 1999.[1]
Primakov offentliggjorde hösten 1999 sin kandidatur i presidentvalet 2000 som efterträdare till Boris Jeltsin. Efter att stödet för Vladimir Putin snabbt ökade valde dock Primakov att dra tillbaka sin kandidatur den 4 februari 2000, bara två månader före presidentvalet.
Primakov avled 2015, 85 år gammal.
Utmärkelser
redigeraSovjetunionen
redigera
Arbetets Röda Fanas orden, 1975[3]
Folkens vänskapsorden, 1979[3]
Hederstecknets orden, 1985[3]- Sovjetunionens statliga pris, 1980.[3]
Ryssland
redigera- Fäderneslandets förtjänstorden
Ärans orden, 2004[4]
Alexander Nevskij-orden, 2014[3]- Ryska federationens statliga pris, 2013[3]
Utländska utmärkelser
redigera
Tadzjikiska Vänskapsorden, 1999[3]
Femte klassen av Ukrainska Furst Jaroslav den vises orden, 2004[3]
Belarusiska Orden för folkens vänskap, 2005[3]
Kirgiziska Danakerorden, 2005[3]
Första klassen av Kazakiska Vänskapsorden, 2007[3]
Stora hedersdekorationen i guld med ordensband av Österrikiska förtjänstorden, 2007[5]
Storkorset av Chilenska Bernardo O'Higgins-orden, 2009[6]
Palestinska Jerusalems stjärnas orden, 2014[7]
_Ribbon.jpg){kind=small}
Se även
redigeraKällor
redigera- Saunders, Robert A.; Strukov Vlad (2010) (på engelska). Historical dictionary of the Russian Federation [Elektronisk resurs]. Historical dictionaries of Europe ; 78. Lanham, Md.: Scarecrow Press. Libris 12078858. ISBN 9780810874602
- "Yevgeny Primakov, Russian Premier Under Yeltsin, Dies at 85". Bloomberg.
Noter
redigera- ^ [a b] ”Russia's former PM Yevgeny Primakov dies aged 85”, BBC News 26 juni 2015. Läst 7 juli 2023.
- ^ TT, ”Jevgenij Primakov är död”, Svenska Dagbladet 26 juni 2015. Läst 7 juli 2023.
- ^ [a b c d e f g h i j k l m n] ”Примаков, Евгений Максимович”, TASS (på ryska). Läst 20 juli 2023.
- ^ ”В.Путин наградил Е.Примакова орденом Почета”, Альянс Медиа 29 oktober 2004 (på ryska). Läst 20 juli 2023.
- ^ ”10542/AB XXIV. GP - Anfragebeantwortung”, parlament.gv.at 23 april 2012, s. 1826 (på tyska). Läst 20 juli 2023.
- ^ Memoria del Ministerio de Relaciones Exteriores de Chile Año 2009, Archivo General Histórico, Ministerio de Relaciones Exteriores de Chile (på spanska), s. 130. Läst 20 juli 2023.
- ^ ”Президент Палестины Махмуд Аббас вручил ордена членам ИППО”, Императорское православное палестинское общество 26 juni 2014 (på ryska). Läst 20 juli 2023.
Externa länkar
redigera
Wikimedia Commons har media som rör Jevgenij Primakov.
