HMS Sprängaren (49)

	HMS Sprängaren (49)
	Sprängaren vid Västerbron i Stockholm
Allmänt
Typklass/Konstruktion	Minsvepare
Fartygsklass	Sökaren-klass
Fartygsnummer	18 och 49
Historik
Byggnadsvarv	Motala varv
Sjösatt	12 juni 1918
I tjänst	14 november 1918
Utrangerad	1962
Öde	Såld till Varbergs hamn som hamnbogserare och omdöpt till Klåback.
Tekniska data
Längd	26 meter
Bredd	7 meter
Djupgående	3 meter
Deplacement	227/232 ton
Maskin	Kolvångmaskin 400 IHK;
Kraftkälla	Vattenrörspanna (från 1939 med eldrörspanna)
Maximal hastighet	10 knop
Besättning	16 man
Bestyckning	57 mm kanon M/1889
	Hemsida

HMS Sprängaren (49) tidigare (18), var en minsvepare i svenska flottan av Sökaren-klass. Hon sjösattes 1918 och utrangerades 1962, och var liksom hennes två systerfartyg HMS Sökaren och HMS Sveparen anskaffade för medel som blivit över efter Pansarbåtsinsamlingen 1912. De omklassificerades 1930 som tendrar. Efter utrangeringen 1962 såldes hon. 1970 användes hon som bogserare i Varbergs hamn under namnet Klåback. Hon kom på 1970-talet till Stockholm och var fortfarande aktiv 1996.^[1]

År 2010 började hon renoveras av Veteranflottiljens medlemmar med avsikt att fartyget åter ska kunna gå för egen ångmaskin. Den 6 juni 2022 drogs propellern igång igen för första gången på många år. Efter en omfattande renovering och återställande är HMS Sprängaren (18) återigen koleldad, hennes panna är renoverad med bland annat nya eldrör och nytt rökskåp.

Sprängaren, är såvitt man vet, det enda örlogsfartyget i världen från första världskriget som kan gå för egen maskin. Hon är dessutom det enda svenska örlogsfartyg med kolvångmaskin, som byggts för flottas räkning som finns kvar. Vidare är hon ett exempel på svenska folkets försvarsvilja i början av förra seklet.^[1]

HMS Sprängaren är K-märkt.^[2]

Bildgalleri

Sprängaren vid Jagarpiren på Djurgården i Stockholm
HMS Sprängarens K-märkningsskylt
HMS Sprängaren, räddningskryssaren Bernhard Ingelsson och fyrskeppet Finngrundet vid Vasamuseet i Stockholm
HMS Sprängaren akterifrån vid Museifartygspiren.
Utsikt från kommandobryggaren.
Maskinrummet med eldrörspannan. Fartyget drivs av en tvåcylindrig kompoundmaskin på 400 indikerade hästkrafter (400 IHK), som vid forcerad eldning kan utveckla 470 Hk.
57 mm kanon (m/1889) för bekämpning av luftfarkoster.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör HMS Sprängaren (49).
Bilder & media
Veteranflottiljens webbplats

Källor

Gustaf von Hofsten, Jan Waernberg (2003). Örlogsfartyg, Svenska maskindrivna fartyg under tretungad flagg. Luleå: CB Marinlitteratur. ISBN 91-973187-3-6
Hans Bergström, Paul Swahn (1996). Minsvepare, Med svenska flottans minsvepare under 100 år. Falkenberg: CB Marinlitteratur. ISBN 91-970700 5X

Noter

^ [a b] ”Vedettbåten Sprängaren”. hmssprangaren.se. https://www.hmssprangaren.se. Läst 7 augusti 2023.
^ Om Sprängaren på Sjöhistoriska museets webbplats.

[hms-1] [a b] ”Vedettbåten Sprängaren”. hmssprangaren.se. https://www.hmssprangaren.se. Läst 7 augusti 2023.

[2] Om Sprängaren på Sjöhistoriska museets webbplats.

[1]

[2]