Öppna huvudmenyn

Jan-Gunnar Isberg, född 7 april 1947 i Enskede församling i Stockholms stad,[1] är en svensk militär.

Jan-Gunnar Isberg
Information
Född7 april 1947 (72 år)
Enskede församling i Stockholms stad, Sverige
I tjänst förSverige Sverige
FörsvarsgrenArmén
Tjänstetid1969–2010
GradBrigadgeneral
BefälNorrlands ingenjörkår, brigad i MONUC

BiografiRedigera

Isberg avlade officersexamen vid Krigsskolan 1969 och utnämndes samma år till löjtnant vid Svea ingenjörregemente.[2] Under åren 1969–1975 var han plutonchef och kompanichef.[3] Han utbildade sig vid Ingenjörofficersskolan i Artilleri- och ingenjörofficersskolan 1971–1972[4] och vid Militärhögskolan 1975–1978 samt tjänstgjorde vid Arméstaben 1978–1983, varpå han var kompanichef 1984–1985 (med bland annat tjänstgöring i svenska Cypernbataljonerna).[3] Han var chef för Fältarbetsavdelningen i Operationssektion 4 i Operationsledningen i Försvarsstaben 1985–1988,[3][5] befordrades till överstelöjtnant 1986[6] och var bataljonschef 1988–1990, varefter han var chef för svenska Libanonbataljonen L106/L21 1990–1991 och chef för Arméns fältarbetsskola 1991–1993 samt samtidigt chef för den svenska UN Stand-by Force 1992. Därefter var han 1993 chef för svenska bataljonen i Makedonien (MA01).[3]

Efter att ha befordrats till överste[7] var han 1993–1995 chef för Bodens ingenjörregemente (1994 namnändrat till Norrlands ingenjörkår). Han tjänstgjorde i ARRC Headquarters inom Implementation Force i Sarajevo 1996, varpå han tjänstgjorde vid Högkvarteret 1997–1999: som chef för Programavdelningen i Arméledningen 1997–1998 och som chef för Markstridsavdelningen i Krigsförbandsledningen 1998–1999. Han tjänstgjorde för Förenta Nationerna som militärrådgivare i Afghanistan 1999–2000 och var från 2001 chef för Baltstöd vid Högkvarteret.[3] Åren 2003–2005 var han chef för en brigad i FN:s fredsbevarande styrkor i Kongo-Kinshasa (MONUC), varefter han var projektledare för Försvarsmaktens internationella ledningsövningar (Projekt Viking) 2005–2010. Isbergs slutliga grad var brigadgeneral.[2]

År 2010 utsågs Isberg till chef för den undersökningskommission som Försvarsmakten sände till Afghanistan för att utreda dödsfallen av de stupade svenska soldaterna Johan Palmlöv och Gunnar Andersson.[källa behövs] Isberg har som enda nu levande svensk general varit i strid och betecknas som mycket handlingskraftig.[8]

Jan-Gunnar Isberg invaldes 2007 som ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien.[2]

BibliografiRedigera

  • Isberg, Jan-Gunnar; Victor Tillberg, Lotta (2011). Med alla nödvändiga medel. Brigadgeneral Jan-Gunnar Isbergs erfarenheter från tjänstgöring i Kongo 2003–2005. Stockholm: Svenskt Militärhistoriskt Biblioteks Förlag .

ReferenserRedigera

  1. ^ Sveriges befolkning 1980, CD-ROM, version 1.00 (Sveriges Släktforskarförbund 2004).
  2. ^ [a b c] Anderson, Björn (2016). Kungl Krigsvetenskapsakademien. Svenska Krigsmanna Sällskapet (till 1805), Kungl Krigsvetenskapsakademien. 20 år med akademien och dess ledamöter 1996–2016. Stockholm: Kungliga Krigsvetenskapsakademien. sid. 65. ISBN 978-91-980878-8-8 .
  3. ^ [a b c d e] Karlsson, Yvonne, red (2008). Svensk försvars- och beredskapskalender 2008. Eskilstuna: SecLink. sid. 411 .
  4. ^ Uller, Lennart B:son, red (1992). AIHS 1818–1992. Minnesskrift med anledning av Högre artilleriläroverkets, Krigshögskolans å Marieberg, Artilleri- och ingenjörhögskolans, Artilleri- och ingenjörofficersskolans, Artilleri- och ingenjörregementsofficersskolans samt (ånyo) Artilleri- och ingenjörhögskolans etthundrasjuttiofyraåriga tillvaro. Stockholm: Probus. sid. 156. ISBN 91-8718-418-4 .
  5. ^ Sveriges statskalender 1988. Stockholm: Allmänna Förlaget. 1988. sid. 111 .
  6. ^ Sveriges statskalender 1988. Stockholm: Allmänna Förlaget. 1988. sid. 409 .
  7. ^ Sveriges statskalender 1995. Stockholm: Fritzes. 1995. sid. 233 .
  8. ^ Wigstrand, Hans (2006). ”Briggen Isberg kall i Kongokonflikt”. Framsyn (2/2006). http://www.foi.se/FOI/templates/Page____4296.aspx.