För andra betydelser, se Holme (olika betydelser).

En holme är en liten, vanligen obebodd ö.[1] Holmar återfinns bland annat i skärgårdar. Ordet används även i en vidare betydelse för små uppstickande bergknallar ute på fält (åkerholme) eller för fast mark omgärdat av en mosse eller sankmark.

Etymologi redigera

Enligt Kurt Zilliacus namnforskning i Finlands skärgård har holm i fornsvenska syftat på ordet holmber, som allmänt har syftat på ’holme med jord och skog i inre skärgård’. Beteckningen holm- i dialektord som holmbo, holmbåt, holmhö, holmkäring, holmäng osv. har genomgående avsett holmar som plats för boende, betande (mjölkning), fodertäkt eller dylikt. ”Holmarna” har varit nyttoland, sedan slutet av 1700-talet allmänt bebodda av fisketorpare och andra.[2]

En forntida benämning på holme var ordet garn som förekommer exempelvis i namnet Södergarn och ögruppen Höggarn i Lidingö kommun. Södergarn var för cirka 1000 år sedan en separat ö skild från Lidingölandet och Höggarn skulle på 1500–1600-talen förmodligen ha benämnts Högholm eller i bestämd form Högholmen om den inte tidigare hade haft ett namn.

Storlek och geografi redigera

Bertil Hedenstierna gjorde på 1940-talet ett försök att systematisera uppdelningen i öar, holmar, kobbar och skär. Enligt hans definition var en ö minst 50 hektar stor, en holme 5–50 hektar stor, en kobbe under 5 hektar och ett skär mindre än 1000 kvadratmeter stor.[3]

Kurt Zilliacus beskriver önamns geografi och storleksordning till följande "Kring öar och holmar utbreder sig mindre skär, klobbar och örar, som i sin tur är omgivna av grund, harur, hällar, kläppar, kobbar och blekor, bådar, grynnor och rev".[2]

  • Lista över kända holmar

Finland redigera

Öar och byar[2] redigera

Sverige redigera

  • Reimersholme, ö och stadsdel i Stockholms innerstad

Mest frekventa namn[2] redigera

Se även redigera

Referenser redigera