Gruppen Europeiska konservativa och reformister

politisk grupp i Europaparlamentet
(Omdirigerad från Gruppen Europademokrater)
Denna artikel behandlar den nuvarande partigruppen och alla dess föregångare.
Europeiska flaggan Partigrupper i Europaparlamentet
Gruppen Europeiska konservativa och reformister
Förkortning ECR
Gruppledare Ryszard Legutko
Antal mandat
64 / 705
Grundat 14 juli 2009 i nuvarande form
Politisk ideologi Konservatism
Ekonomisk liberalism
Anti-federalism
Europeiskt parti Europeiska konservativa och reformister
Webbplats ecrgroup.eu

Gruppen Europeiska konservativa och reformister (engelska: European Conservatives and Reformists Group, ECR-gruppen) är en partigrupp i Europaparlamentet bestående av 64 ledamöter från konservativa, ekonomiskt liberala, mjukt euroskeptiska och anti-federalistiska partier.[1] Gruppen utgörs till största delen av Europeiska konservativa och reformister (ECR) och är den näst minsta partigruppen i Europaparlamentet sedan valet 2019. Även ledamöter tillhörandes Europeiska kristna politiska rörelsen (ECPM) ingår i gruppen.

I gruppen ingår bland annat ledamöterna från tjeckiska Medborgardemokraterna, polska Lag och rättvisa och svenska Sverigedemokraterna. Gruppen innefattar även ledamöter från lettiska Nationella alliansen och nederländska Reformerta samhällspartiet. Innan Storbritanniens utträde ur Europeiska unionen ingick även ledamöterna från brittiska Konservativa partiet, som hade varit pådrivande i att skapa gruppen efter valet 2009. Gruppledare är Ryszard Legutko.

HistoriaRedigera

Ursprungligt bildande och ombildningarRedigera

Gruppnamn Period
Gruppen Europeiska konservativa 16 januari 1973–16 juli 1979
Gruppen Europademokrater 17 juli 1979–1 maj 1992
Gruppen Europeiska konservativa och reformister 14 juli 2009–

I samband med att Danmark, Irland och Storbritannien anslöt sig till Europeiska gemenskaperna den 1 januari 1973 valde brittiska Konservativa partiet och danska Konservative Folkeparti att inte ansluta sig till den kristdemokratiska gruppen i Europaparlamentet. Istället bildade de en egen partigrupp, ”Gruppen Europeiska konservativa”, den 16 januari 1973. Efter valet 1979 ombildades gruppen till ”Gruppen Europademokrater” (ED), som blev den fjärde största partigruppen i Europaparlamentet. I valet 1984 vann Konservative Folkeparti ett nytt mandat, medan Konservativa partiet backade kraftigt så att gruppens totala antal mandat minskade från 64 till 50. Nedgången fortsatte i valet 1989 då båda partierna förlorade mandat.

Efter att ha kraftigt minskat i storlek ombildades ”Gruppen Europademokrater” till en undergrupp till Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokratiska gruppen) (EPP-gruppen). Konservativa partiet och Konservative Folkeparti anslöt sig till EPP-gruppen, men Konservativa partiet valde att stå utanför Europeiska folkpartiet (EPP). Detta ledde till att EPP-gruppen ombildades efter valet 1999 till ”Gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokraterna”.

Valet 2009 och splittringen av EPP-ED-gruppenRedigera

 
Raffaele Fitto var en av gruppens två gruppledare mellan 2019 och 2022.

I samband med unionens utvidgning den 1 maj 2004 tillkom tjeckiska Medborgardemokraterna till undergruppen. Under 2006 bildade Medborgardemokraterna tillsammans med Konservativa partiet Rörelsen för europeisk reformation (MER). Inför valet 2009 började Konservativa partiet och Medborgardemokraterna att inleda ett samarbete med andra partier utanför EPP, främst polska Lag och rättvisa, om att bilda en egen partigrupp efter valet. Följaktligen bildades ”Gruppen Europeiska konservativa och reformister” efter valet och blev den fjärde största partigruppen i Europaparlamentet.

I kontrast till EPP-gruppen intog ECR-gruppen en betydligt mer skeptisk inställning till det europeiska samarbetet med krav om reformer. Vid Europaparlamentets första sammanträde efter valet misslyckades ECR-gruppen med att få sin kandidat Michał Kamiński vald till vice talman. Istället valdes Edward McMillan-Scott, som också tillhörde ECR-gruppen men som kandiderade som oberoende kandidat mot gruppens rekommendation. McMillan-Scott uteslöts följaktligen från brittiska Konservativa partiet och anslöt sig till Gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa (ALDE-gruppen).[2] Kamiński utsågs istället till ny gruppledare.

Den 1 oktober 2009 bildades det europeiska politiska partiet Alliansen konservativa och reformister i Europa (ACRE) med Derk Jan Eppink som partiledare. Jan Zahradil valdes senare till ny partiledare. Den 8 mars 2011 valdes Jan Zahradil även till gruppledare efter interna stridigheter i ECR-gruppen som hade lett till Kamińskis avgång.[3][4][5] Han ersattes den 14 december 2011 som gruppledare av Martin Callanan. Efter valet 2014 stärktes gruppen med ledamöter från nya partier och samtidigt valde gruppen Syed Kamall till ny gruppledare. Den 5 juli 2017 infördes ett medordförandeskap; utöver Kamall utsågs även Ryszard Legutko till att leda gruppen.

I början av juli 2018 anslöt sig ledamöterna från Sverigedemokraterna till ECR-gruppen.[6] Efter valet 2019 tappade gruppen något i styrka, främst på grund av Konservativa partiets tillbakagång i Storbritannien. Efter valet utsågs Raffaele Fitto och Ryszard Legutko till gruppledare.[7] Samtidigt bytte Alliansen konservativa och reformister i Europa namn till Europeiska konservativa och reformister, så att det europeiska politiska partiet fick samma namn som sin partigrupp i Europaparlamentet.

Parlamentariskt arbeteRedigera

ECR-gruppen för samman konservativa och ekonomiskt liberala ledamöter av Europaparlamentet med en mjukt euroskeptisk och anti-federalistisk inställning. Gruppen kallar sig själv för ”eurorealistisk”.[1] Gruppen är associerad med Europeiska konservativa och reformister (ECR).

SammansättningRedigera

Val Historisk mandatfördelning Nuvarande mandatfördelning
1979
64 av 410
   Ledamöter tillhörande partigruppen
1984
50 av 434
1989
34 av 518
1994
0 av 567
1999
0 av 626
2004
0 av 732
2009
55 av 736
2014
70 av 751
2019
62 av 751

ECR-gruppen består av 64 ledamöter från 15 medlemsstater. Gruppen har traditionellt dominerats av ledamöter från Lag och rättvisa i Polen och Konservativa partiet i Storbritannien, som dock lämnade gruppen efter Storbritanniens utträde ur Europeiska unionen den 1 februari 2020. I övrigt har gruppen en förhållandevis jämn representation mellan Väst- och Östeuropa. Gruppen är den näst minsta i Europaparlamentet.[8] Ledamöter från en och samma medlemsstat bildar en nationell delegation.

Gruppens ledamöter utser ett ordförandeskap bestående av två gruppledare och sex vice gruppledare för en period av fem år, som kan förnyas. Ordförandeskapet ansvarar för att fatta snabba beslut i viktiga frågor, leda gruppsammanträden och representera gruppen utåt. Det bereder också sammanträdena för gruppens presidium, som består av ordförandeskapet, gruppens ledamöter av Europaparlamentets presidium, ledarna för de nationella delegationerna samt andra ledamöter.[1]

För varje utskott utser gruppen även samordnare som ansvarar för att övervaka de politiska frågorna i utskottet. I vissa fall utses även vice samordnare.

ParlamentsledamöterRedigera

Medlemsstat Nationellt parti Europeiskt parti Mandat
  Belgien Ny-Flamländska Alliansen EFA 3
  Bulgarien Bulgariska nationella rörelsen ECR 2
  Grekland Grekisk lösning 1
  Italien Italiens bröder ECR 8
  Kroatien Konservativa partiet ECR 1
  Lettland Nationella alliansen ECR 2
  Litauen Valaktionen för polacker i Litauen ECR 1
  Nederländerna JA21 ECR 3
  Nederländerna Meer Directe Democratie 1
  Nederländerna Reformerta samhällspartiet ECPM 1
  Polen Lag och rättvisa ECR 25
  Polen Solidarna Polska 2
  Rumänien Kristdemokratiska nationella bondepartiet ECPM 1
  Slovakien Sloboda a Solidarita ECR 1
  Spanien Vox ECR 4
  Sverige Sverigedemokraterna ECR 3
  Tjeckien Medborgardemokraterna ECR 4
  Tyskland Liberal-Konservative Reformer ECR 1

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

  1. ^ [a b c] ”Who we are?” (på engelska). Gruppen Europeiska konservativa och reformister. https://ecrgroup.eu/ecr. Läst 15 november 2022. 
  2. ^ ”New European Conservatives group in disarray over renegade MEP” (på engelska). EUobserver. 14 juli 2009. https://euobserver.com/eu-political/28457. Läst 15 november 2022. 
  3. ^ ”Eurosceptic group in turmoil as leader steps down” (på engelska). EUobserver. 27 januari 2011. https://euobserver.com/eu-political/31707. Läst 15 november 2022. 
  4. ^ ”Czech beats British Conservative to lead EP group” (på engelska). Politico. 8 mars 2011. https://www.politico.eu/article/czech-beats-british-conservative-to-lead-ep-group/. Läst 15 november 2022. 
  5. ^ ”UK Tories lose leadership of parliament group” (på engelska). EUobserver. 9 mars 2011. https://euobserver.com/news/31949. Läst 15 november 2022. 
  6. ^ ”Sweden Democrats join ECR group in European parliament” (på engelska). EUobserver. 5 juli 2017. https://euobserver.com/tickers/142281. Läst 15 november 2022. 
  7. ^ ”ECR Group holds constitutive meeting” (på engelska). Gruppen Europeiska konservativa och reformister. 19 juni 2019. https://ecrgroup.eu/article/ecr_group_holds_constitutive_meeting. Läst 15 november 2022. 
  8. ^ ”Ledamöter ordnade efter politisk grupp och land”. Europaparlamentet. https://www.europarl.europa.eu/meps/sv/search/table. Läst 15 november 2022. 

Externa länkarRedigera

  EU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.