Öppna huvudmenyn
F1 chequered flag.svg

Formel 1-VM 1951 hade åtta deltävlingar som kördes under perioden 27 maj-28 oktober. Här ingick Indianapolis 500-loppet 1951 som en av deltävlingarna. Förarmästerskapet vanns av argentinaren Juan Manuel Fangio i Alfa Romeo.


F1-regler i korthet 1951
MotorÖverladdad 1 500 cc
Sug 4 500 cc
Max cylindrarIngen begränsning
Bilens minimiviktIngen begränsning
Poängberäkning8, 6, 4, 3, 2 och snabbaste varv 1
• Endast de fyra bästa poängen från de åtta loppen räknades in i förarmästerskapet.
• Delad poäng gavs till förare som delade bil, oavsett vem som kört flest varv.

VinnareRedigera

Grand Prix 1951Redigera

Grand Prix utanför VM 1951Redigera

Grand Prix /Race Datum Bana Vinnande förare! Vinnande stall Vinnande tillverkare
  Syrakusas Grand Prix 11 mars Syrakusa   Luigi Villoresi Ferrari  
  Richmond Trophy 26 mars Goodwood   Prince Bira Ecurie Siam Maserati-Osca
  Paus Grand Prix 26 mars Pau   Luigi Villoresi Ferrari  
  San Remos Grand Prix 22 april San Remo   Alberto Ascari Ferrari  
  Bordeauxs Grand Prix 29 april Bordeaux   Louis Rosier Ecurie Rosier Talbot-Lago-Talbot
  International Trophy 5 maj Silverstone   Reg Parnell Vanwall Ferrari
  Paris Grand Prix 20 maj Bois de Boulogne   Giuseppe Farina Milano Maserati
  Ulster Trophy 2 juni Dunrod   Giuseppe Farina Alfa Romeo  
  Nederländernas Grand Prix 22 juli Zandvoort   Louis Rosier Ecurie Rosier Talbot-Lago-Talbot
  Albis Grand Prix 5 augusti Albi   Maurice Trintignant Gordini Simca-Gordini-Gordini
  Pescaras Grand Prix 15 augusti Pescara   José Froilán González Ferrari  
  Baris Grand Prix 2 september Bari   Juan Manuel Fangio Alfa Romeo  
  Goodwood Trophy 29 september Goodwood   Giuseppe Farina Alfa Romeo  

Stall, nummer och förare 1951Redigera

Stall/Tillverkare Nummer Förare
Alfa Romeo 1, 2, 4, 20, 22, 34, 40, 76   Nino Farina, Italien
2, 4, 8, 22, 24, 38, 75   Juan Manuel Fangio, Argentina
3, 6, 28   Consalvo Sanesi, Italien
4, 8   Luigi Fagioli, Italien
4, 24, 40, 77   Felice Bonetto, Italien
26, 36   Emmanuel de Graffenried, Schweiz
78   Paul Pietsch, Tyskland
Antonio Branca (Maserati) 92   Toni Branca, Schweiz
Bira (Maserati-Osca) 18   Prince Bira, Thailand
Bob Estes (Watson-Offenhauser)[1] 26   Joe James, USA
Bob Gerard (ERA) 8   Bob Gerard, Storbritannien
Brian Shawe-Taylor (ERA)[2] 9   Brian Shawe-Taylor, Storbritannien
BRM 6, 30   Reg Parnell, Storbritannien
7   Peter Walker, Storbritannien
32   Ken Richardson, Storbritannien
  Hans Stuck, Österrike
Brown Motor Co (Schroeder-Offenhauser)[1] 6   Duke Dinsmore, USA
Brown Motor Co (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1] 69   Gene Force, USA
Bruce Bromme (Bromme-Offenhauser)[1] 48   Rodger Ward, USA
C G Tuffanelli & J Derrico (Deidt-Offenhauser)[1][2] 19   Mack Hellings, USA
Carl Marchese (Marchese-Offenhauser)[1] 8   Chuck Stevenson, USA
Chico Landi (Ferrari)[2] 12   Chico Landi, Brasilien
Duncan Hamilton (Talbot-Lago-Talbot) 18, 88   Duncan Hamilton, Storbritannien
Ecurie Belge (Talbot-Lago-Talbot) 2, 16, 25, 26, 28, 36, 94   Johnny Claes, Belgien
Ecurie Belgique (Talbot-Lago-Talbot) 24   André Pilette, Belgien
28, 93   Jacques Swaters, Belgien
Ecurie Espadon (Ferrari) 14, 38, 91   Rudi Fischer, Schweiz
Ecurie Rosier (Talbot-Lago-Talbot) 8, 14, 18, 22, 28, 40, 84   Louis Rosier, Frankrike
10   Henri Louveau, Frankrike
18, 20, 23, 30, 42, 85   Louis Chiron, Monaco
Ed Walsh (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1] 3   Johnnie Parsons, USA
Enrico Platé (Maserati) 18, 79   Emmanuel de Graffenried, Schweiz
20, 32   Harry Schell, USA
30   Louis Chiron, Monaco
80   Paul Pietsch, Tyskland
Eugène Chaboud (Talbot-Lago-Talbot) 44   Eugène Chaboud, Frankrike
Federal Engineering Association (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1][2] 44   Walt Brown, USA
Ferrari 2, 8, 11, 12, 14, 20, 71   Alberto Ascari, Italien
4, 10, 18, 72   Luigi Villoresi, Italien
6, 12, 14, 74   José Froilán González, Argentina
8, 12, 44, 73   Piero Taruffi, Italien
16   Peter Whitehead, Storbritannien
George H Leitenberger (Sherman-Offenhauser)[1] 57   Andy Linden, USA
Georges Grignard (Talbot-Lago-Talbot)[2] 38   Georges Grignard, Frankrike
Gordini (Simca-Gordini) 12, 32, 50, 81   Maurice Trintignant, Frankrike
14, 30, 46, 82   Robert Manzon, Frankrike
16, 34, 48, 83   André Simon, Frankrike
36   Aldo Gordini, Frankrike
Graham Whitehead (Ferrari)[2] 24   Peter Whitehead, Storbritannien
Grancor Auto Specialists (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1] 59   Fred Agabashian, USA
H A Chapman (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1] 10   Bill Schindler, USA
HWM-Alta 12   George Abecassis, Storbritannien
14   Stirling Moss, Storbritannien
Howard Keck Co (Deidt-Offenhauser)[1] 16   Mauri Rose, USA
J C Agajanian (Kuzma-Offenhauser)[1] 2   Walt Faulkner, USA
J C Agajanian (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1] 98   Troy Ruttman, USA
Jack B Hinkle (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1] 9   Jack McGrath, USA
  Manny Ayulo, USA
Jean Marcenac (Kurtis Kraft-Novi)[1] 18   Duke Nalon, USA
32   Chet Miller, USA
Jim Robbins (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1] 83  Mike Nazaruk, USA
Joe Kelly (Alta) 5   Joe Kelly, Irland
John James (Maserati)[2] 16   John James, Storbritannien
John L McDaniel (Schroeder-Offenhauser)[1] 52   Bobby Ball, USA
José Froilán González (Talbot-Lago-Talbot)[2] 42   José Froilán González, Argentina
Karl Hall (Hall-Offenhauser)[1] 71   Bill Mackey, USA
L E Parks (Pawl-Offenhauser)[1][2] 76   Jimmy Davies, USA
Lee Elkins (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1] 73   Carl Scarborough, USA
Lindsey Hopkins (Moore-Offenhauser)[1] 1   Henry Banks, USA
Lou Moore (Lesovsky-Offenhauser)[1] 22   George Connor, USA
Louis Rassey (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1] 68 -   Carl Forberg, USA
Ludson D Morris (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1] 23   Cliff Griffith, USA
M A Walker (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1] 4   Cecil Green, USA
Maserati Race Cars (Maserati-Offenhauser)[1][2] 12   Johnny McDowell, USA
Milano (Maserati & Maserati-Milano) 44   Paco Godia, Spanien
46   Juan Jover, Spanien
50   Onofre Marimón, Argentina
Murrell Belanger (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1] 99   Lee Wallard, USA
Osca 44   Franco Rol, Italien
Pete Salemi (Trevis-Offenhauser)[1] 81   Bill Vukovich, USA
Peter Hirt (Veritas)[2] 52   Peter Hirt, Schweiz
Peter Schmidt (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1] 25   Sam Hanks, USA
Peter Whitehead (Ferrari) 16   Peter Whitehead, Storbritannien
Philip Fotheringham-Parker (Maserati)[2] 17   Philip Fotheringham-Parker, Storbritannien
Philippe Étancelin (Talbot-Lago-Talbot) 4, 20, 34, 38, 86   Philippe Étancelin, Frankrike
Pierre Levegh (Talbot-Lago-Talbot) 22, 26, 90   Pierre Levegh, Frankrike
Rotary Engineering Corp (Deidt-Offenhauser)[1] 5   Tony Bettenhausen, USA
27   Duane Carter, USA
Scuderia Ambrosiana (Maserati) 15, 89   David Murray, Storbritannien
Vanwall (Ferrari) 14   Peter Whitehead, Storbritannien
26   Reg Parnell, Storbritannien
Yves Giraud-Cabantous (Talbot-Lago-Talbot) 6, 22, 24, 32, 46, 87   Yves Giraud-Cabantous, Frankrike
40, 48   Guy Mairesse, Frankrike

Slutställning förare 1951Redigera

Inofficiell slutställning konstruktörer 1951Redigera

Endast de fyra bästa poängen från de åtta loppen för den första bilen räknade.

Placering Konstruktör Poäng
1   AlfaRomeo 32
2   Ferrari 30
3   Talbot-Lago-Talbot 3
4   BRM 2

NoterRedigera

  1. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z aa ab ac ad ae] Deltog endast i Indianapolis 1951.
  2. ^ [a b c d e f g h i j k l] Stallet deltog endast i ett F1-lopp.

Externa länkarRedigera

SäsongerRedigera