Formel 1-VM 1952 hade åtta deltävlingar som kördes under perioden 18 maj-7 september. Här ingick Indianapolis 500-loppet 1952 som en av deltävlingarna. Förarmästerskapet vanns av italienaren Alberto Ascari i Ferrari.


F1-regler i korthet 1952
MotorÖverladdad 500 cc
Sug 2 000 cc
Max cylindrarIngen begränsning
Bilens minimiviktIngen begränsning
Poängberäkning8, 6, 4, 3, 2 och snabbaste varv 1
• Endast de fyra bästa poängen från de åtta loppen räknades in i förarmästerskapet.
• Delad poäng gavs till förare som delade bil, oavsett vem som kört flest varv.

Vinnare

redigera

Grand Prix 1952

redigera
Grand Prix Datum Bana Vinnande förare! Vinnande stall Vinnande tillverkare  
  Schweiz Grand Prix 18 maj Bremgarten   Piero Taruffi Ferrari *
  Indianapolis Grand Prix 30 maj Indianapolis   Troy Ruttman J C Agajanian Kuzma-Offenhauser *
  Belgiens Grand Prix 22 juni Spa-Francorchamps   Alberto Ascari Ferrari *
  Frankrikes Grand Prix 6 juli Rouen-les-Essarts   Alberto Ascari Ferrari *
  Storbritanniens Grand Prix 19 juli Silverstone   Alberto Ascari Ferrari *
  Tysklands Grand Prix 3 augusti Nürburgring   Alberto Ascari Ferrari *
  Nederländernas Grand Prix 17 augusti Zandvoort   Alberto Ascari Ferrari *
  Italiens Grand Prix 7 september Monza   Alberto Ascari Ferrari *

Grand Prix utanför VM 1952

redigera
Grand Prix /Race Datum Bana Vinnande förare! Vinnande stall Vinnande tillverkare
  Syrakusas Grand Prix 16 mars Syrakusa   Alberto Ascari Ferrari
  Valentinos Grand Prix 6 april Turin   Luigi Villoresi Ferrari
  Richmond Trophy 14 april Goodwood   José Froilán González Ferrari
  Paus Grand Prix 14 april Pau   Alberto Ascari Ferrari
  Lavant Trophy 14 april Goodwood   Mike Hawthorn R J Chase Cooper-Bristol
  Iblsey F2 Race 19 april New Forest   Mike Hawthorn R J Chase Cooper-Bristol
  Marseilles Grand Prix 27 april Marseille   Alberto Ascari Ferrari
  Daily Express International Trophy 10 maj Silverstone   Lance Macklin HMW HWM-Alta
  Neapels Grand Prix 11 maj Posillipo   Giuseppe Farina Ferrari
  Paris Grand Prix 25 maj Montlhéry   Piero Taruffi Ferrari
  Eifelrennen 25 maj Nürburgring   Rudi Fischer Ecurie Espadon Ferrari
  Frontières Grand Prix 1 juni Chimay   Paul Frère HMW HWM-Alta
  Albis Grand Prix 1 juni Albi   Louis Rosier Ecurie Rosier Ferrari
  Ulster Trophy 7 juni Dundrod   Piero Taruffi Vanwall Ferrari
  Monzas Grand Prix 8 juni Monza   Giuseppe Farina Ferrari
  Circuit du Lac 8 juni Aix-les-Bains   Jean Behra Gordini
  Marnes Grand Prix 29 juni Reims   Jean Behra Gordini
  Sables d'Olonnes Grand Prix 13 juli Sables d'Olonnes   Luigi Villoresi Ferrari
  Caens Grand Prix 27 juli Caen   Maurice Trintignant Gordini
  Daily Mail Trophy 2 augusti Boreham   Luigi Villoresi Ferrari
  Comminges Grand Prix 10 augusti Saint-Gaudens   André Simon
  Alberto Ascari
Ferrari
  Scottish National Trophy 23 augusti Turnberry   Mike Hawthorn Mike Hawthorn Connaught-Lea Francis
  La Baules Grand Prix 24 augusti La Baule   Alberto Ascari Ferrari
  Modenas Grand Prix 14 september Modena   Luigi Villoresi Ferrari
  Cadours Grand Prix 14 september Cadours   Louis Rosier Ecurie Rosier Ferrari
  Madgwick Cup 27 september Goodwood   Ken Downing Connaught Racing Syndicate Connaught-Lea Francis
  Avusrennen 28 september Avus   Rudi Fischer Ecurie Espadon Ferrari
  Joe Fry Memorial Trophy 4 oktober Castle Combe   Roy Salvadori G Caprara Ferrari
  Newcastle Journal Trophy 11 oktober Charterhall   Dennis Poore Connaught Racing Syndicate Connaught-Lea Francis

Stall, nummer och förare 1952

redigera
Stall/Tillverkare Nummer Förare
AFM-Kuchen [1] 2   Hans Stuck, Österrike
Adolf Brudes (Veritas-BMW)[1] 126   Adolf Brudes, Tyskland
Alfred Dattner (Simca-Gordini-Simca)[1] 50   Max de Terra, Schweiz
Archie Bryde (Cooper-Bristol) 42   Mike Hawthorn, Storbritannien
8   Reg Parnell, Storbritannien
Arthur Legat (Veritas) 38   Arthur Legat, Belgien
Aston-Butterworth 2, 64, 114   Bill Aston, Storbritannien
Bernd Nacke (Nacke-BMW)[1] 130   Bernd Nacke, Tyskland
Bessie Lee Paoli (Kurtis Kraft-Offenhauser)[2] 16   Chuck Stevenson, USA
Bob Estes (Watson-Offenhauser)[2] 29   Jim Rigsby, USA
Cisitalia-BPM[1] 44   Piero Dusio, Italien
Coast Grain Co (Lesovsky-Offenhauser)[1][2] 8   Manny Ayulo, USA
Connaught-Francis 3, 28   Kenneth McAlpine, Storbritannien
4   Ken Downing, Storbritannien
5   Eric Thompson, Storbritannien
6, 30   Dennis Poore, Storbritannien
32   Stirling Moss, Storbritannien
Cummins Engine Co (Kurtis Kraft-Cummins)[2] 28   Fred Agabashian, USA
Earl F Slick (Deidt-Offenhauser)[1][2] 27   Tony Bettenhausen, USA
Ecurie Belge (Simca-Gordini-Gordini) 14   Paul Frère, Belgien
27, 32   Johnny Claes, Belgien
Ecurie Ecosse (Cooper-Bristol) 7   David Murray, Storbritannien
Ecurie Espadon (Ferrari) 18, 19, 34, 42, 117   Rudi Fischer, Schweiz
20   Hans Stuck, Österrike
20, 34, 44   Peter Hirt, Schweiz
118   Rudolf Schoeller, Schweiz
Ecurie Francorchamps (Ferrari) 24, 34, 70   Charles de Tornaco, Belgien
119   Roger Laurent, Belgien
Ecurie Richmond (Cooper-Bristol) 10, 11, 26, 38   Alan Brown, Storbritannien
10, 12, 24, 36   Eric Brandon, Storbritannien
Ecurie Rosier (Ferrari) 12, 14, 22, 62   Louis Rosier, Frankrike
14   Maurice Trintignant, Frankrike
Ed Walsh (Kurtis Kraft-Offenhauser)[2] 14   Joe James, USA
18   Sam Hanks, USA
Élie Bayol (Osca) 34   Élie Bayol, Frankrike
Enrico Platé (Maserati-Platé) 16, 18, 33, 40   Harry Schell, USA
16, 32, 38, 60   Emmanuel de Graffenried, Schweiz
58   Alberto Crespo, Argentina
ERA (ERA-Bristol & ERA) 12, 32, 36   Stirling Moss, Storbritannien
Escuderia Bandeirantes (Maserati) 16, 20   Jan Flinterman, Nederländerna
16, 48   Chico Landi, Brasilien
18, 34, 46, 115   Gino Bianco, Brasilien
28   Philippe Étancelin, Frankrike
35, 50, 116   Eitel Cantoni, Uruguay
Federal Auto Associates (Kurtis Kraft-Offenhauser)[2] 34   Rodger Ward, USA
54   George Connor, USA
Ferrari 2, 4, 8, 12, 15, 101   Alberto Ascari, Italien
2, 4, 10, 16, 28, 32, 102   Nino Farina, Italien
6, 12, 14, 17, 30, 103   Piero Taruffi, Italien
6, 16   Luigi Villoresi, Italien
8, 32   André Simon, Frankrike
Frazer-Nash (Frazer-Nash-Bristol & Cooper-Bristol) 22, 34, 36, 40   Ken Wharton, Storbritannien
Fritz Riess (Veritas-BMW)[1] 121   Fritz Riess, Tyskland
G Caprara (Ferrari)[1] 14   Roy Salvadori, Storbritannien
George H Leitenberger (Sherman-Offenhauser)[2] 65   George Fonder, USA
Gordini (Gordini & Simca-Gordini-Gordini) 2, 8, 10, 14, 24, 107   Robert Manzon, Frankrike
4, 6, 8, 16, 108   Jean Behra, Frankrike
4, 12, 25, 44, 109   Maurice Trintignant, Frankrike
6, 10, 20, 26   Prince Bira, Thailand
18   Johnny Claes, Belgien
Grancor Auto Specialists (Kurtis Kraft-Offenhauser)[2] 59   Jim Rathmann, USA
Greifzu-BMW 136   Rudolf Krause, Tyskland
H A Chapman (Stevens-Offenhauser)[2] 7   Bill Schindler, USA
HWM-Alta 16   George Abecassis, Storbritannien
18, 22, 26, 29, 54, 111   Peter Collins, Storbritannien
20, 24, 31, 26, 52   Lance Macklin, Storbritannien
24   Yves Giraud-Cabantous, Frankrike
28, 30   Duncan Hamilton, Storbritannien
28, 112   Paul Frère, Belgien
30   Roger Laurent, Belgien
  Dries van der Lof, Nederländerna
46   Stirling Moss, Storbritannien
113   Johnny Claes, Belgien
Hans Klenk (Veritas) 128   Hans Klenk, Tyskland
Hart Fullerton (Kurtis Kraft-Offenhauser)[2] 9   Andy Linden, USA
Heck-BMW 135   Ernst Klodwig, Tyskland
Helmut Niedermayr (AFM-BMW) 124   Helmut Niedermayr, Tyskland
Howard Keck Co (Kurtis Kraft-Offenhauser)[2] 26   Bill Vukovich, USA
J C Agajanian (Kuzma-Offenhauser)[2] 98   Troy Ruttman, USA
Jack B Hinkle (Kurtis Kraft-Offenhauser)[2] 4   Jack McGrath, USA
Jim Robbins (Kurtis Kraft-Offenhauser)[2] 5   Johnnie Parsons, USA
John Zink (Kurtis Kraft-Offenhauser)[2] 37   Jimmy Reece, USA
Josef Peters (Veritas-BMW) 129   Josef Peters, Tyskland
Ken Downing (Connaught-Francis) 22   Ken Downing, Storbritannien
Lee Elkins (Kurtis Kraft-Offenhauser)[2] 73   Bob Sweikert, USA
Leslie Hawthorn (Cooper-Bristol) 8, 9, 32, 42   Mike Hawthorn, Storbritannien
Lewis W Welch (Kurtis Kraft-Novi)[1][2] 21   Chet Miller, USA
36   Duke Nalon, USA
Lindsey Hopkins (Lesovsky-Offenhauser)[2] 2   Henry Banks, USA
Ludson D Morris (Kurtis Kraft-Offenhauser)[2] 93   Bob Scott, USA
Ludwig Fischer (AFM-BMW)[1] 131   Ludwig Fischer, Tyskland
Marcel Balsa (Balsa-BMW)[1] 110   Marcel Balsa, Frankrike
Maserati 22, 105   Felice Bonetto, Italien
24   Franco Rol, Italien
26   José Froilán González, Argentina
Mel B Wiggers (Kurtis Kraft-Offenhauser)[2] 67   Gene Hartley, USA
Motor Presse Verlag (Veritas) 127   Paul Pietsch, Tyskland
Murrell Belanger (Lesovsky-Offenhauser)[2] 1   Duane Carter, USA
Pete Salemi (Trevis-Offenhauser)[2] 81   Eddie Johnson, USA
Peter Schmidt (Kurtis Kraft-Offenhauser)[2] 77   Jimmy Bryan, USA
Peter Whitehead (Alta & Ferrari)) 1   Graham Whitehead, Storbritannien
21, 26, 68   Peter Whitehead, Storbritannien
Ray T Brady (Kurtis Kraft-Offenhauser)[2] 33   Art Cross, USA
Robert O'Brien (Simca-Gordini-Gordini)[1] 44   Robert O'Brien, USA
Robin Montgomerie-Charrington (Aston-Butterworth)[1] 40   Robin Montgomerie-Charrington, Storbritannien
Roger Wolcott (Kurtis Kraft-Offenhauser)[2] 31   Johnny McDowell, USA
Rotary Engineering Corp (Stevens-Offenhauser)[2] 55   Bobby Ball, USA
Scuderia Marzotto (Ferrari) 38   Franco Comotti, Italien
40, 104   Piero Carini, Italien
Theo Helfrich (Veritas-BMW) 122   Theo Helfrich, Tyskland
Tom Sarafoff (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1][2] 22   Cliff Griffith, USA
Toni Ulmen (Veritas & Veritas-BMW) 4, 125   Toni Ulmen, Tyskland
Tony Crook (Frazer-Nash-BMW) 23   Tony Crook, Storbritannien
Tony Gaze (HWM-Alta) 28, 42, 56, 120   Tony Gaze, Australien
Vicomtesse de Walckiers (Simca-Gordini-Gordini)[1] 66   Johnny Claes, Belgien
Vincent Granatelli (Bromme-Offenhauser)[1][2] 48   Spider Webb, USA
Willi Heeks (AFM-BMW) 123   Willi Heeks, Tyskland
Willi Krakau (AFM-BMW & Krakau-BMW)[1] 133   Willi Krakau, Tyskland
134   Harry Merkel, Tyskland

Slutställning förare 1952

redigera
Placering Förare! Stall Konstruktör Poäng
1   Alberto Ascari Ferrari 36
2   Nino Farina Ferrari 24
3   Piero Taruffi Ferrari 22
4   Rudi Fischer Ecurie Espadon Ferrari 10
5   Mike Hawthorn Leslie Hawthorn Cooper-Bristol 10
6   Robert Manzon Gordini 9
7   Troy Ruttman J C Agajanian Kuzma-Offenhauser 8
8   Luigi Villoresi Ferrari 8
9   José Froilán González Maserati 6,5
10   Jim Rathmann Grancor Auto Specialists Kurtis Kraft-Offenhauser 6
11   Jean Behra Gordini 6
12   Sam Hanks Ed Walsh Kurtis Kraft-Offenhauser 4
13   Ken Wharton Frazer-Nash Frazer-Nash-Bristol 3
14   Dennis Poore Connaught Connaught-Francis 3
15   Duane Carter Murrell Belanger Lesovsky-Offenhauser 3
16   Alan Brown Ecurie Richmond Cooper-Bristol 2
17   Maurice Trintignant Gordini Simca-Gordini-Gordini 2
18   Paul Frère HMW HWM-Alta 2
19   Felice Bonetto Maserati 2
20   Art Cross Ray T Brady Kurtis Kraft-Offenhauser 2
21   Eric Thompson Connaught Connaught-Francis 2
22   Bill Vukovich Howard Keck Co Kurtis Kraft-Offenhauser 1

Inofficiell slutställning konstruktörer 1952

redigera

Endast de fyra bästa poängen från de åtta loppen för den första bilen räknade.

Placering Konstruktör Poäng
1   Ferrari 32
2   Gordini 13
3   Cooper-Bristol 12
4   Maserati 6
5   Frazer-Nash-Bristol 3
6   Connaught-Francis 3
7   Simca-Gordini-Gordini 2
8   HWM-Alta 2
  1. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r] Stallet deltog endast i ett F1-lopp.
  2. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z aa ab ac] Deltog endast i Indianapolis 1952.

Externa länkar

redigera

Säsonger

redigera