HD 13931 är en ensam stjärna belägen i den norra delen av stjärnbilden Andromeda. Den har en skenbar magnitud av ca 7,60[2] och kräver en stark handkikare eller ett mindre teleskop för att kunna observeras. Baserat på parallax enligt Gaia Data Release 2 på ca 21,1[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 155 ljusår (ca 48 parsek) från solen. Den rör sig bort från solen med en heliocentrisk radialhastighet på ca 30 km/s.[1]

HD 13931
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildAndromeda
Rektascension02t 16m 47,3784 s[1]
Deklination+43° 46′ 22,7896 ″[1]
Skenbar magnitud ()+7,60 (V)[2]
Stjärntyp
SpektraltypG0 V[3]
B–V+0,640[2]
Astrometri
Radialhastighet ()+30,28 ± 0,22[1] km/s
Egenrörelse (µ)RA: +98,797 ± 0,121[1] mas/år
Dek.: -183,625 ± 0,107[1] mas/år
Parallax ()21,0701 ± 0,0637[1]
Avstånd154,8 ± 0,5  (47,5 ± 0,1 pc)
Absolut magnitud ()+4,32 ± 0,10[4]
Detaljer
Massa1,04 ± 0,01[5] M
Radie1,18 ± 0,02[5] R
Luminositet1,49 ± 0,01[5] L
Temperatur5 868 ± 24[5] K
Metallicitet+0,03 ± 0,04 (Fe/H) [4] dex
Ålder6,8 ± 0,6[5] miljarder år
Andra beteckningar
G 173-50, AG+43 270, BD+43 459, HD 13931, HIC 10626, HIP 10626, LSPM J0216+4346, 2MASS J02164736+4346230, NLTT 7491, PPM 44946, SAO 37918, TYC 2842-200-1, USNO-B1.0 1337-00043043, uvby98 100013931, Gaia DR2 351537889154226816, Gaia DR1 351537884858170624 [6][7]

Egenskaper redigera

HD 13931 är en solliknande gul till vit stjärna i huvudserien av spektralklass G0 V.[3] Den har ett metallinnehåll som är 8 procent större än solens och en magnetiskt ineffektiv kromosfär.[4] Den har en massa som är ungefär lika med en[5] solmassor, en radie som är ca 1,2[5] solradier och har ca 1,5 gånger solens utstrålning av energi[5] från dess fotosfär vid en genomsnittlig effektiv temperatur av ca 5 900 K.[5]

Planetsystem redigera

År 2009 upptäcktes, genom mätning av förändringar i stjärnans radiella hastighet, en jätteplanet med mycket lång omloppsperiod, mer massiv än Jupiter, i omloppsbana kring HD 13931. Denna exoplanet har en omloppsperiod av 11,55 år på ett genomsnittligt avstånd av 5,15 AE (770 Gm). Planetens excentricitet (0,02) är ungefär densamma som jordens.[4]

Enligt en forskning från 2018 är HD 13931 den mest lovande kända solliknande stjärnan, eftersom den liknar solen och har en planet med massa och halv storaxel som liknar Jupiter. Dessa egenskaper ger en sannolikhet av nästan 75 procent för förekomst av en dynamiskt stabil beboelig zon, där en jordliknande planet kan existera och upprätthålla liv.[8]

HD 13931 solsystem[4]
Planet
Massa
Halv storaxel
(AE)
Siderisk omloppstid
(d)
Excentricitet
Inklination
Radie
b (obekräftad)
≥1,88 ± 0,15 MJ
5,15 ± 0,29
4 218 ± 388
0,02 ± 0,05
-
-

Se även redigera

Referenser redigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, HD 13931, 16 november 2021.

Noter redigera

  1. ^ [a b c d e f g h] Brown, A. G. A.; et al. (Gaia collaboration) (August 2018). "Gaia Data Release 2: Summary of the contents and survey properties". Astronomy & Astrophysics. 616. A1. arXiv:1804.09365. Bibcode:2018A&A...616A...1G. doi:10.1051/0004-6361/201833051. Gaia DR2 record for this source at VizieR.
  2. ^ [a b c] Høg, E.; Fabricius, C.; Makarov, V. V.; Urban, S.; Corbin, T.; Wycoff, G.; Bastian, U.; Schwekendiek, P.; Wicenec, A. (2000), "The Tycho-2 catalogue of the 2.5 million brightest stars", Astronomy & Astrophysics, 355: L27–L30, Bibcode:2000A&A...355L..27H.
  3. ^ [a b] Grenier, S.; Baylac, M.-O.; Rolland, L.; Burnage, R.; Arenou, F.; Briot, D.; Delmas, F.; Duflot, M.; Genty, V.; Gómez, A. E.; Halbwachs, J.-L.; Marouard, M.; Oblak, E.; Sellier, A. (1999). "Radial velocities. Measurements of 2800 B2-F5 stars for HIPPARCOS" (PDF). Astronomy and Astrophysics Supplement. 137 (3): 451. Bibcode:1999A&AS..137..451G. doi:10.1051/aas:1999489.
  4. ^ [a b c d e] Howard, Andrew W.; et al. (2010). "The California Planet Survey. I. Four New Giant Exoplanets". The Astrophysical Journal. 721 (2): 1467–1481. arXiv:1003.3488. Bibcode:2010ApJ...721.1467H. doi:10.1088/0004-637X/721/2/1467. S2CID 14147776.
  5. ^ [a b c d e f g h i] Bonfanti, A.; et al. (2015). "Revising the ages of planet-hosting stars". Astronomy and Astrophysics. 575. A18. arXiv:1411.4302. Bibcode:2015A&A...575A..18B. doi:10.1051/0004-6361/201424951. S2CID 54555839.
  6. ^ HD 13931 (u-strasbg.fr) |Hämtad 2021-12-01.
  7. ^ "HD 13931". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 2019-11-14.
  8. ^ Agnew, Matthew T.; Maddison, Sarah T.; Horner, Jonathan (2018). "Properties of the single Jovian planet population and the pursuit of Solar system analogues". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 477 (3): 3646. arXiv:1804.06547. Bibcode:2018MNRAS.477.3646A. doi:10.1093/mnras/sty868. S2CID 119232995.

Externa länkar redigera