En fri marknad är ett ekonomiskt system där köpare och säljare handlar med varandra frivilligt. Produktion och handel baseras på frivilliga överenskommelser mellan självständiga producenter och konsumenter. Producenter och konsumenter baserar sina decentraliserade beslutpriser som styrs av utbud och efterfrågan.[1][2]

Hong Kong-börsens lobby den 21 februari 2007.

Termen 'Fri marknad' kan syfta på en idealiserad samhällsmodell, där medborgare interagerar ekonomiskt utan eller nästan utan någon statlig inblandning överhuvudtaget.[3] Ett "fritt marknadssystem" kan då ställas upp som motsatt eller skilt från de flesta existerande ekonomier, även de som präglas av marknadsekonomiska principer. Begreppet kan också åsyfta de delar av ett samhälle och dess ekonomi som präglas av "frivilliga avtal mellan två människor, eller mellan grupper av människor företrädda av representanter."[4]

I allmänt tal åsyftas ofta blandekonomi, präglat av begränsad men regelbunden statlig inblandning, som utmärker demokratiska, liberala stater och den moderna globala ekonomin. När det används i den meningen ställs begreppet ofta i kontrast mot exempelvis merkantilism eller planekonomi, men används även vid polemik mot vad som menas vara överdrivna eller missriktade statliga regleringar av ekonomisk verksamhet. Sett ur den synpunkten är "fri marknad ett begrepp som används för att beskriva en politisk eller ideologisk åsikt om förd politik."[5]

Debatt om fria marknader

redigera

Sedan Sovjetunionens fall har få ekonomer eller debattörer helt förnekat att fria marknader spelar en central roll i världens ekonomiska utveckling. Försvarare av frihandel och marknadsekonomi har framhållit att närmare en miljard människor lyfts ur fattigdom sedan 1990, samtidigt som planekonomiska och hårt statsstyrda ekonomier avvecklats till förmån för ekonomiska system präglade av friare marknader.[6]

Däremot råder stor oenighet kring i vilken utsträckning marknadskrafter i sig själva är tillräckliga för att skapa välstånd och lösa olika typer av samhällsproblem. Socialister och andra som förespråkar ekonomisk och social jämlikhet betraktar ofta den fria marknaden som otillräcklig för att uppnå den typ av samhälle man vill ha.[7][8] Det förefaller nämligen som att marknadens numera sällan ifrågasatta förmåga att skapa ekonomiskt välstånd, samtidigt tycks leda till att stora delar av detsamma ansamlas allt mer hos ett relativt litet antal människor.[9]

Denna fråga ses ofta som oväsentlig av förespråkare av fria marknader, eftersom man menar att ojämlikheten inte är ett problem så länge ekonomin växer och människor lyfts ur fattigdom, vilket man menar att marknadsekonomin gör effektivare än de alternativ dess kritiker erbjuder.[10] Ofta ifrågasätts också marknadens förmåga att lösa miljöproblem.[11][12]

En annan central debattpunkt är frågan om monopolbildning. Ett vanligt argument är här att fria marknader förr eller senare leder till truster och monopol, vilket i sin tur sätter marknaden ur spel och verkar ogynnsamt på konsumenter, liksom samhället i allmänhet.[13] Denna syn ligger bland annat till grund för USA:s omfattande anti-trustlagstiftning, som bevakas av myndigheten Federal Trade Commission (FTC).[14] Argumentet ifrågasätts regelbundet av libertarianer och andra förespråkare för fria marknader, som menar att problematiska monopol bara kan uppstå genom statlig inblandning.[15][16]

Medan det finns renodlade motståndare till förekomsten av fria marknader, som klassiska kommunister, och förespråkare för ett renodlat marknadssamhälle, som radikala libertarianer, rör sig de flesta debattörer och ekonomer i dagsläget över ett spektrum där marknaden tillerkänns stora förmågor, men staten förutsätts spela åtminstone någon roll i samhällets ekonomiska liv.

Förespråkare av fria marknader

redigera
 
Ludwig von Mises (1881–1973)

Den fria marknaden som huvudsaklig ekonomisk och politisk princip företräds mest uttryckligt av libertarianer och klassiska liberaler. Adam Smith, "liberalismens grundare", var verksam under den senare delen av 1700-talet, och anses allmänt som en av de första förespråkarna för fria marknader. Smith menade att ekonomin styrdes genom naturliga lagar, vars förmåga att skapa välstånd fungerade bäst då människor interagerade fritt på marknaden, utan onödiga ingrepp från statens sida.[17]

Ett mer sentida exempel är nationalekonomen Milton Friedman, som bland annat agerade rådgivare åt Ronald Reagan och anses ha haft ett betydande inflytande på Västvärldens ekonomiska politik från åtminstone 70-talet. En av Friedmans mer välkända åsikter är att fria marknader motverkar auktoritär statsmakt, en uppfattning han presenterade vid en föreläsning för ekonomistudenter vid Pontificia Universidad Católica de Chile 1975.[18] Friedman kritiserade vidare de samtida intellektuella som menade att centralplanering av ekonomin var positiv för exempelvis fattiga länder, och hävdade att "[ö]verallt där vi finner någon större mängd individuell frihet, någon grad av framsteg när det kommer till materiell komfort tillgänglig för vanliga medborgare, och utbrett hopp om vidare utveckling i framtiden, där finner vi också att den ekonomiska aktiviteten är organiserad huvudsakligen genom den fria marknaden."[19] Friedman såg samtidigt att staten hade ett flertal viktiga funktioner att spela för att marknaderna skulle förbli fria i den mening han tänkte sig, inklusive ett system för lag och rätt, en aktiv motverkan av tekniska monopol och en begränsad välfärdspolitik inriktad på människor oförmögna att ta hand om sig själva. Han hävdade att "den konsekvente liberalen är inte en anarkist".[20]

Till dem som förespråkat helt eller huvudsakligen fria marknader hör också den nationalekonomiska inriktning som kallas den Österrikiska skolan. Den kan sägas ha grundats i och med publiceringen av nationalekonomen Carl Mengers bok Grundsätze der Volkswirtschaftslehre (Nationalekonomins grunder) 1871, och vidareutvecklades av bland andra Eugen von Böhm-Bawerk, Friedrich von Wieser, Ludwig von Mises och Friedrich Hayek. Medan skolans arbete till stor del rörde ekonomisk teori,[21] var och är dess anhängare i politisk mening klassiska liberaler eller libertarianer.[22]

En annan försvarare av den fria marknaden är Robert Nozick, vars centrala argumentation snarare är moralfilosofisk än ekonomisk. Nozicks huvudsakliga poäng är att enskilda människor, i egenskap av självägande subjekt, inte kan tillåtas att användas som objekt av andra. Nästan varje form av statlig intervention i den enskildes liv, oavsett syfte, är enligt Nozick ett exempel på ett utnyttjande av mänskliga individer som objektifierade medel. Han menar även att tal om distributiv rättvisa är missvisande, eftersom det döljer det faktum att resurser inte faller "som manna från himlen", utan uppstår genom enskilda individers arbetsinsatser och ömsesidiga samspel.[23]

Kritiker av fria marknader

redigera
 
Karl Marx (1818–1883).

Bland kritikerna av den fria marknaden märks först och främst Karl Marx. Marx betraktade kapitalismen som präglad av "marknadsanarki", och ansåg att fria marknader var irrationella och utgjorde en fundamental del i vad han menade var en utsugning av arbetarklassen. Marx hävdade att historien rörde sig i riktning mot en centralplanerad ekonomi, kommunismen. Genom revolution skulle arbetarklassen under ledning av ett kommunistiskt parti avskaffa utsugningen, göra slut på det omfattande slöseri på resurser Marx menade var en produkt av den kapitalistiska ordningen, och befria människan från ett likaledes av kapitalismen orsakat tillstånd av alienation.[24][25]

En mer begränsad invändning mot tanken på en oinskränkt fri marknad som i sig själv tillräcklig för att få ekonomin att fungera optimalt, kom 1936, då John Maynard Keynes publicerade The General Theory of Employment, Interest and Money. Keynes ekonomiska teori menade i korthet att statsmakten under ekonomiska kriser borde stimulera ekonomin genom räntesänkningar och investeringar i infrastruktur, eftersom marknaden i sig själv i sådana lägen är otillräcklig för att säkerställa full sysselsättning och optimal återhämtning.[26] Han kritiserade klassiska ekonomiska teorier för att ha förbisett detta.[27] I Sverige utvecklades liknande idéer av Stockholmsskolan.

Även den katolska kyrkan har sedan kapitalismens intåg i Europa förhållit sig kritisk till åtminstone delar av den fria marknadens spel. Redan 1891 kritiserade Leo XIII i encyklikan Rerum novarum "ocker" och vad han beskrev som en "omänsklig" situation för många arbetare.[28] Den nuvarande påven, Franciskus, har gått längre i sin uttryckliga kritik, och delvis formulerat sig i moderna ekonomiska termer. I enkyklikan Evangelii Gaudium menar han bland annat att samtiden inte längre präglas främst av "utsugning och exploatering", utan av att samtidens exkluderade numera "inte ens längre är en del av [samhället]". Han kritiserar sedan även de som "fortsätter att försvara nedsippringsteorier", och menar att den tro på fria marknader som präglar sådana resonemang vittnar om en "simpel och naiv tilltro till godheten hos de som innehar den ekonomiska makten och till det rådande ekonomiska systemets sakraliserade verkan".[29]

Aktuella ekonomiska invändningar mot idén om avreglerade marknader som i sig tillräckliga för välstånd har annars kommit från nationalekonomen Joseph Stiglitz som, i sin bok Fritt fall: De fria marknaderna och världsekonomins kris, menar att avregleringarna i ekonomin (som gav marknaden friare händer) samt den bristande insynen i finanssektorn, var de främsta orsakerna till den ekonomiska kris som drabbade världen 2007/2008 och de efterföljande problemen. Han argumenterar för att en stabil ekonomi kräver samhälleliga regleringar av marknaden.[30] Frågan om marknadens oförmåga att skapa jämlikhet har också på senare år lyfts av ekonomen Thomas Piketty, som i sin bok Kapitalet i det tjugoförsta århundradet söker påvisa att oreglerad kapitalism, via arv och andra former av kapitalackumulation, tenderar mot växande ojämlikhet.

I likhet med exempelvis Piketty och den katolska kyrkan, är det sällan moderna marknadsskeptiker motsätter sig fri konkurrens och delvis fria marknader i sin helhet. Istället förespråkar man i regel ekonomisk omfördelning, eller olika typer av reglering.

Referenser

redigera
  1. ^ Business Dictionary. ”Definition: free market”. Arkiverad från originalet den 13 augusti 2015. https://web.archive.org/web/20150813232302/http://www.businessdictionary.com/definition/free-market.html. Läst 10 augusti 2015. 
  2. ^ ”marknad - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/marknad. Läst 20 oktober 2024. 
  3. ^ Investopedia. ”What is the difference between a capitalist system and a free market system?”. http://www.investopedia.com/ask/answers/042215/what-difference-between-capitalist-system-and-free-market-system.asp. Läst 10 augusti 2015. 
  4. ^ Murray N. Rothbard. ”Free Market”. http://www.econlib.org/library/Enc/FreeMarket.html. Läst 10 augusti 2015. 
  5. ^ Investopedia. ”Free Market”. http://www.investopedia.com/terms/f/freemarket.asp. Läst 10 augusti 2015. 
  6. ^ The Economist. ”Towards the end of poverty”. http://www.economist.com/news/leaders/21578665-nearly-1-billion-people-have-been-taken-out-extreme-poverty-20-years-world-should-aim. Läst 10 augusti 2015. 
  7. ^ Becky Francis (5 maj 2010). ”Why the free market can't fix the equality gap”. The Guardian. http://www.theguardian.com/education/mortarboard/2010/may/05/free-market-cant-fix-inequality. Läst 20 augusti 2015. 
  8. ^ C.J. Werleman (14 september 2014). ”The atheist libertarian lie: Ayn Rand, income inequality and the fantasy of the “free market””. Salon. http://www.salon.com/2014/09/14/the_atheist_libertarian_lie_ayn_rand_income_inequality_and_the_fantasy_of_the_free_market/. Läst 11 augusti 2015. 
  9. ^ Se t.ex. Piketty, Thomas (2014). Capital in the Twenty-First Century. Harvard University Press. ISBN 9780674369559 
  10. ^ Christine Harbin (14 augusti 2012). ”Income Inequality is Not a Problem: The Free Market is Making All Americans Richer”. Policy Mic. http://mic.com/articles/12741/income-inequality-is-not-a-problem-the-free-market-is-making-all-americans-richer-debate. Läst 11 augusti 2015. 
  11. ^ Friedman, Jeffrey, "Politics or Scholarship?", Critical Review, Vol. 6, No. 2-3, 1993. pp. 429–45.
  12. ^ Partridge, Ernest. "With Liberty and Justice for Some." Environmental Philosophy edited by Michael Zimmerman, Baird Callicott, Karen Warren, Irene Klaver, and John Clark, 2004. [1]
  13. ^ Yi Wu (19 augusti 2013). ”Free Market Supporters Always Get This One Thing Wrong”. Policy Mic. http://mic.com/articles/60085/free-market-supporters-always-get-this-one-thing-wrong. Läst 11 augusti 2015. 
  14. ^ Federal Trade Commission. ”FTC Fact Sheet: Antitrust Laws: A Brief History”. Arkiverad från originalet den 23 september 2015. https://web.archive.org/web/20150923210821/http://www.consumer.ftc.gov/sites/default/files/games/off-site/youarehere/pages/pdf/FTC-Competition_Antitrust-Laws.pdf. Läst 11 augusti 2015. 
  15. ^ Thomas J. DiLorenzo (13 maj 2011). ”The Myth of Natural Monopoly”. Mises Daily. https://mises.org/library/myth-natural-monopoly. Läst 11 augusti 2015. 
  16. ^ Edmond S. Bradley (1 mars 2001). ”Fear of Monopoly”. Mises Daily. https://mises.org/library/fear-monopoly. Läst 20 augusti 2015. 
  17. ^ ”Adam Smith (1723-1790)”. The Concise Encyclopedia of Economics. http://www.econlib.org/library/Enc/bios/Smith.html. Läst 10 augusti 2015. 
  18. ^ Friedman, Milton; Larry Ebenstein (Red.) (2012). The Indispensable Milton Friedman: Essays on Politics and Economics. Regnery Publishing. sid. 248-251. ISBN 9781596988170 
  19. ^ Friedman, Milton; Rose Friedman (1990). Free to Choose: A Personal Statement. Houghton Mifflin Harcourt. sid. 54-55. ISBN 9780547539751 
  20. ^ Friedman, Milton; Rose D. Friedman (2002). Capitalism and Freedom: Fortieth Anniversary Edition. University of Chicago Press. sid. 34. ISBN 9780226264219 
  21. ^ Peter J. Boettke. ”Austrian School of Economics”. The Concise Encyclopedia of Economics. http://www.econlib.org/library/Enc/AustrianSchoolofEconomics.html. Läst 10 augusti 2015. 
  22. ^ Ralph Raico. ”Austrian Economics and Classical Liberalism”. Mises Daily. https://mises.org/library/austrian-economics-and-classical-liberalism. Läst 10 augusti 2015. 
  23. ^ Edward Feser. ”Robert Nozick (1938—2002)”. Internet Encyclopedia of Philosophy. http://www.iep.utm.edu/nozick/#SH2c. Läst 10 augusti 2015. 
  24. ^ Khalil, Elias L. (1992). ”Marx's Understanding of the Essence of Capitalism.”. History of Economics Review 17 (1): sid. 19-32. Arkiverad från originalet den 24 september 2015. https://web.archive.org/web/20150924025924/http://www.hetsa.org.au/pdf-back/17-A-3.pdf. Läst 10 augusti 2015. 
  25. ^ David L. Prychitko. ”Marxism”. The Concise Encyclopedia of Economics. http://www.econlib.org/library/Enc/Marxism.html. Läst 10 augusti 2015. 
  26. ^ Krugman, Paul. ”Introduction to the General Theory”. www.pkarchive.org. Arkiverad från originalet den 28 augusti 2019. https://web.archive.org/web/20190828005528/http://www.pkarchive.org/economy/GeneralTheoryKeynesIntro.html. Läst 19 augusti 2015. 
  27. ^ Keynes, John Maynard (1936). London: Macmillan. sid. 20-30 
  28. ^ Leo XIII (11 december 1891). ”Rerum Novarum: Encyclical of Pope Leo XIII on Capital and Labor”. http://w2.vatican.va/content/leo-xiii/en/encyclicals/documents/hf_l-xiii_enc_15051891_rerum-novarum.html. Läst 11 augusti 2015. 
  29. ^ Francis (11 december 2013). ”Evangelii Gaudium”. http://w2.vatican.va/content/francesco/en/apost_exhortations/documents/papa-francesco_esortazione-ap_20131124_evangelii-gaudium.html. Läst 11 augusti 2015. 
  30. ^ Joseph E. Stiglitz (2011). Fritt fall: De fria marknaderna och världsekonomins kris. ISBN 9789173432948