Anna Helga Henschen, född 23 februari 1917 i Engelbrekts församling i Stockholm, död 15 augusti 2002 i Sundbyberg,[2] var en svensk målare, författare och illustratör.[3]

Helga Henschen
Född23 februari 1917
Stockholm
Död15 augusti 2002 (85 år)
Sundbyberg
BegravningsplatsSolna kyrkogård[1]
NationalitetSvensk Sverige
FöräldrarFolke Henschen
Signe Henschen
Make/makaPeter Weiss
Ralf Parland
Konstnärskap
UtbildningMaj Brings målarskola
Otte Skölds målarskola
Konstakademien
Redigera Wikidata (för vissa parametrar)

Biografi redigera

 
Helga Henschens barndomshem RosenvikSödra Djurgården.
 
Helga Henschens hem i Duvbo, Sundbyberg.
 
Utsmyckning i Tensta tunnelbanestation

Helga Henschen var dotter till Folke Henschen och Signe Henschen (född Thiel) samt faster till Helena Henschen. Hennes barndomshem var villa RosenvikSödra Djurgården som modern Signe hade fått i bröllopsgåva 1919 av sin far Ernest Thiel. Hon var gift med författaren Peter Weiss 1943–1947 och med poeten Ralf Parland 1961–1965. Med Peter Weiss fick hon dottern Rebecca Weiss.

Helga Henschen utbildade sig vid Maj Brings målarskola, Otte Skölds målarskola och 1940–1945 på Konstakademien. Hon hade sin första separatutställning 1947 i Stockholm och färdigställde 1975 utsmyckningen i Tensta tunnelbanestation. 1978 invigdes Henschens fontän Dafne i Södertälje.[4] Hon har skrivit memoarerna Vägen till Rebella, Åren med Peter och Kvinna, konstnär, alltid Rebella.

Som bokillustratör har hon bland annat illustrerat Ballader i det blå av Evert Taube, Tuff och Tuss på äventyr av Gösta Knutsson, Festen i Hulabo av Britt G. Hallqvist samt Gyllenåsnan av Ebbe Linde. Henschen är representerad vid bland annat Nationalmuseum[5], Moderna museet[6] och Arkivet för dekorativ konst[7].

I sin självbiografi Vägen till Rebella från 1981 beskrev hon sitt barndomshem på Djurgården. Där berättade hon bland annat att "vårt hus är inte ett vanligt hus" och "vårt hus var heligt på något sätt". Jenny Lind hade sjungit därinne och när 7:ans spårvagn skramlade förbi om kvällen "då skakade hela huset och fick ont i hjärtat".[8]

Offentliga verk i urval redigera

Bibliografi redigera

  • 1951Dårarna sjunger om natten
  • 1960Helga Henschen
  • 1969Kom älva kom skälva kom häxa
  • 1973Min gröna dröm är röd
  • 1981Vägen till Rebella
  • 1982Flygblad
  • 1984Uppviglingar
  • 1989Från Assar till Örjan
  • 1990Uppstudsningar
  • 1991Åren med Peter
  • 1992Sagan om den konstiga soppan
  • 1996Kvinna, konstnär, alltid Rebella

Priser och utmärkelser redigera

Källor redigera

  1. ^ FinnGraven.se, Anna Helga Henschen, läs online, läst: 16 april 2019.[källa från Wikidata]
  2. ^ Sveriges dödbok 1947–2003, (CD-ROM version 3.0), utgiven av Sveriges Släktforskarförbund 2005
  3. ^ Helga Henschen, artikel i Nationalencyklopedin internetupplaga
  4. ^ Helga Henschen.com
  5. ^ Nationalmuseum
  6. ^ Moderna museet
  7. ^ ”Skissernas museum”. Arkiverad från originalet den 22 februari 2020. https://web.archive.org/web/20200222130644/https://www.skissernasmuseum.se/samlingen/en-ros-till-invandrarna-helga-henschen-1975/. Läst 22 februari 2020. 
  8. ^ Skylt på platsen "Det litterära Stockholm"

Vidare läsning redigera

Externa länkar redigera