Järn(II)oxid
Järn(II)oxid har den kemiska formeln FeO och är en av flera järnoxider. Den förekommer naturligt i mineralet wustit. När järnföremål drabbas av svåra rostangrepp, så kallad gravrost, består dessa djupare angrepp i hög utsträckning av järn(II)oxid.[källa behövs]
| Järn(II)oxid | |
_oxide.jpg) | |
| Systematiskt namn | Järn(II)monoxid |
|---|---|
| Övriga namn | gravrost |
| Kemisk formel | FeO |
| Molmassa | 71,844 g/mol |
| Utseende | Svarta kristaller |
| CAS-nummer | 1345-25-1 |
| SMILES | [Fe+2].[O-2] |
| Egenskaper | |
| Densitet | 5,745 g/cm³ |
| Löslighet (vatten) | Olöslig |
| Smältpunkt | 1377 °C |
| Kokpunkt | 3414 °C |
| SI-enheter & STP används om ej annat angivits | |
Egenskaper
redigeraJärn(II)oxid är ett exempel på ett icke-stökiometriskt material. Vanligen råder underskott på järn och järnhalten varierar mellan Fe0.84O och Fe0.95O. Icke-stökiometrin beror på att Fe2+ lätt oxideras till Fe3+ och bildar tetraedriska kristaller i den annars kubiska strukturen.
FeO är termodynamisk instabil vid temperaturer under 560 °C och sönderfaller lätt till järn och Fe3O4.
Stabiliteten kan ökas genom att materialet hettas upp och sedan snabbt kyls ner igen för att behålla den stabilare strukturen (samma process som vid härdning av stål).
Framställning
redigeraJärn(II)oxid kan framställas genom reduktion av järn(III)oxid med vätgas eller kolmonoxid.
Det kan också framställas genom att oxidera järn i vattenånga vid temperaturer över 560 °C (jämför järn(II,III)oxid).
Den vätgas som avgår vid oxideringen ser till att järnet bara oxideras till FeO. Den Fe2O3 och Fe3O4 som bildas reduceras till FeO enligt ovan.
Gravrost kan uppstå i små håligheter i järngods, där den utgör en elakartad form av rostbildning, eftersom det är svårt att förutse på vilka punkter den kan uppträda. Från de små håligheterna tränger rosten rakt in i godset med förstörande verkan.[1]
Användning
redigeraJärn(II)oxid används som svart pigment i livsmedel och för tatuering.
Källor
redigera- ^ Bra Böckers lexikon, 1975