Skalbaggshök[3] (Accipiter francesiae) är en liten hök i familjen hökar inom ordningen hökfåglar.[2]

Skalbaggshök
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningHökfåglar
Accipitriformes
FamiljHökar
Accipitridae
SläkteAccipiter
ArtSkalbaggshök
A. francesiae
Vetenskapligt namn
§ Accipiter francesiae
AuktorA. Smith, 1834
Synonymer
  • Accipter francesii Clements et al. 2011[2]
  • Frances hök
  • Franceshök

Utseende redigera

Skalbaggshöken är en sparvhöklik rovfågel med grå eller brun rygg och ljus undersida. Honan, som är mycket större än hanen, uppvisar rödaktig tvärbandning undertill, medan den mindre hanen är slätbröstad och ljus. Hanen är distinkt, men hona och den brunaktiga ungfågeln är mycket svåra att skilja från madagaskarsparvhöken. Franceshöken har dock tunna tvärband på undersidan av stjärten, den rödaktiga tvärbandningen på bröstet, ett mörkt lodrätt streck nerför strupens mitt och kort mittå.

Utbredning och systematik redigera

Arten förekommer på Madagaskar och i Komorerna. Den delas upp i fyra underarter endemiska för fyra olika öar:[2]

  • Accipiter francesii francesii – på Madagaskar
  • Accipiter francesii griveaudi – på Grande Comore i Komorerna
  • Accipiter francesii pusillus – på Anjouan i Komorerna
  • Accipiter francesii brutus – på Mayotte i Komorerna

Underarten pusillus kan vara utdöd.

DNA-studier visar att Accipiter så som det är konstituerat idag är parafyletiskt gentemot kärrhökarna i Circus.[4][5][6][7] Det medför att antingen flyttas de distinkta kärrhökarna till Accipiter eller så delas Accipiter upp i flera mindre släkten. För skalbaggshökens del skulle det innebära att den därför behöver flyttas till ett annat släkte, möjligen Tachyspiza.

Levnadssätt redigera

Skalbaggshök hittas i öppen skog, buskmarker, plantage och till och med byar. Den ses vanligen sitta på en exponerad plats eller flyga snabbt genom träden, endast sällan kretsflyga.

Status redigera

Arten har ett stort utbredningsområde och beståndet anses stabilt. Internationella naturvårdsunionen IUCN listar den därför som livskraftig (LC).[1]

Namn redigera

Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar Lady Henrietta Frances Cole (1784-1847, född Harris), gift med Sir Galbraith Lowry Cole, guvernör över Kapkolonin 1828-1833.[8] Fram tills nyligen kallades den franceshök även på svenska, men justerades 2022 till ett enklare och mer informativt namn av BirdLife Sveriges taxonomikommitté.[3]

Noter redigera

  1. ^ [a b] Birdlife International 2012 Accipiter francesiae Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 5 februari 2016.
  2. ^ [a b c] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  3. ^ [a b] ”Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter – september 2022”. BirdLife Sverige. https://birdlife.se/tk/svenska-namn-pa-varldens-faglar/. Läst 29 september 2022. 
  4. ^ Kocum, A. (2006), “Phylogenie der Accipitriformes (Greifvögel) anhand verschiedener nuklearer und mitochondrialer DNA-Sequenzen”, Dissertation, Ernst-Moritz-Arndt-Universität Greifswald.
  5. ^ Griffiths, C.S., G.F. Barrowclough, J.G. Groth and L.A. Mertz (2007), Phylogeny, diversity, and classification of the Accipitridae based on DNA sequences of the RAG-1 exon, J. Avian Biol. 38, 587-602.
  6. ^ Lerner, H.R.L., M.C. Llaver, and D.P. Mindell (2008), Molecular Phylogenetics of the Buteonine Birds of Prey (Accipitridae), Auk 304, 304-315.
  7. ^ Breman, F.C., K. Jordaens, G. Sonet, Z.T. Nagy, J. Van Houdt, and M. Louette (2013), DNA barcoding and evolutionary relationships in Accipiter Brisson, 1760 (Aves, Falconiformes: Accipitridae) with a focus on African and Eurasian representatives, J. Ornithol. 154, 265-287.
  8. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar redigera