FN:s gröna klimatfond

fond som inrättats inom ramen för klimatkonventionen

FN:s gröna klimatfond, eller Green Climate Fund (GCF), är världens för närvarande (2022) största multilaterala fond för att hjälpa utvecklingsländer att finansiera begränsning av deras klimatavtryck och anpassning till följder av den globala uppvärmningen i länderna. GCF inrättades inom ramen för Förenta nationernas klimatkonvention (UNFCCC) och har huvudkontor i Incheon, Sydkorea. Den styrs av en styrelse med 24 medlemmar och stöds av ett sekretariat. Den nuvarande verkställande direktören är Yannick Glemarec.[1]

Green ClimateFund
FörkortningGCF
Bildad2010
Juridisk statusAktiv
SäteSongdo Internationella affärsdistrikt, Yeonsu-gu, Incheon, Sydkorea
WebbplatsGreenClimate.fund

Målet för Gröna klimatfonden är att "stödja projekt, program, politik och andra aktiviteter i u-länder med hjälp av tematiska finansieringsfönster".[2]

Ett globalt klimatlöfte var initialt att från och med 2020 ska 100 miljarder USD göras tillgängliga årligen för detta ändamål, både från industriländer och icke-statliga organisationer. Den 3 februari 2020 har totalt 10,3 miljarder USD utfästs och 8,24 miljarder USD bekräftats från världens länder till GCF, vilket har beskrivits som fondens IRM-period (Initial Resource Mobilization).[3]

Sverige är största bidragsgivare i förhållande till landets BNP och i förhållande till landets utsläppsmängd av växthusgaser, och tredje största bidragsgivare per capita. Största bidrag till fonden från ett enskilt land är från USA.[4][5]

Bakgrund och historia redigera

 
Klimatfonden har finansierat expansionen av Kairakkums vattenkraftverk, i Tadzjikistans största konstgjorda sjö, med två nya turbiner från år 2018.[6][7]
 
Klimatfonden har finansierat kustskydd och markåteruppbyggnad av några öar i den polynesiska mikrostaten Tuvalu, bland annat genom att transportera sand från korallrev.

Rikare industrialiserade länder har stått för 79 procent av de historiska utsläppen av växthusgaser som har gjorts till år 2020, och som har ackumulerats i atmosfären och idag förorsakar global uppvärmning.[8][9] Det har därför hävdats att dessa länder är moraliskt ansvariga för att betala lejonparten av kostnaderna för klimatreducering över hela världen, inklusive kostnaderna för omställningen av mindre utvecklade övergångsekonomier och minst utvecklade länder, som själva saknar resurser att finansiera detta.[10][11][12][13]

Copenhagen Green Climate Fund (GCF) nämndes första gången vid FN:s klimatkonferens 2009 (COP-15), i Köpenhamnsöverenskommelsen. Fonden bildades formellt under FN:s klimatkonferens 2010 i Cancun inom ramen för arbetet med UNFCCC.[14]

En vision som uttrycktes var att pengarna skulle komma inte enbart från offentliga källor, utan även att "hävstångsfinansierad" privat finansiering skulle kunna mobiliseras och räknas in i summan. Med denna tanke i bakgrunden inrättade FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon en rådgivande grupp på hög nivå för klimatfinansiering (High Level Advisory Group on Climate Financing, AGF) i februari 2010.[15][16] Det finns ingen formell koppling mellan AGF och GCF, även om dess rapport har legat till grund för diskussioner om hur GCF ska mobilisera pengar.[17]

GCF:s styrande instrument antogs vid FN:s klimatkonferens 2011 (COP-17) i Durban, Sydafrika,[18] och år 2012 tilldelades klimatfondens säte den sydkoreanska staden Incheon.

Andra klimatfonder redigera

Det här avsnittet är helt eller delvis baserat på material från engelskspråkiga Wikipedia, Climate finance, 12 december 2022.

Andra stora multilaterala klimatfonder är Climate Investment Funds(en) (CIF:s),The Adaptation Fund(en) (AF) och Den Globala miljöfonden (GEF).[19] Under 2016 mottog dessa fyra fonder, inklusive GCF, löften om 2,78 miljarder USD i projektstöd. Indien fick den största totala summan av stöd till ett land, följt av Ukraina och Chile. Tuvalus öar fick mest finansiering per person, följt av Samoa och Dominica. USA var den största enskilda givaren i de fyra fonderna, medan Norge gav det största bidraget i förhållande till befolkningens storlek.[20]

Mellan 2012 och 2020 har Europeiska investeringsbanken lånat ut 170 miljarder euro i klimatfinansiering till förmånliga lånevillkor. Detta har utgjort delfinansiering av över 600 miljarder euro i program i Europa och världen för att minska utsläppen och hjälpa människor att reagera på klimatförändringar och utarmning av biologisk mångfald.[21][22]

Vid FN:s klimatkonferens COP27 år 2022 i Sharm el-Sheik i Egypten kom deltagande länder överens om ytterligare en klimatfond, nämligen en social klimatskadeståndsfond för att kompensera och hjälpa länder som drabbas hårt av klimatkatastrofer.[23]

Finansiärer redigera

 
Utlovade bidrag från Paris klimatavtal per land (eller region i fallet med Europeiska unionen som är stapeln till vänster). USA hade 2022 ännu inte betalat hela det utlovade beloppet.
 
Globala målen, Mål 13 hållbar utveckling, Indikator 13.A.1: Mobilisering av Green Climate Fund på 100 miljarder USD, 2018. År 2022 hade 10,3 miljarder USD utlovats till fonden i länders klimatlöften.

USA:s president Obama åtog sig att USA skulle bidra med 3 miljarder USD till fonden, som största statliga finansiär. I januari 2017, under sina tre sista dagar i ämbetet, initierade Obama överföringen av en andra delbetalning på 500 miljoner USD till fonden, vilket lämnade 2 miljarder USD i skuld. I sitt tillkännagivande om USA:s tillbakadragande från Parisavtalet den 1 juni 2017, kritiserade USA:s dåvarande president Donald Trump också Green Climate Fund och kallade det ett system för att omfördela välstånd från rika till fattiga länder, och stoppade fortsatta betalningar.[24]

Finansiella bidrag till Green Climate Fund[25][26]
Land Tillkännagivet

(Miljoner USD)
Bekräftat
/betalat
(Miljoner USD)
Tillkännagivet
(USD
per capita )
BNP
(USD
per capita)
Tillkännagivet
(% av BNP)
Utsläpp
(ton CO2e
per capita)
Tillkännagivet
(USD per

ton CO2e)

Japan 1 500 1 500 11,81 36 000 0,033% 9 1,3
Storbritannien 1 211 1 211 19,07 46 000 0,041% 7 2,7
Frankrike 1 035 1 035 16,03 43 000 0,037% 5 3,2
Tyskland 1 003 1 003 12,13 48 000 0,025% 9 1,3
USA 3 000 2 000 9,30 55 000 0,017% 14,7 0,5
Sverige 581 581 60,54 59 000 0,103% 6 10,1
Italien 334 268 5,47 35 000 0,016% 7 0,8
Kanada 277 277 7,79 50 000 0,016% 14 0,6
Norge 272 272 50,56 97 000 0,052% 9 5,6
Australien 187 187 7,92 62 000 0,013% 17 0,5
Spanien 161 161 3,40 30 000 0,011% 6 0,6
Netherlands 134 134 7,94 52 000 0,015% 10 0,8
Finland 107 46,4 19,80 50 000 0,040% 10 2,0
Schweiz 100 100 12,20 85 000 0,014% 5 2,4
Sydkorea 100 100 2,02 28 000 0,007% 12 0,2
Danmark 71,8 71,8 12,82 61 000 0,021% 7 1,8
Belgien 66,9 66,9 6,22 48 000 0,013% 9 0,7
Luxemburg 46,8 46,8 86,17 118 000 0,073% 21 4,1
Österrike 34,8 34,8 4,09 51 000 0,008% 8 0,5
Mexico 10,0 10,0 0,08 10 000 0,001% 4 0,02
Irland 8,03 8,03 1,73 53 000 0,003% 8 0,2
Colombia 6,00 0,29 0,12 8 000 0,002% 2 0,06
Tjeckien 5,32 5,32 0,50 20 000 0,003% 10 0,05
Ungern 4,28 4,28 0,40 14 000 0,003% 5 0,08
Ryssland 3,00 3,00 0,02 14 000 0,0001% 12 0,002
Portugal 2,68 2,68 0.30 22 000 0,001% 5 0,06
Nya Zeeland 2,56 2,56 0.57 42 000 0,001% 7 0,08
Monaco 2,34 2,34 62,72 189 000 0,033%
Slovakien 2,00 2,00 0,37 18 000 0,002% 6 0,06
Estland 1,34 1,34 1,00 20 000 0,005% 14 0,07
Panama 1,00 1,00 0,25 12 000 0,002% 3 0,08
Island 1,00 1,00 3,36 52 000 0,006% 6 0,6
Vietnam 1,00 1,00 0,01 2 000 0,001% 2 0,01
Malta 0,59 0,59 0,25 23 000 0,001% 6 0,04
Cypern 0,47 0,47 0,40 27 000 0,001% 7 0,06
Lettland 0,47 0,47 0,23 16 000 0,001% 4 0,06
Chile 0,30 0,30 0,02 15 000 0,0001% 5 0,004
Indonesien 0,25 0,25 < 0,01 4 000 0,0003% 2 0,01
Litauen 0,13 0,13 0,04 16 000 0,0003% 5 0,01
Bulgarien 0,13 0,13 0,02 8 000 0,0003% 7 0,003
Polen 0,11 0,11 < 0,01 14 000 0,0001% 8 0,001
Rumänien 0,10 0,10 < 0,01 10 000 0,0001% 4 0,003
Liechtenstein < 0,1 < 0,1 1,50 179 000 0,001% 1 1,5
Peru 6,00 0,19 7 000 0,003% 2 0,1
Mongoliet < 0,1 0,1 0,02 4 000 0,001% 7 0,003

Problem redigera

Processen med att utforma GCF har väckt flera frågor. Dessa inkluderar ännu olöst problematik om hur medel ska samlas in,[27] den privata sektorns roll,[28] nivån på "landägande" av resurser,[29] och styrelsens insyn.[30] Dessutom har frågor väckts om behovet av ännu en internationell klimatinstitution som ytterligare kan fragmentera offentliga medel som årligen läggs på begränsning och anpassning.[31]

Den privata sektorns roll redigera

En av de mest kontroversiella aspekterna av GCF gäller skapandet av fondens privata sektorsfacilitet (PSF). Många av de utvecklade länderna som är representerade i GCF:s styrelse förespråkar en PSF som tilltalar kapitalmarknaderna, i synnerhet pensionsfonderna och andra institutionella investerare som kontrollerar biljoner dollar som passerar Wall Street och andra finanscentra. De hoppas att fonden i slutändan kommer att använda ett brett utbud av finansiella instrument.[32]

Flera utvecklingsländer och icke-statliga organisationer har dock föreslagit att PSF bör fokusera på "klimatfinansiering för fattiga" som tar itu med de svårigheter som mikro-, små och medelstora företag i utvecklingsländer står inför. Denna betoning på att uppmuntra den inhemska privata sektorn finns också inskriven i GCF:s styrande dokument.[33]

Misslyckande med att förbjuda finansiering av fossila bränslen redigera

Vid sitt styrelsemöte i Sydkorea i mars 2015 vägrade GCF ett uttryckligt förbud mot fossila bränsleprojekt, vilket i praktiken möjliggjorde finansiering av kolkraftverk. Japan, Kina och Saudiarabien motsatte sig förbudet.[34]

Referenser redigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Green Climate Fund, 1 december 2022.
  1. ^ Foundation. ”Green Climate Fund names France's Glemarec as new chief”. http://news.trust.org/item/20190225113855-byyet. 
  2. ^ UNFCCC. ”Transitional Committee for the design of the Green Climate Fund”. http://unfccc.int/cooperation_and_support/financial_mechanism/green_climate_fund/items/5869.php. 
  3. ^ Green Climate Fund, Status of Pledges. Retrieved 22 March 2020
  4. ^ ”Genomförande av Parisavtalet” (pdf). Naturvårdsverket. 2 oktober 2020. sid. 19. https://www.naturvardsverket.se/contentassets/b4867884a7a44656a249d92015a4d330/redovisningsrapport-regeringsuppdrag-inklusive-bilagor-2020-10-02.pdf. Läst 31 december 2022. 
  5. ^ ”Regeringen lovar fördubblat klimatstöd till fattiga länder”. www.europaportalen.se. Europaportalen. 12 oktober 2021. https://www.europaportalen.se/2021/10/regeringen-lovar-fordubblat-klimatstod-till-fattiga-lander. Läst 31 december 2022. 
  6. ^ ”Green Climate Fund agrees to co-finance 126-MW Kayrakkum hydropower plant upgrades” (på engelska). https://www.hydroreview.com/2017/04/06/green-climate-fund-agrees-to-co-finance-126-mw-kayrakkum-hydropower-plant-upgrades. Läst 8 maj 2020. [död länk]
  7. ^ ”US$88 million in funds awarded to rehabilitate 126-MW Qairokkum hydro plant in Tajikistan” (på engelska). https://www.hydroreview.com/2018/04/17/us-88-million-in-funds-awarded-to-rehabilitate-126-mw-qairokkum-hydro-plant-in-tajikistan. Läst 8 maj 2020. [död länk]
  8. ^ Center for Global Development, 15 Aug. 2015 "Developed Countries Are Responsible for 79 Percent of Historical Carbon Emissions"
  9. ^ Rapid Transition Alliance, 13 Apr. 2021 "Cambridge Sustainability Commission Report on Scaling Behaviour Change"
  10. ^ The Guardian, 23 Nov. 2015 "Paris Climate Talks: Developed Countries Must Do More than Reduce Emissions"
  11. ^ Los Angeles Times, 15 Sept. 2019 "Editorial: Wealthy Countries Are Responsible for Climate Change, But It’s The Poor Who Will Suffer Most"
  12. ^ CSO Equity Review (2019) "Can Climate Change Fuelled Loss and Damage Ever be Fair?" Manila, London, Cape Town, Washington, et al.: CSO Equity Review Coalition. doi:10.6084/m9.figshare.10565549
  13. ^ The New Republic, 8 Dec. 2015 "Who’s Most Responsible for Climate Change?"
  14. ^ UNFCCC. ”Report of the Conference of the Parties on its sixteenth session, held in Cancun from 29 November to 10 December 2010”. http://unfccc.int/files/na/application/pdf/07a01-1.pdf. 
  15. ^ ”High-Level Advisory Group on Climate Change Financing - High-Level Advisory Group on Climate Change Financing”. web.archive.org. 26 oktober 2012. Arkiverad från originalet den 26 oktober 2012. https://web.archive.org/web/20121026131045/https://www.un.org/wcm/content/site/climatechange/pages/financeadvisorygroup. Läst 19 december 2022. 
  16. ^ ”Secretary-General's remarks to High Level Segment of UN Framework Convention Convention on Climate Change (UNFCCC) COP17 | United Nations Secretary-General”. www.un.org. https://www.un.org/sg/en/content/sg/statement/2011-12-06/secretary-generals-remarks-high-level-segment-un-framework. Läst 19 december 2022. 
  17. ^ Institute for Policy Studies (2013), Green Climate Fund, A Glossary of Climate Finance Terms. Retrieved 23 July 2013
  18. ^ UNFCCC. ”Green Climate Fund - report of the Transitional Committee”. http://unfccc.int/files/meetings/durban_nov_2011/decisions/application/pdf/cop17_gcf.pdf. 
  19. ^ ”Climate Finance | UNFCCC” (på engelska). unfccc.int. https://unfccc.int/topics/climate-finance/the-big-picture/climate-finance-in-the-negotiations. Läst 3 december 2018. 
  20. ^ funds-spend-their-money ”Mappad: Där multilaterala klimatfonder spenderar sina pengar”. Carbon Brief. 25 mars 2017. https://www.carbonbrief.org/mapped-where-multilateral-climate- funds-spend-their-money. 
  21. ^ ”CIS Interview: Vice President Ambroise Fayolle, the European Investment Bank” (på engelska). CIS. 27 oktober 2020. https://www.climateinvestmentsummit.org/post/cis-interview-vice-president-ambroise-fayolle-the-european-investment-bank. Läst 18 maj 2021. 
  22. ^ ”A plan for the long haul to contribute finance to the European Green Deal” (på engelska). European Investment Bank. https://www.eib.org/en/stories/climate-bank-roadmap. Läst 18 maj 2021. 
  23. ^ ”COP27 closes with deal on loss and damage: ‘A step towards justice’, says UN chief” (på engelska). UN News. 19 november 2022. https://news.un.org/en/story/2022/11/1130832. Läst 19 december 2022. 
  24. ^ . ISSN 0362-4331. https://www.nytimes.com/2017/06/01/world/europe/climate-paris-agreement-trump-china.html. 
  25. ^ ”Resource mobilization”. Green Climate Fund. 31 juli 2020. https://www.greenclimate.fund/how-we-work/resource-mobilization. 
  26. ^ ”Initial Resource Mobilisation” (på engelska). Green Climate Fund. 13 december 2021. https://www.greenclimate.fund/about/resource-mobilisation/irm. Läst 19 december 2022. 
  27. ^ Wu, Brandon. ”Where's the Money? The Elephant in the Boardroom”. http://www.huffingtonpost.com/brandon-wu/wheres-the-money_b_3499523.html. 
  28. ^ Reyes, Oscar. ”Songdo Fallout: is green finance a red herring?”. http://fpif.org/songdo-fallout-is-green-finance-a-red-herring/. 
  29. ^ Carvalho, Annaka Peterson. ”3 ways country ownership is being put to the test with climate change funding”. Arkiverad från originalet den 22 augusti 2013. https://web.archive.org/web/20130822061229/http://politicsofpoverty.oxfamamerica.org/2013/07/19/3-ways-country-ownership-is-being-put-to-test-with-climate-change-funding/. Läst 19 december 2022. 
  30. ^ Godoy, Emilio. ”Civil Society Pushes for More Active Participation in Green Climate Fund”. http://www.ipsnews.net/2013/07/civil-society-pushes-for-more-active-participation-in-green-climate-fund/. 
  31. ^ . https://www.independent.co.uk/voices/comment/why-we-should-kill-the-green-climate-fund-8929564.html. 
  32. ^ Oscar Reyes (2013), Songdo Fallout: is green finance a red herring?, Foreign Policy in Focus. Retrieved 23 July 2013
  33. ^ Friends of the Earth USA (2013), Pro-poor Climate Finance: Is There a Role for Private Finance in the Green Climate Fund?, Friends of the Earth USA. Retrieved 24 July 2013
  34. ^ . https://www.theguardian.com/environment/2015/mar/29/un-green-climate-fund-can-be-spent-on-coal-fired-power-generation. 

Vidare läsning redigera

Externa länkar redigera