Herman Gummerus
Herman Gregorius Gummerus, född 24 december 1877 i Sankt Petersburg, död 18 juli 1948 i Helsingfors, var en finlandssvensk språkvetare, historiker och diplomat. Han var son till järnvägsbyggaren Herman Gummerus samt far till Edvard Robert Gummerus och Herman Olof Gummerus och farfar till Teddy Gummerus.
| Herman Gummerus | |
 | |
| Född | 24 december 1877[1] Sankt Petersburg[2] |
|---|---|
| Död | 18 juli 1948[1] (70 år) Helsingfors[3] |
| Medborgare i | Finland |
| Sysselsättning | Politiker, historiker, antikvetare, diplomat, professor |
| Befattning | |
| Finlands ambassadör i Ukraina Finlands ambassadör i Sverige (1916–1918) Finlands ambassadör i Italien (1919–1925) | |
| Arbetsgivare | Helsingfors universitet |
| Politiskt parti | |
| Fosterländska folkrörelsen | |
| Föräldrar | Herman Gummerus (ingenjör) |
| Utmärkelser | |
| Frihetskorsets 2. klass (1918)[4] Kommendörstecknet av Finlands Vita Ros’ orden (1921)[4] Storkorsriddare av Italienska kronorden (1925)[4] Frihetskrigets minnesmedalj[4] Järnkorset av 2:a klassen[4] | |
| Redigera Wikidata | |
Herman Gummerus var docent i romansk filologi vid Helsingfors universitet från 1911. Han tog livligt del i motståndet mot de politiska förryskningssträvandena, bland annat i tidskriften Framtid. Gummerus var an av de ledande och sammanhållande krafterna under första världskriget i den så kallade Stockholmsdelegationen med uppgift att frigöra Finland från Ryssland. 1918 blev han chargé d'affaires i Kiev och i Rom från 1919 till 1920. Mellan 1920 och 1925 var han finländsk minister i Rom. 1926 blev han åter docent vid Helsingfors universitet.[5]
Från 1933 till 1937 var Gummerus professor i allmän historia och mellan 1938 och 1947 innehavare av den svenska professuren i historia. Han ägnade sig främst åt forskning i romerskt samhällsliv och utgav biografier över Pehr Evind Svinhufvud, Konni Zilliacus den äldre och marskalk Józef Piłsudski.
Bibliografi redigera
- Der römische Gutsbetrieb als wirtschaftlicher Organismus nach den Werken des Cato, Varro und Columella, Helsingfors 1906.
- Aktiva kampår 1899–1910, Helsingfors 1925.
- Jägare och aktivister. Hågkomster från krigsåren i Stockholm och Berlin, Helsingfors 1927.
- Die südgallische Terrasigillata-Industrie nach den Graffiti aus La Graufesenque (Commentationes humanarum litterarum 3,3. Finska vetenskapssocieteten), Helsingfors 1930.
- Orostider i Ukraina. Minnen från min verksamhet som legationschef i Kiev, Helsingfors 1931.
- Pehr Evind Svinhufvud: En biografi, Helsingfors 1931.
- Der Ärztestand im römischen Reiche nach den Inschriften I (Commentationes humanarum litterarum 3,6. Finska vetenskapssocieteten), Helsingfors 1932.
- Konni Zilliacus: En levnadsteckning, Helsingfors 1933.
- Pilsudski: Det nya Polens skapare, Stockholm 1936.
Noter redigera
- ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, Herman Gummerus, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
- ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 20 december 2014, licens: CC0.[källa från Wikidata]
- ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 30 december 2014, licens: CC0.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d e] Matti Klinge (red.), Kansallisbiografia, Finska litteratursällskapet och Finska historiska samfundet, läst: 7 september 2023.[källa från Wikidata]
- ^ Carlquist, Gunnar (red.) (1932). Svensk uppslagsbok. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB:s förlag, band 11 s. 1200.
Externa länkar redigera
- ”Gummerus, Herman”. Biografiskt lexikon för Finland. Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland. 2008–2011. URN:NBN:fi:sls-4676-1416928957282
- Gummerus, Herman i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0