Glencore plc är ett brittiskt-schweiziskt råvaruhandelsbolag och gruvföretag med huvudkontor i Baar, Schweiz. Företagets huvudsakliga föregångare, Glencore International, var världens största råvaruhandelsbolag.[3][4][5] Glencore hade produktionsanläggningar i ett stort antal länder och levererade metaller, mineraler, råolja, oljeprodukter, kol, naturgas och jordbruksprodukter till kunder i fordons-, energi-, stål- och livsmedelsindustrierna.[4]

Glencore plc
TypPublikt aktiebolag
LSE: GLEN
SEHK: 0805
JSE: GLN
HuvudkontorSchweiz Baar, Schweiz
Jersey Saint Helier, Jersey
NyckelpersonerTony Hayward
Styrelseordförande
Ivan Glasenberg
Vd
BranschRåvaruhandel
Gruvdrift
ProdukterAluminiumoxid, aluminium, bly, bomull, järnmalm, kobolt, koks, kol, koppar, naturgas, nickel, petroleum, raps, socker, sädesslag
Antal anställda181 000 (2015)[1]
Historik
Grundat2013 (1974)
GrundareMarc Rich (ursprungligen)
Bildat avGlencore International och Xstrata
Ekonomi
Omsättning 214,436 miljarder USD (2012)[2]
Rörelseresultat 2,046 miljarder USD (2012)[2]
Vinst efter skatt 1,152 miljarder USD (2012)[2]
Övrigt
Webbplatswww.glencore.com

Företaget bildades ursprungligen år 1974 av råvaruhandlaren Marc Rich som Marc Rich & Co AG och fick namnet Glencore genom en så kallad management buyout.[4] 2 maj 2013 genomförde Glencore det väntade förvärvet av samarbetspartnern Xstrata.[6]

Historia redigera

År 1974 bildades Marc Rich & Co, ett amerikanskt råvaruhandelsföretag ägt av Marc Rich. Rich, som snabbt blev förmögen på affärerna, åtalades i USA på 51 punkter för bland annat skattebrott och illegal handel med Iran.[7] Han flydde till Schweiz och stannade där tills han under kontroversiella omständigheter benådades av president Bill Clinton år 2001. Under flykten hade Rich redan åren 1993–1994 tvingats sälja sin majoritetsandel i Marc Rich & Co, som nästan gått i bankrutt efter ett misslyckat försök att få kontroll över den globala zinkhandeln, till Glencore International.[8] Glencore var dock i sin tur styrt av personer nära Marc Rich, och Rich hade en fortsatt nära relation med företaget de kommande 21 åren.

Glencore International listades på London Stock Exchange i maj 2011 och ingick därefter i FTSE 100-indexet.[9] Företaget fanns också listat på Hong Kong Stock Exchange[10] samt Johannesburg Stock Exchange[11].

Kontroverser redigera

Enligt amerikanska CIA ska Glencore International ha betalat över 3,2 miljoner dollar i mutor till Saddam Husseins regering för att få irakisk olja genom Olja mot mat-programmet då Irak var under FN-sanktioner. Företaget ska ha nekat till anklagelserna.[12][13] Redan under Marc Rich ska företaget ideligen ha brutit mot FN-sanktioner, bland annat genom handel med den sydafrikanska apartheidregeringen.[4]

Afrika redigera

Glencores investeringar i Afrika har varit föremål för mycket stark kritik. Myndigheterna i Zambia beskyller Glencoreägda Mopani Copper Mines plc, som står för en stor del av landets utländskt kontrollerade gruvdrift, för att orsaka hälsoproblem och surt regn som riskerar drabba miljontals invånare.[14] Mopani Copper Mines betalar knappt någon skatt i Zambia, och den internationella revisionsbyrån Grant Thornton International konstaterade år 2011 att skattefusk och manipulerad statistik gjort att den zambiska staten förlorat över hundra miljoner dollar i skatteintäkter. Mopani Copper Mines betalar istället skatt i skatteparadiset Brittiska Jungfruöarna.[15]

I Kongo-Kinshasa använde Glencores dotterföretag syra i kopparextraktionen i Luilu, och släppte ut restavfallet i en flod som användes av lokalbefolkningen för bland annat fiske.[16] Företaget har också anklagats för handel med konfliktmineraler.[17] Glencore har också tagit över driften av gruvor i Kansuki och Mutanda som under oklara förhållanden och sekretess överförts från den kongolesiska staten till privata ägare.[18]

Referenser redigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
  1. ^ ”Who we are”. Glencore plc. Arkiverad från originalet den 15 mars 2015. https://web.archive.org/web/20150315001059/http://glencore.com/who-we-are/the-group/. Läst 15 mars 2015. 
  2. ^ [a b c] ”Preliminary Results 2012” (PDF). Arkiverad från originalet den 11 mars 2013. https://web.archive.org/web/20130311054601/http://www.glencore.com/documents/Preliminary_Results_2012.pdf. Läst 16 mars 2013. 
  3. ^ ”Glencore: Taking over the world?”. Aljazeera - Counting the Cost. 29 maj 2011. http://english.aljazeera.net/programmes/countingthecost/2011/05/20115299504775782.html. Läst 31 maj 2011. 
  4. ^ [a b c d] Pidd, Helen (19 maj 2011). ”The rise of Glencore, the biggest company you've never heard of”. London: The Guardian. http://www.guardian.co.uk/business/2011/may/19/rise-of-glencore-commodities-company. Läst 25 maj 2011. 
  5. ^ ”Glencore's share of global commodity markets”. London: The Telegraph. 15 april 2011. http://www.telegraph.co.uk/finance/commodities/8451991/Glencores-share-of-global-commodity-markets.html. Läst 31 maj 2011. 
  6. ^ Blas, Javier (2 maj 2013). ”Glencore finishes takeover of Xstrata”. Financial Times. ISSN 0307-1766. http://www.ft.com/cms/s/0/9d355d82-b31a-11e2-95b3-00144feabdc0.html#axzz2SGZjwRFS. Läst 24 juli 2015. 
  7. ^ Ammann, Daniel (2009). The King of Oil: The Secret Lives of Marc Rich. New York: St. Martin‘s Press. ISBN 0-312-57074-0 
  8. ^ ”Glencore Buys Out Founder”. The New York Times. 10 november 1994. ISSN 0362-4331. http://query.nytimes.com/gst/fullpage.html. Läst 24 juli 2015. 
  9. ^ ”Glencore's shares flat on first conditional trading day”. BBC News. 19 maj 2011. http://www.bbc.co.uk/news/business-13451081. Läst 25 maj 2011. 
  10. ^ Thomas, Denny (25 maj 2011). ”Glencore's Hong Kong shares down 2.8 pct on trading debut”. Reuters. Arkiverad från originalet den 25 maj 2011. https://web.archive.org/web/20110525222925/http://www.reuters.com/article/2011/05/25/glencore-hkdebut-idUSH9E7G501O20110525. Läst 24 maj 2011. 
  11. ^ Wilson, James (13 november 2013). ”Glencore widens investment appeal”. FT. http://www.ft.com/cms/s/eb201bba-4c47-11e3-923d-00144feabdc0,Authorised=false.html?_i_location=http%3A%2F%2Fwww.ft.com%2Fcms%2Fs%2F0%2Feb201bba-4c47-11e3-923d-00144feabdc0.html%3Fsiteedition%3Duk&siteedition=uk&_i_referer=#axzz3Cqrcf5M3. Läst 9 september 2014. 
  12. ^ Stephen Long (11 februari 2005). ”Swiss link undermines Xstrata's bid for WMC”. ABC Radio. http://www.abc.net.au/am/content/2005/s1300651.htm. Läst 22 oktober 2006. 
  13. ^ Peter Koenig (25 september 2005). ”Secretive Swiss trader links City to Iraq oil scam”. London: The Sunday Times. http://business.timesonline.co.uk/printFriendly/0,,2020-528-1795993-9077,00.html. Läst 22 oktober 2006. 
  14. ^ Onstad, Eric (25 februari 2011). ”The biggest company you never heard of”. Reuters. Arkiverad från originalet den 28 februari 2011. https://web.archive.org/web/20110228033704/http://www.reuters.com/article/2011/02/25/us-glencore-idUSTRE71O1DC20110225?pageNumber=2. Läst 28 februari 2011. 
  15. ^ "Stealing Africa". Why Poverty?. BBC. BBC Four. 26 november 2012. Nr. 3.
  16. ^ ”Glencore linked to acid waterfall in DR Congo”. BBC News. 16 april 2012. http://www.bbc.co.uk/news/business-17726865. Läst 16 april 2012. 
  17. ^ Matthews, C.M. (9 maj 2012). ”Glencore Accused Of Opaque Dealing In Congo”. The Wall Street Journal. http://blogs.wsj.com/corruption-currents/2012/05/09/glencore-accused-of-opaque-dealing-in-congo/?mod=google_news_blog. 
  18. ^ ”Secrecy Surrounding Glencore’s Buisiness Deals in the Democratic Republic of Congo, Global Witness, May 9, 2012” (PDF). http://www.globalwitness.org/sites/default/files/Global%20Witness%20memo%20on%20Glencore%27s%20secretive%20dealings%20in%20the%20Democratic%20Republic%20of%20Congo_1.pdf. Läst 15 augusti 2012. 

Externa länkar redigera