Öppna huvudmenyn

Israel Nesselius, född 1667 i Enköpings-Näs socken, död 21 maj 1739 i Uppsala, var en svensk språkforskare.

Israel Nesselius var son till frälsebonden Johan Larsson. Han blev student vid Uppsala universitet 1687 och var kurator för Fjärdhundra nation där 1694, 1696-1698 och 1724-1739. Han hade dock svårt att fiansiera studierna och gjorde flera avbrott för arbete som informator. Han reste efter att på 1690-talet vunnit magistergraden utomlands med friherre Erik Sparre och befann sig vid utbrottet av Stora nordiska kriget i Paris. Han återvände då hem till Sverige men reste kort därefter åter utomlands som informator åt Carl Gustaf Hildebrand. Under resan avled Hildebrand 1701 i England. 1701 och 1702 studerade Nesselius vid universitetet i Leiden.

Vid återkomsten till Sverige sökte Nesselius tjänster vid Uppsala universitet men fick inga, i stället blev han 1705 professor i grekiska och orientaliska språk vid Åbo akademi. Motståndare till utnämningen var prokanslern Johannes Gezelius den yngre som 1707 lyckades få hans professur flyttad till en i vältalighet. Gezelius anklagade Nesselius för att vara oengagerad i religiösa frågor och för att hysa sympati för pietismen då han inte delade Gezelius' ortodoxi. Nesselius var från 1709 inspektor vid Österbottens nation och rektor vid universitetet 1711-1712. Då Åbo ockuperades av ryssarna 1713 flydde han till Sverige. 1716 utsågs Nessenius till professor i grekiska vid Uppsala universitet. Han var dekanus vid filosofiska fakulteten där 1725, 1729 och 1734 samt rektor för universitetet vårterminen 1720, höstterminen 1727 och vårterminen 1732.

KällorRedigera