Öppna huvudmenyn

Joseph Eugene Stiglitz, född 9 februari 1943 i Gary, Indiana, är en amerikansk nationalekonom. Stiglitz har bland annat varit ekonomisk rådgivare åt Bill Clinton 1993 och 1997 och efter det chefsekonom och vice ordförande på Världsbanken fram till 2000. Han mottog 2001 Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne tillsammans med George Akerlof och Michael Spence "för deras analys av marknader med asymmetrisk information" (som exempel ges försäkrings- och kreditmarknaderna och utvecklingsekonomier).[20]

Joseph Stiglitz
Empfang Joseph E. Stiglitz im Rathaus Köln-1473.jpg
FöddJoseph Eugene Stiglitz
9 februari 1943[1] (76 år)
GaryUSA
NationalitetAmerikan[2][3][4]
Utbildad vidFitzwilliam College, Amherst College, Massachusetts Institute of Technology och University of Chicago Blue pencil.svg
SysselsättningNationalekonom, professor[5][6][7], kritiker, skribent[8][9][10], universitetslärare, forskare[11][12][13]
BefattningVärldsbankens chefekonom (1997–2000)
ArbetsgivareColumbia University
University of Manchester
Stanforduniversitetet
Yale University (1970–1974)
Oxfords universitet (1976–1979)
Princeton University (1979–1988)
Världsbanken (1997–2000)
Politiskt partiDemokratiska partiet
Make/makaAnya Schiffrin
(g. 2004–)
UtmärkelserGuggenheim-stipendiet
John Bates Clark-medaljen (1979)
H. C. Recktenwald Prize in Economics (1998)
Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne (2001)[14]
Global Economy Prize (2013)[15]
Fulbright-programmet
Daniel Patrick Moynihan Prize (2014)
Gerald Loeb Award (2010)
Fellow of the Econometric Society
Fellow of the British Academy
Honorary doctor of the Renmin University of China (2006)[16]
Honoris causa (2017)[17]
Utländsk ledamot av Royal Society
Hedersdoktor vid Harvard University (2014)[18]
Officer av Hederslegionen (2013)[19]
Webbplatsjosephstiglitz.com/
Redigera Wikidata
Joseph Stiglitz på Nobel Week Dialogue 2017 i Göteborg.

Joseph Stiglitz gav 2002 ut Globalization and its discontents (Globaliseringen och dess kritiker) där han framför stark kritik mot främst Internationella valutafonden och dess misslyckande med att bekämpa global fattigdom. Uppföljaren 2006 Making globalization work (Fungerande globalisering) skisserar hur globaliseringen kunde fungera bättre.

År 2001 utnämndes han till hedersdoktor vid Karlsuniversitetet i Prag.[21]

Bibliografi i urvalRedigera

  • Globaliseringen och dess kritiker (Globalization and its discontents) (översättning Lillemor Ganuza Jonsson, Leopard, 2003)
  • Fungerande globalisering (Making globalization work) (översättning Gunnar Sandin, Daidalos, 2007)
  • Fritt fall: de fria marknaderna och världsekonomin i kris (Freefall) (översättning Stefan Lindgren, Leopard, 2011)

KällorRedigera

NoterRedigera

  1. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 9 april 2014, licens: CC0
  2. ^ läs online,
  3. ^ läs online,
  4. ^ läs online,
  5. ^ läs online,
  6. ^ läs online,
  7. ^ läs online,
  8. ^ läs online,
  9. ^ läs online,
  10. ^ läs online,
  11. ^ läs online,
  12. ^ läs online,
  13. ^ läs online,
  14. ^ läs online,
  15. ^ läs online,
  16. ^ Ministry of Education of the People's Republic of China, läs online, läst: 11 april 2019
  17. ^ läs online,
  18. ^ läs online, läst: 9 maj 2019,
  19. ^ läs online, läst: 9 maj 2019,
  20. ^ Kungliga vetenskapsakademiens presentation av pristagarnas forskning
  21. ^ ”Honorary Doctorates”. Charles University. 29 juni 2014. http://www.cuni.cz/UKEN-139.html. Läst 6 april 2015.