Fritz Edelstam

hovjägmästare och intendent för Kungliga Djurgården
Hovjägmästaren Fritz Edelstam 1910

Fritz Fabian Edelstam, född den 2 mars 1865, död ogift den 1 mars 1919 i Malmö, var hovjägmästare och intendent för Kungliga Djurgården.

BiografiEdit

Fritz Edelstam tog mogenhetsexamen i Kalmar 1883 och blev elev vid skogsinstitutet 1885. Han utexaminerades därifrån 1887 och blev då extra jägmästare i Blekinge revir och år 1889 extra jägmästare i Olands revir i Uppsala län. Edelstam blev år 1890 assistent i Olands revir och 1895 i Malmöhus revir. Edelstam gjorde skogsvetenskapliga resor i utlandet 1886–1889 samt med offentligt anslag 1893. År 1893 blev Edelstam tillförordnad jägmästare i Örbyhus revir och föreståndare för Marma skogsskola. Edelstam blev år 1898 intendent för Kungliga Djurgården och chef för Kungens jägare. Samma år blev han extra jägmästare i bergslagsdistriktet. År 1901 blev Edelstam hovjägmästare. Edelstam kvarstod som intendent för Djurgården till 1910 då han blev överjägmästare i södra distriktet.[1]

Fritz Edelstam var den näst siste som innehade ämbetet som intendent på Kungliga djurgården. (Den siste intendenten på Djurgården var Carl Adolf Öhrström som tjänstgjorde 1910–1948.) Fritz Edelstam blev den siste intendenten som bebodde hovjägmästarbostället Djursborg, som revs 1913 i samband med bebyggandet av Karlaplans norra sida.

Fritz Edelstam har givit namn åt Edelstams Väg (1954).

Genom sitt testamente instiftade Edelstam den av Riddarhuset förvaltade Edelstamska släktfonden.

UtmärkelserEdit

  • Riddare av första klassen av Vasaorden 1904
  • Innehavare av Deras Majestäter Konung Oscar II:s och Drottning Sofias guldbröllopsminnestecken 1907
  • Kommendör av andra klassen av Vasaorden 1909
  • Riddare av andra klassen av Ryska S:t Anna-orden 1909

FamiljEdit

Fritz Edelstam var son till landshövdingen Gustaf Edelstam och hans maka Eva Edelstam, född von Post. Han var bror till ingenjören och meteorologen Otto Edelstam.

ReferenserEdit

NoterEdit

  1. ^ Elgenstierna, Gustaf (1926). Den introducerade svenska adelns ättartavlor. "II". sid. s. 393