Ilkka Kanerva
Ilkka Armas Mikael Kanerva, född 28 januari 1948 i Lokalax i Åbo och Björneborgs län, död 14 april 2022 i Åbo,[19] var en finländsk politiker. Kanerva var riksdagsledamot för Samlingspartiet från år 1975 fram till sin död. Han är den som suttit längst i riksdagen utan avbrott, betydligt längre än den näst längst sittande, Vänsterförbundets Esko-Juhani Tennilä.
Kanerva var till utbildningen politices magister från Åbo universitet 1980. Före sin tid i riksdagen var han ordförande för Samlingspartiets Ungdomsförbund (1972–1976).
Politisk karriär
redigeraDen här artikeln eller det här avsnittet är skriven i listformat som ett CV. (2024-04) Wikipedia är ingen databas för CV:n; artikelns främsta komponenter bör vara brödtext, illustrationer och källförteckning. |
- Riksdagsledamot 1975–2022
- Riksdagens andre vicetalman 2003–2007
- Kansliminister 1987–1990 (regeringen Holkeri)
- Trafikminister 1990–1991 (regeringen Holkeri)
- Arbetsminister 1991–1995 (regeringen Aho)
- Utrikesminister 2007–2008 (regeringen Vanhanen II)
Sms-skandalen
redigeraSommaren 2005 vittnade många unga modeller om att de fått sms-meddelanden med sexuellt innehåll av Kanerva. I belöning utlovade han arbete vid friidrotts-VM 2005 i Finland. Kanerva var då ordförande för Finlands friidrottsförbund och riksdagens vice talman. Partiledaren Jyrki Katainen gav Kanerva en varning och fick ett löfte om att saken ej skulle upprepas.[20] [21] Då Matti Vanhanens andra regering tillträdde 19 april 2007 blev Kanerva utrikesminister. Den 1 april 2008 meddelade Katainen att Kanerva måste avgå efter ännu en sms-skandal. Kanerva hade träffat den erotiska dansaren Johanna Tukiainen på en flygresa till Lappland i mitten av januari 2008 och därefter skickat hundratals sms av erotisk karaktär från sin tjänstetelefon. Kontakten pågick tills pressen den 7 mars fick notis om saken, varvid Kanerva först nekade att han sänt meddelandena för att tre dagar senare medge kontakterna. Ännu den 31 mars meddelade Kanerva att han inte tänkte avgå, men när tidningen Hymy den 1 april publicerade 24 meddelanden blev han avsatt av Katainen på grund av bristande förtroende och brutna löften. Samtidigt utsågs EU-parlamentarikern Alexander Stubb till ny utrikesminister.[22]
Utmärkelser
redigera- Riddartecknet av I klass av Finlands Lejons orden, 6 december 1985[10]
- Kommendörstecknet av Finlands Vita Ros’ orden, 6 december 1990[11]
- Finlands idrottskulturs förtjänstkors, 1991[12]
- Militärens förtjänstmedalj, 4 juni 2001[13]
- Norska förtjänstordens storkors, 5 juni 2007[14]
- Medalja "Për Merita të Veçanta Civile", december 2016[15]
- Finlands idrottskulturs stora förtjänstkors, 1 april 2022[16]
- Försvarsmedalj[17]
- Finlands idrottskulturs förtjänstkors i guld[18]
Referenser
redigeraUppslagsverk
redigera- Kanerva, Ilkka i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0
Källor
redigera- ^ [a b] läs online, www.eduskunta.fi .[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d] Eduskunnan pitkäaikaisin kansanedustaja Ilkka Kanerva liikkui valtaosan urastaan politiikan huipun tuntumassa (på finska), 14 april 2022, nekrolog, läs online, läst: 15 april 2022.[källa från Wikidata]
- ^ Kansanedustaja Ilkka Kanerva on kuollut (på finska), Yle, 14 april 2022, läs online, läst: 14 april 2022.[källa från Wikidata]
- ^ Riksdagsledamöterna, Finlands riksdag, Id för finländska riksdagsledamöter: 170, läst: 3 april 2022.[källa från Wikidata]
- ^ Turku: Ehdokkaat vertauslukujärjestyksessä (på finska), Yle, läs online, läst: 14 februari 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Turku - Kuntavaalit 2017 - Vaalien tulospalvelu (på finska), Yle, läs online, läst: 20 april 2017.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.eduskunta.fi .[källa från Wikidata]
- ^ Riksdagsledamöterna, Finlands riksdag, Id för finländska riksdagsledamöter: 170, läst: 21 april 2022.[källa från Wikidata]
- ^ Ilkka Kanervan elämäntyö päättyi arvostettuna vallan ytimessä (på finska), Yle, 15 april 2022, läs online, läst: 21 april 2022.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Kaius Niemi (red.), Helsingin Sanomat, Sanoma Media Finland, 6 december 1985, s. 45 .[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Helsingin Sanomat, 6 december 1990, s. D1, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] läs online, www.hs.fi , läst: 20 juni 2023.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] läs online, www.hs.fi , läst: 20 juni 2023.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] läs online, www.kongehuset.no , läst: 12 maj 2022.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] läs online, arkiva.ata.gov.al , läst: 12 maj 2022.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] läs online, www.olympiakomitea.fi , läst: 12 maj 2022.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] läs online, www.eduskunta.fi , läst: 24 april 2022.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Matti Klinge (red.), Kansallisbiografia, Finska litteratursällskapet och Finska historiska samfundet, Finlands nationalbiografi-ID: 4062.[källa från Wikidata]
- ^ Riksdagsledamot Ilkka Kanerva har dött. Svenska Yle 14.4.2022.
- ^ ”Ministern skickade sex-sms till dansös”. Aftonbladet. 11 mars 2008. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/wE3R51/ministern-skickade-sex-sms-till-dansos.
- ^ ”Och ministern måste vara ärlig”. Vasabladet. Arkiverad från originalet den 25 maj 2012. https://archive.is/20120525165733/http://www.vasabladet.fi/story.aspx?storyID=16694. Läst 2 april 2008.
- ^ ”Kanerva borde ha bättre omdöme”. Hufvudstadsbladet. Arkiverad från originalet den 13 mars 2008. https://web.archive.org/web/20080313114505/http://www.hbl.fi/text/inrikes/2008/3/10/d11057.php. Läst 2 april 2008.
”Katainen: Kanerva kan inte fortsätta”. Hufvudstadsbladet. Arkiverad från originalet den 3 april 2008. https://web.archive.org/web/20080403012236/http://www.hbl.fi/text/inrikes/2008/4/1/w11722.php. Läst 2 april 2008.
Kanerva avgår efter sms-skandal.[död länk] Dagens Nyheter 1.4.2008.
”Så här utvecklades sms-härvan”. Hufvudstadsbladet. Arkiverad från originalet den 3 april 2008. https://web.archive.org/web/20080403000423/http://www.hbl.fi/text/inrikes/2008/4/1/w11734.php. Läst 2 april 2008.
http://hbl.fi/text/inrikes/2008/3/31/w11718.php?rss [död länk]
Externa länkar
redigera- Wikimedia Commons har media som rör Ilkka Kanerva.
- Nekrolog för Ilkka Kanerva i Hufvudstadsbladet.