Öppna huvudmenyn
Viceamiral Simonsson år 1950.

Hans Viktor Simonsson, född 3 augusti 1880 i Holms församling i Älvsborgs län, död 16 juli 1967,[1] var en svensk sjöofficer (viceamiral) och 1942-1945 befälhavande amiral i Ostkustens marindistrikt.

BiografiRedigera

Hans Simonsson var son till trafikdirektör Viktor Simonsson och Hanna Forssman.[2] Han blev underlöjtnant i flottan 1901, löjtnant 1903 och kapten 1910. 1920 blev Simonsson kommendörkapten av andra graden och 1925 kommendörkapten av första graden. 1931 blev han kommendör och 1936 konteramiral. 1913 deltog Simonsson i vissa ubåtsprov i La Spezia i Italien och förordnades till medlem av kommissionen för utredning av viss undervattensbåtstyp 1914. 1919-1923 var Simonsson chef för torpeddepartementet i Karlskrona, och var 1923-1929 förordnad ledamot av Marinförvaltningen och chef för dess torpedavdelning. 1928-1933 var han förordnad inspektör för undervattensvapnet och var 1932-1933 flaggkapten i chefens för kustflottans stab. 1933 blev Simonsson chef för Sjöförsvarets kommandoexpedition och 1938-1942 befälhavande amiral i Sydkustens marindistrikt.[2] 1945 utnämndes Simonsson slutligen till viceamiral och placerades i reserven.[3]

1916 utgav Simonsson skriften Vilka fordringar böra ställas på för flottan lämpliga undervattensbåtar?.[2] Han var ledamot av Kungliga Örlogsmannasällskapet, från 1917 som vanlig ledamot och 1938 som hedersledamot,[4] och ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien från 1931.[5]

Simonsson gifte sig 1912 med Märta Margareta (Greta) Holm (född 1890), dotter till slottsfogden kapten Carl Holm och Märta Brunau.[2][6] Deras son var regeringsrådet Lars Simonsson.

UtmärkelserRedigera

KällorRedigera