Öppna huvudmenyn

Fenrisulven

ondskefullt väsen i vargskepnad i fornordisk mytologi
För andra betydelser, se Fenris (olika betydelser).

Fenrir , ungefär ”den som döljer sig i träskmarkerna”, är ett ondskefullt väsen i vargskepnad i fornordisk mytologi. Den bär även andra namn som Fenrisulven, Hróðvitnir(ungefär ”den omtalade”) och Vanagandr (ungefär ”odjuret från floden Ván”). Fenrir omtalas i Den Poetiska Eddan och uppgifterna sammanförs under 1200-talet Snorres Edda och Heimskringla ( Nordiska Kungasagor). Fenrir är far till vargarna Skǫll och Hati. [1] Dikten Völuspá berättar om de ättlingar till Fenrir som fostrats i Järnskogen och som uppträder under Ragnarök. Fenris själv anfaller Oden och dödar honom: Nu drabbas Frigg på nytt av sorg när Oden går till kamp mot ulven (strof 52) I Vafthrudnis visdomstävling ger Oden den vise jätten Vafthrudnir följande fråga: ”Får vi nytt solsken på släta himlen när Ulven slukat vår sol?”(strof 46) Jätten ger svaret att Solen hinner föda en dotter som skall fortsätta i hennes bana. I den avdelning i Snorres Edda som kallas för Gylfaginning ”Hur Gylfe blev lurad” omnämns Fenrir i det 25 kapitlet i samband med guden Tyr. Gudarna fruktade vargen som blev större och starkare för varje dag. De ville fängsla honom med den magiska kedjan Gleipne, men ulven vägrade. Han litade inte på dem, men om Tyr ville lägga sin hand i hans käft skulle de få sätta fängslet om hans hals. När Fenrir inte kom loss bet han av Tyrs arm. I ett senare kapitel 34 berättas om Lokes barn med jättinnan Angerboda. När gudarna blev varse dessa varelser som växte upp i Jotunheim, reste Oden själv dit. Han kastade ormen ner i det hav som ligger runt alla länder och den fick namnet Jörmundgand (Midgårdsormen). Hel kastades ner till Nifelheim. Fenris blev som nämnts fängslad vid en häll som heter Gjöll. För att hindra honom att bita stack gudarna in ett svärd i munnen på honom. Här inväntade han Ragnarök och ylade förskräckligt. Dregel rann från hans käftar och bildade floden Vån. I kap 38 säger en av gudarna att alla krigare i Valhall inte kommer att räcka till när ulven kommer. I kap 51 förutsägs händelserna vid Ragnarök. Fenrirs son Skǫll kommer att sluka solen. Jorden skälver så att Fenrir kommer lös och far runt med gapande mun, underkäften vid marken och överkäften uppe i himlen. Hans ögon och näsborrar sprutar eld. Fenrir möter Oden och slukar honom. Odens son Vidar ställer sin fot på vargens käft och lyfter upp hans överkäke och river itu hans käke, vilket blir slutet för Fenrir.

Fenrisulven har fängslats och bitit av Tyrs hand från det isländska manuskriptet NKS 1867 4to från 1760.

På ett av de två 400-talshornen i guld från Gallehus i Danmark ses en man mata ett monster. Därefter avbildas han sittande framför det fjättrade odjuret med avbiten hand. Detta har tolkats som en möjlig avbildning av Tyr och Fenrisulven, men bilderna på hornen är svårtolkade. I Laaland i Danmark fann man 2009 ett hängsmycke föreställande ett varghuvud med en hand i munnen, vilket kan tolkas som Fenrisulven med Tyrs hand i munnen.[2] Från järnåldern har en guldbrakteat tolkats som en avbildning av händelsen. Även denna är omdiskuterad.

Gosforth-korset från Norra England visar en varg med ett svärd mellan käkarna, som slukar en man.[1]

Andra namnRedigera

LitteraturRedigera

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ [a b] Simek, R. (1996). Dictionary of Northern Mythology. sid. 80-81 (Boydell & Brewer) 
  2. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 13 maj 2016. https://web.archive.org/web/20160513015134/http://www.rygenedetektorklubb.com/html/Lolland09.html#. Läst 23 april 2016.