Hunnestadsmonumentet

	Hunnestadsmonumentet
	Hunnestadsmonumentet
Signum	DR 282-285 samt den försvunna †DR 286
Område	Skåne, Sverige
Placering	Kulturen i Lund, Skåne, Sverige
Koordinater	55°28′20″N 13°43′32″Ö / 55.47223°N 13.72556°Ö
Tillkomsttid	970-1020
Ristad av	"Hunnestadsristaren"

Hunnestadsmonumentet var, när det var intakt, Skånes mäktigaste vikingatida monument. Det bestod ursprungligen av åtta stenar, varav två runstenar och tre bildstenar. Monumentet har åtminstone varit känt sedan 1620-talet då det avbildades av Ole Worm inför hans arbete med sitt Monumenta Danica. 1716 var det fortfarande intakt då det avbildades av Magnus Dublar Rönnou. Johan Göransson uteslöt av okänd anledning två av de ristade stenarna i sitt verk Bautil. 1814 fann Nils Henrik Sjöborg monumentet sönderslaget i ett gärde vid Marsvinsholms slott. Bara den mindre runstenen och en bildsten var oskadda. Den större runsten som föreställer en man med yxa har efter hand kompletterats och det senaste fragmentet upptäcktes 1855 cirka 60 meter från den plats där de övriga bitarna hittades. 1874 flyttades de stenar man funnit till en park nära Marsvinsholm för att sedan, 1913, flyttas till Runhallen i Lunds universitets Historiska museum. De deponerades ut till Kulturen i Lund 1952-53. I samband med invigningen av Kulturens utställning Metropolis 1999 flyttades stenarna in på Kulturen, där de står än idag.^[1]^[2]

Två av bildstenarna var försvunna, men en av dem, DR 285, återfanns den 16 december 2020 vid en avloppsgrävning i Hunnestad. Bildstenen hittades vid bron över en bäck i Hunnestad, som en av stenarna i ett gammalt brofundament. Bildstenen som fortfarande saknas eftersöktes senare utan resultat på brons motsatta sida.^[3]^[4]

Bildstenarna redigera

DR 282 (Hunnestad-sten 1) redigera

Hunnestad-sten 1 (DR 282); nuvarande skick till höger, enkel artificiell återskapning till vänster.

En translitterering av inskriften lyder:

ãsburn × ãuk × tumi × þaiR × sautu × stain × þansi × a(f)[t]iR × rui × auk × laikfruþ × sunu × kunu × han[t]aR

Normalisering:

Æsborn auk Tomi þæR søtu stæin þænsi æftiR Roi auk Lækfrøð, sunu Gunnu HandaR

Tolkning:

Esbern och Tomme de satte sten denna efter Roi och Lekfröjd, söner (till) Gunne Hand.

DR 283 (Hunnestad-sten 2) redigera

Hunnestad-sten 2 (DR 283)

En translitterering av inskriften lyder:

ãsburn × snti × stain × þansi × aftiR × tuma × sun × kuna × hantaR ×

Normalisering:

Æsborn satti stæin þænsi æftiR Toma, sun Gunna HandaR

Tolkning:

Esbern satte sten denna efter Tomme, son (till) Gunne Hand.

DR 284 (Hunnestad-sten 3) redigera

Hunnestad-sten 3 (DR 284)

Bildstenen visar en kvinna som rider på en varg och hon använder ormar som tömmar. Av den anledningen har många tolkat bilden som den mytiska trollkunniga jättinnan Hyrrokkin som dyker upp i Snorres Edda i samband med Balders död.

DR 285 (Hunnestad-sten 4) redigera

Hunnestad-sten 4 (DR 285)

Bildstenen visar tillsynes ett större djur.

DR 286 (Hunnestad-sten 5) redigera

Bildstenen föreställde möjligen ett lejon eller en varg, med gapet mot en ansiktsmask eller sammanflätade krans. Möjligen är det ett Ragnaröksmotiv med framställningen av solen som slukas av Fenrisulven. En äldre tolkning är att fjättern Gleipner som skildrades med flätor.^[5]

Noter redigera

^ Enoksen, Lars Magnar, Skånska runstenar (Lund 1999), s. 98ff.
^ Wienberg, Jes (2018). ”Runstenar skiftar mening”. Kulturen: en årsbok till medlemmarna av Kulturhistoriska föreningen för södra Sverige (Kulturhistoriska föreningen för södra Sverige) 2018: sid. 110–129. https://portal.research.lu.se/sv/publications/fr%C3%A5n-hunnestad-till-lund-ett-monument-skiftar-mening. Läst 11 juli 2023.
^ TT, Anna Karolina Eriksson / (16 december 2020). ”Grävde avlopp – hittade unikt vikingafynd”. Svenska Dagbladet. ISSN 1101-2412. https://www.svd.se/gravde-avlopp--hittade-unikt-vikingafynd. Läst 16 december 2020.
^ Roos, Ida (16 december 2020). ”Försvunnen runsten hittad efter 300 år”. SVT Nyheter. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/skane/forsvunnen-runsten-hittad-efter-300-ar. Läst 2 januari 2021.
^ Källström, Magnus (2016). Bär den norska Vangstenen ett Ragnaröksmotiv?. http://kulturarvsdata.se/raa/dokumentation/fb38a79b-29c2-46ec-97c3-86e2f38189db. Läst 21 december 2020.

Litteratur redigera

Enoksen, Lars Magnar, Skånska runstenar (Lund 1999)
Wienberg, Jes, Runstenar skiftar mening. Kulturens årsbok 2018:https://portal.research.lu.se/portal/sv/publications/fraan-hunnestad-till-lund--ett-monument-skiftar-mening(85811929-8db4-4ded-ae4e-17bcf522879c).html

Se även redigera

Externa länkar redigera

Hunnestads information om monumentet

[1] Enoksen, Lars Magnar, Skånska runstenar (Lund 1999), s. 98ff.

[2] Wienberg, Jes (2018). ”Runstenar skiftar mening”. Kulturen: en årsbok till medlemmarna av Kulturhistoriska föreningen för södra Sverige (Kulturhistoriska föreningen för södra Sverige) 2018: sid. 110–129. https://portal.research.lu.se/sv/publications/fr%C3%A5n-hunnestad-till-lund-ett-monument-skiftar-mening. Läst 11 juli 2023.

[3] TT, Anna Karolina Eriksson / (16 december 2020). ”Grävde avlopp – hittade unikt vikingafynd”. Svenska Dagbladet. ISSN 1101-2412. https://www.svd.se/gravde-avlopp--hittade-unikt-vikingafynd. Läst 16 december 2020.

[4] Roos, Ida (16 december 2020). ”Försvunnen runsten hittad efter 300 år”. SVT Nyheter. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/skane/forsvunnen-runsten-hittad-efter-300-ar. Läst 2 januari 2021.

[5] Källström, Magnus (2016). Bär den norska Vangstenen ett Ragnaröksmotiv?. http://kulturarvsdata.se/raa/dokumentation/fb38a79b-29c2-46ec-97c3-86e2f38189db. Läst 21 december 2020.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]