Formel 1-VM 1951

	F1-regler i korthet 1951
Motor	Överladdad 1 500 cc ; Sug 4 500 cc
Max cylindrar	Ingen begränsning
Bilens minimivikt	Ingen begränsning
Poängberäkning	8, 6, 4, 3, 2 och snabbaste varv 1 ; • Endast de fyra bästa poängen från de åtta loppen räknades in i förarmästerskapet. ; • Delad poäng gavs till förare som delade bil, oavsett vem som kört flest varv.

Formel 1-VM 1951 hade åtta deltävlingar som kördes under perioden 27 maj-28 oktober. Här ingick Indianapolis 500-loppet 1951 som en av deltävlingarna. Förarmästerskapet vanns av argentinaren Juan Manuel Fangio i Alfa Romeo.

Vinnare redigera

Förare: Juan Manuel Fangio, Argentina, Alfa Romeo
Konstruktör: Officiellt mästerskap började först 1958.

Grand Prix 1951 redigera

Grand Prix	Datum	Bana	Vinnande förare! Vinnande stall	Vinnande tillverkare
Schweiz Grand Prix	27 maj	Bremgarten	Juan Manuel Fangio	Alfa Romeo		*
Indianapolis Grand Prix	30 maj	Indianapolis	Lee Wallard	Murrell Belanger	Kurtis Kraft-Offenhauser	*
Belgiens Grand Prix	17 juni	Spa-Francorchamps	Nino Farina	Alfa Romeo		*
Frankrikes Grand Prix	1 juli	Reims-Gueux	Juan Manuel Fangio Luigi Fagioli	Alfa Romeo		*
Storbritanniens Grand Prix	14 juli	Silverstone	José Froilán González	Ferrari		*
Tysklands Grand Prix	29 juli	Nürburgring	Alberto Ascari	Ferrari		*
Italiens Grand Prix	16 september	Monza	Alberto Ascari	Ferrari		*
Spaniens Grand Prix	28 oktober	Pedralbes	Juan Manuel Fangio	Alfa Romeo		*

Grand Prix utanför VM 1951 redigera

Grand Prix /Race	Datum	Bana	Vinnande förare! Vinnande stall	Vinnande tillverkare
Syrakusas Grand Prix	11 mars	Syrakusa	Luigi Villoresi	Ferrari
Richmond Trophy	26 mars	Goodwood	Prince Bira	Ecurie Siam	Maserati-Osca
Paus Grand Prix	26 mars	Pau	Luigi Villoresi	Ferrari
San Remos Grand Prix	22 april	San Remo	Alberto Ascari	Ferrari
Bordeaux' Grand Prix	29 april	Bordeaux	Louis Rosier	Ecurie Rosier	Talbot-Lago-Talbot
International Trophy	5 maj	Silverstone	Reg Parnell	Vanwall	Ferrari
Paris Grand Prix	20 maj	Bois de Boulogne	Giuseppe Farina	Milano	Maserati
Ulster Trophy	2 juni	Dunrod	Giuseppe Farina	Alfa Romeo
Nederländernas Grand Prix	22 juli	Zandvoort	Louis Rosier	Ecurie Rosier	Talbot-Lago-Talbot
Albis Grand Prix	5 augusti	Albi	Maurice Trintignant	Gordini	Simca-Gordini-Gordini
Pescaras Grand Prix	15 augusti	Pescara	José Froilán González	Ferrari
Baris Grand Prix	2 september	Bari	Juan Manuel Fangio	Alfa Romeo
Goodwood Trophy	29 september	Goodwood	Giuseppe Farina	Alfa Romeo

Stall, nummer och förare 1951 redigera

Stall/Tillverkare	Nummer	Förare
Alfa Romeo	1, 2, 4, 20, 22, 34, 40, 76	Nino Farina, Italien
	2, 4, 8, 22, 24, 38, 75	Juan Manuel Fangio, Argentina
	3, 6, 28	Consalvo Sanesi, Italien
	4, 8	Luigi Fagioli, Italien
	4, 24, 40, 77	Felice Bonetto, Italien
	26, 36	Emmanuel de Graffenried, Schweiz
	78	Paul Pietsch, Tyskland
Antonio Branca (Maserati)	92	Toni Branca, Schweiz
Bira (Maserati-Osca)	18	Prince Bira, Thailand
Bob Estes (Watson-Offenhauser)^[1]	26	Joe James, USA
Bob Gerard (ERA)	8	Bob Gerard, Storbritannien
Brian Shawe-Taylor (ERA)^[2]	9	Brian Shawe-Taylor, Storbritannien
BRM	6, 30	Reg Parnell, Storbritannien
	7	Peter Walker, Storbritannien
	32	Ken Richardson, Storbritannien
	32	Hans Stuck, Österrike
Brown Motor Co (Schroeder-Offenhauser)^[1]	6	Duke Dinsmore, USA
Brown Motor Co (Kurtis Kraft-Offenhauser)^[1]	69	Gene Force, USA
Bruce Bromme (Bromme-Offenhauser)^[1]	48	Rodger Ward, USA
C G Tuffanelli & J Derrico (Deidt-Offenhauser)^[1]^[2]	19	Mack Hellings, USA
Carl Marchese (Marchese-Offenhauser)^[1]	8	Chuck Stevenson, USA
Chico Landi (Ferrari)^[2]	12	Chico Landi, Brasilien
Duncan Hamilton (Talbot-Lago-Talbot)	18, 88	Duncan Hamilton, Storbritannien
Ecurie Belge (Talbot-Lago-Talbot)	2, 16, 25, 26, 28, 36, 94	Johnny Claes, Belgien
Ecurie Belgique (Talbot-Lago-Talbot)	24	André Pilette, Belgien
Ecurie Belgique (Talbot-Lago-Talbot)	28, 93	Jacques Swaters, Belgien
Ecurie Espadon (Ferrari)	14, 38, 91	Rudi Fischer, Schweiz
Ecurie Rosier (Talbot-Lago-Talbot)	8, 14, 18, 22, 28, 40, 84	Louis Rosier, Frankrike
	10	Henri Louveau, Frankrike
	18, 20, 23, 30, 42, 85	Louis Chiron, Monaco
Ed Walsh (Kurtis Kraft-Offenhauser)^[1]	3	Johnnie Parsons, USA
Enrico Platé (Maserati)	18, 79	Emmanuel de Graffenried, Schweiz
	20, 32	Harry Schell, USA
	30	Louis Chiron, Monaco
	80	Paul Pietsch, Tyskland
Eugène Chaboud (Talbot-Lago-Talbot)	44	Eugène Chaboud, Frankrike
Federal Engineering Association (Kurtis Kraft-Offenhauser)^[1]^[2]	44	Walt Brown, USA
Ferrari	2, 8, 11, 12, 14, 20, 71	Alberto Ascari, Italien
	4, 10, 18, 72	Luigi Villoresi, Italien
	6, 12, 14, 74	José Froilán González, Argentina
	8, 12, 44, 73	Piero Taruffi, Italien
	16	Peter Whitehead, Storbritannien
George H Leitenberger (Sherman-Offenhauser)^[1]	57	Andy Linden, USA
Georges Grignard (Talbot-Lago-Talbot)^[2]	38	Georges Grignard, Frankrike
Gordini (Simca-Gordini)	12, 32, 50, 81	Maurice Trintignant, Frankrike
	14, 30, 46, 82	Robert Manzon, Frankrike
	16, 34, 48, 83	André Simon, Frankrike
	36	Aldo Gordini, Frankrike
Graham Whitehead (Ferrari)^[2]	24	Peter Whitehead, Storbritannien
Grancor Auto Specialists (Kurtis Kraft-Offenhauser)^[1]	59	Fred Agabashian, USA
H A Chapman (Kurtis Kraft-Offenhauser)^[1]	10	Bill Schindler, USA
HWM-Alta	12	George Abecassis, Storbritannien
HWM-Alta	14	Stirling Moss, Storbritannien
Howard Keck Co (Deidt-Offenhauser)^[1]	16	Mauri Rose, USA
J C Agajanian (Kuzma-Offenhauser)^[1]	2	Walt Faulkner, USA
J C Agajanian (Kurtis Kraft-Offenhauser)^[1]	98	Troy Ruttman, USA
Jack B Hinkle (Kurtis Kraft-Offenhauser)^[1]	9	Jack McGrath, USA
Jack B Hinkle (Kurtis Kraft-Offenhauser)^[1]	9	Manny Ayulo, USA
Jean Marcenac (Kurtis Kraft-Novi)^[1]	18	Duke Nalon, USA
Jean Marcenac (Kurtis Kraft-Novi)^[1]	32	Chet Miller, USA
Jim Robbins (Kurtis Kraft-Offenhauser)^[1]	83	Mike Nazaruk, USA
Joe Kelly (Alta)	5	Joe Kelly, Irland
John James (Maserati)^[2]	16	John James, Storbritannien
John L McDaniel (Schroeder-Offenhauser)^[1]	52	Bobby Ball, USA
José Froilán González (Talbot-Lago-Talbot)^[2]	42	José Froilán González, Argentina
Karl Hall (Hall-Offenhauser)^[1]	71	Bill Mackey, USA
L E Parks (Pawl-Offenhauser)^[1]^[2]	76	Jimmy Davies, USA
Lee Elkins (Kurtis Kraft-Offenhauser)^[1]	73	Carl Scarborough, USA
Lindsey Hopkins (Moore-Offenhauser)^[1]	1	Henry Banks, USA
Lou Moore (Lesovsky-Offenhauser)^[1]	22	George Connor, USA
Louis Rassey (Kurtis Kraft-Offenhauser)^[1]	68 -	Carl Forberg, USA
Ludson D Morris (Kurtis Kraft-Offenhauser)^[1]	23	Cliff Griffith, USA
M A Walker (Kurtis Kraft-Offenhauser)^[1]	4	Cecil Green, USA
Maserati Race Cars (Maserati-Offenhauser)^[1]^[2]	12	Johnny McDowell, USA
Milano (Maserati & Maserati-Milano)	44	Paco Godia, Spanien
	46	Juan Jover, Spanien
	50	Onofre Marimón, Argentina
Murrell Belanger (Kurtis Kraft-Offenhauser)^[1]	99	Lee Wallard, USA
Osca	44	Franco Rol, Italien
Pete Salemi (Trevis-Offenhauser)^[1]	81	Bill Vukovich, USA
Peter Hirt (Veritas)^[2]	52	Peter Hirt, Schweiz
Peter Schmidt (Kurtis Kraft-Offenhauser)^[1]	25	Sam Hanks, USA
Peter Whitehead (Ferrari)	16	Peter Whitehead, Storbritannien
Philip Fotheringham-Parker (Maserati)^[2]	17	Philip Fotheringham-Parker, Storbritannien
Philippe Étancelin (Talbot-Lago-Talbot)	4, 20, 34, 38, 86	Philippe Étancelin, Frankrike
Pierre Levegh (Talbot-Lago-Talbot)	22, 26, 90	Pierre Levegh, Frankrike
Rotary Engineering Corp (Deidt-Offenhauser)^[1]	5	Tony Bettenhausen, USA
Rotary Engineering Corp (Deidt-Offenhauser)^[1]	27	Duane Carter, USA
Scuderia Ambrosiana (Maserati)	15, 89	David Murray, Storbritannien
Vanwall (Ferrari)	14	Peter Whitehead, Storbritannien
Vanwall (Ferrari)	26	Reg Parnell, Storbritannien
Yves Giraud-Cabantous (Talbot-Lago-Talbot)	6, 22, 24, 32, 46, 87	Yves Giraud-Cabantous, Frankrike
Yves Giraud-Cabantous (Talbot-Lago-Talbot)	40, 48	Guy Mairesse, Frankrike

Slutställning förare 1951 redigera

Placering	Förare! Stall	Konstruktör	Poäng
1	Juan Manuel Fangio	AlfaRomeo		31
2	Alberto Ascari	Ferrari		25
3	José Froilán González	Ferrari		24
4	Nino Farina	Alfa Romeo		19
5	Luigi Villoresi	Ferrari		15
6	Piero Taruffi	Ferrari		10
7	Lee Wallard	Murrell Belanger	Kurtis Kraft-Offenhauser	9
8	Felice Bonetto	AlfaRomeo		7
9	Mike Nazaruk	Jim Robbins	Kurtis Kraft-Offenhauser	6
10	Reg Parnell	Vanwall & BRM	Ferrari & BRM	5
11	Luigi Fagioli	AlfaRomeo		4
12	Consalvo Sanesi	AlfaRomeo		3
13	Louis Rosier	Ecurie Rosier	Talbot-Lago-Talbot	3
14	Andy Linden	George H Leitenberger	Sherman-Offenhauser	3
15	Manny Ayulo	Jack B Hinkle	Kurtis Kraft-Offenhauser	2
16	Emmanuel de Graffenried	Alfa Romeo		2
17	Yves Giraud-Cabantous	Yves Giraud-Cabantous	Talbot-Lago-Talbot	2
18	Bobby Ball	John L McDaniel	Schroeder-Offenhauser	2
19	Jack McGrath	Jack B Hinkle	Kurtis Kraft-Offenhauser	2

Inofficiell slutställning konstruktörer 1951 redigera

Endast de fyra bästa poängen från de åtta loppen för den första bilen räknade.

Placering	Konstruktör	Poäng
1	AlfaRomeo	32
2	Ferrari	30
3	Talbot-Lago-Talbot	3
4	BRM	2

Noter redigera

^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z aa ab ac ad ae] Deltog endast i Indianapolis 1951.
^ [a b c d e f g h i j k l] Stallet deltog endast i ett F1-lopp.

Externa länkar redigera

Wikimedia Commons har media som rör Formel 1-VM 1951.
Bilder & media

Säsonger redigera

[Indy-1] [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z aa ab ac ad ae] Deltog endast i Indianapolis 1951.

[Enda-2] [a b c d e f g h i j k l] Stallet deltog endast i ett F1-lopp.

[1]

[2]

F1-regler i korthet 1951
Motor	Överladdad 1 500 cc Sug 4 500 cc
Max cylindrar	Ingen begränsning
Bilens minimivikt	Ingen begränsning
Poängberäkning	8, 6, 4, 3, 2 och snabbaste varv 1 • Endast de fyra bästa poängen från de åtta loppen räknades in i förarmästerskapet. • Delad poäng gavs till förare som delade bil, oavsett vem som kört flest varv.