Öppna huvudmenyn

Parisavtalet (Förenta nationernas klimatavtal)

internationellt klimatavtal mellan Förenta nationernas stater
Parisavtalets deltagande:
  Underskrivet
  Ratificerat via EU
Frankrikes utrikesminister, FN:s generalsekreterare och Frankrikes president efter att 196 länder kommit överens om ett bindande avtal.

Parisavtalet (engelska: Paris Agreement, franska: Accord de Paris) är ett internationellt klimatavtal som togs fram under Förenta nationernas klimatkonferens 2015 i Paris. Avtalet består av bestämmelser som rör bland annat minskade utsläpp av växthusgaser, klimatanpassning och omfördelning av ekonomiska medel för att hjälpa de som drabbas av klimatförändringarna.[1] Parisavtalet ersätter det tidigare Kyotoprotokollet som innebär åtaganden fram till år 2020.[2]

I det överenskomna avtalet åtar sig varje land bidra till att den globala uppvärmningen ska hålla sig långt under 2 °C (till år 2100 jämfört med förindustriella nivåer) samt en intention om att göra ytterligare ansträngningar för att den globala uppvärmningen ska begränsas till 1,5 °C. Vidare ska världens länder se över sina löften vart femte år och helst även ge nya löften om att ytterligare minska utsläpp av växthusgaser. Dessutom ska världens rika länder från och med år 2020 bidra med 100 miljarder dollar årligen för att minska skadorna från det varmare klimatet hos fattigare länder. Avtalet vann laga kraft den 4 november 2016, men redan den 22 april skrevs avtalet under av representanter från en majoritet av världens länder.[3] I och med att Syrien ratificerade avtalet i November 2017 hade alla länder i världen skrivit under eller ratificerat avtalet.[4] Däremot tillkännagav Donald Trump den 1 juni 2017 att USA ska lämna avtalet. Avtalets regler tillåter dock inte USA att lämna förrän tidigast i slutet av 2020.[4]

InnehållRedigera

Parisavtalet omfattas av 29 artiklar som tydliggör på vilket sätt de ingående parterna förväntas arbeta med klimatfrågor. I den andra artikeln anges Parisavtalets mål som är att öka implementeringen av klimatkonventionen genom att:[5][2]

  • Den globala temperaturökningen ska begränsas till långt under två grader Celsius och ansträngningar göras för att hålla ökningen under 1,5 grader Celsius jämfört med förindustriell nivå.
  • Anpassningsförmågan till skadliga effekter av klimatförändringarna ska förbättras och motståndskraften mot klimatförändringarna främjas på ett sätt som inte hotar livsmedelsproduktionen.
  • Finansiella flöden ska göras förenliga med en väg mot låga utsläpp av växthusgaser och klimatresilient utveckling.

Parisavtalet har, till skillnad mot exempelvis det tidigare Kyotoprotokollet, ingen tidsbegränsning. Dessutom är det det första internationella klimatavtalet som etablerar rättsligt bindande åtaganden för de deltagande staterna i form av nationellt fastställda bidrag som ska rapporteras in vart femte år. De nationella bidragen måste innehålla åtgärder för begränsade utsläpp av växthusgaser, men kan också handla om åtgärder kopplat till exempelvis klimatanpassning, klimatfinansiering, kapacitetsutbyggnad och tekniköverföring. Det är möjligt att genomföra de nationella bidragen både inom det egna landet och i frivilliga samarbeten med andra länder. Inbyggt i avtalet finns dessutom ett mätnings- och rapporteringssystem, som gör det möjligt att utvärdera och följa upp staternas bidrag.[2]

ImplementeringRedigera

Arbetet med att implementera Parisavtalet på nationell nivå har påbörjats.

I EU arbetar medlemsländerna gemensamt med implementeringen av Parisavtalet som har ratificerats både på nationell nivå och EU-nivå. EU:s energi- och klimatramverk 2030 för EU:s gemensamma fullgörande som antogs 23 oktober 2014 är namnet på EU:s gemensamma nationella bidrag till Parisavtalet.[6] Inom ramverket anges att utsläppen av växthusgaser ska minska med 40% (jämfört med nivåerna från 1990) till år 2030 och 80-95% till år 2050. Åtgärder omfattar bland annat en reform av EU:s utsläppshandelspolitik, ökad energieffektivisering, ökat användande av förnyelsebar energi, samt ett nytt ramverk som möjliggör inrapportering från nationella aktörer och som kan utvärderas på EU-nivå.[6]

Reaktioner på avtaletRedigera

Det överenskomna avtalet bemöttes i stort mycket positivt. I förhandlingssalen följdes beslutet av applåder och jubel, och många politiker berömde efteråt utgången.[7] För första gången hade ett globalt avtal fattats för att minska växthusgasutsläppen och undvika de värsta konsekvenserna av klimatförändringarna[8] och mötet hyllades som diplomatisk succé[9] Åsa Romson, Sveriges dåvarande klimat- och miljöminister, kallade avtalet för en "milstolpe" och ett "startskott".[10] Att ett avtal hade nåtts var en stor vinst dels för Frankrikes president François Hollande som hade lagt mycket energi för att nå en överenskommelse[8] och dels för Förenta nationerna som både medlat mycket inför förhandlingarna och vars trovärdighet efter 23 års arbete till stor del hängde på att ett avtal skulle nås.[9][8][11]

Särskilt de höga ambitionerna i avtalet, så som att 1,5 °C nämns som ett mål för uppvärmningen, och att så många som 187 länder angav frivilliga åtaganden för utsläppsminskningar sågs som en stor framgång och förvånade många. Framför allt samarbetet hyllades, eftersom så många länder, oavsett om de räknas som växande ekonomier, rika eller fattiga till slut hade lyckats komma överens. Detta var också en stor skillnad mot det föregående Kyotoprotokollet där det fanns en tydlig uppdelning mellan rika och fattiga länders åtaganden.[8][11] Dessutom antogs det att de höga ambitionerna i avtalet skulle bli en tydlig signal för regeringar, städer, företag och marknaden att ställa om till hårdare klimatmål.[8][12]

Det fanns också kritiker till avtalet. Främst framhölls att även om det är ett bindande fördrag under internationell rätt, så är inte ländernas frivilliga åtaganden (INDC:s) bindande.[11] Om dessa åtagande likväl följs kommer ändå uppvärmningen uppnå 2,7 - 3 °C, vilket skulle leda till katastrofala konsekvenser.[8][11] Att länderna själva sätter sina mål innebär också att de inte har några krav på sig att göra mer än de vill[13], även om det finns krav på att revidera målen vart femte år.[8][12] Just bristen på konkreta mål och hur omställningen ska gå till var också en källa till kritik. I tidigare utkast till avtalet fanns konkreta och ambitiösa mål för utsläppsminskningar, men de hade förhandlats bort i det slutliga avtalet.[12]

Även rika länders otillräckliga finansiering för fattiga länders omställning kritiserades, liksom att det inte tillhörde den bindande delen av avtalet.[12] Till skillnad från Kyotoprotokollet är inte rika länder längre skyldiga att hjälpa fattiga länder och pengarna till finansiering ska till största del komma från marknadsmekanismer.[13] Likaså kritiserades att de som är extra sårbara för klimatförändringarnas konsekvenser, så som små önationer, samtidigt som de fick gehör för sitt krav på en gräns till 1,5 °C uppvärmning också förlorade rätten till kompensation. Under punkten Loss and Damage, skrivs det att ansvar och kompensation inte kan utkrävas för de negativa effekter en del länder kommer drabbas av.[8][14] Det innebär att rika länder inte kan ställas ansvariga för sina utsläpp som drabbar främst fattiga länder.[15]

Greta Thunberg började i augusti 2018 frånvara från skolundervisningen, först varje dag och sedan september samma år endast fredagar, med målet att få Sveriges miljöpolitik att gå i enlighet med i Parisavtalet. Även många andra skolungdomar världen över följde hennes exempel.[16][17]

Se ävenRedigera

Externa länkarRedigera

KällorRedigera

  1. ^ ”Parisavtalet”. Naturvårdsverket. 24 april 2018. https://www.naturvardsverket.se/Miljoarbete-i-samhallet/EU-och-internationellt/Internationellt-miljoarbete/miljokonventioner/Klimatkonventionen/Parisavtalet/. Läst 10 april 2019. 
  2. ^ [a b c] Regeringen (22 september 2016). "Godkännande av klimatavtalet från Paris". Prop. 2016/17:16 Läst 4 april 2019.
  3. ^ ”Paris Agreement”. Paris Agreement. United Nations Treaty Collection. https://treaties.un.org/pages/ViewDetails.aspx?src=TREATY&mtdsg_no=XXVII-7-d&chapter=27&clang=_en. 
  4. ^ [a b] ”Syria Joins Paris Climate Accord, Leaving Only U.S. Opposed”. The New York Times. 7 november 2017. https://www.nytimes.com/2017/11/07/climate/syria-joins-paris-agreement.html. Läst 4 april 2019. 
  5. ^ ”Paris Agreement, FCCC/CP/2015/L.9/Rev.1”. UNFCCC secretariat. http://unfccc.int/resource/docs/2015/cop21/eng/l09r01.pdf. Läst 12 december 2015. 
  6. ^ [a b] ”The 2030 climate and energy framework”. Europeiska rådet. 14 oktober 2017. https://www.consilium.europa.eu/sv/policies/climate-change/2030-climate-and-energy-framework/. Läst 10 april 2019. 
  7. ^ Klimatavtalet i hamn, Sveriges radio, 2015-12-12.
  8. ^ [a b c d e f g h] Goldenberg, Vidal, Taylor, Vaughan och Harvey. ”Paris climate deal: nearly 200 nations sign in end of fossil fuel era”. The Guardian. http://www.theguardian.com/environment/2015/dec/12/paris-climate-deal-200-nations-sign-finish-fossil-fuel-era. Läst 12 december 2015. .
  9. ^ [a b] Harvey, Fiona. ”Paris climate change agreement: the world's greatest diplomatic success”. The Guardian. http://www.theguardian.com/environment/2015/dec/13/paris-climate-deal-cop-diplomacy-developing-united-nations. Läst 14 december 2015. .
  10. ^ Regeringskansliet, Regeringen och (12 december 2015). ”Klimatavtal klubbat i Paris”. Regeringskansliet. http://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2015/12/klimatavtal-klubbat-i-paris/. Läst 7 maj 2017. 
  11. ^ [a b c d] Kumi Naidoo reacts to conclusion of COP21 Arkiverad 22 december 2015 hämtat från the Wayback Machine., Greenpeace, 12 december 2015.
  12. ^ [a b c d] Klimatavtalet utmanar alla att skärpa sina klimatmål, Naturskyddsföreningen, 12 december 2015.
  13. ^ [a b] Climate change deal: five reasons to be glad, five to be gloomy , John Vidal, The Guardian, 15 december 2015.
  14. ^ Inget ansvar för de historiska utsläppen, K. Vowles, Effekt magasin, 19 december 2015.
  15. ^ De fattiga är parisavtalets förlorare, S. Esmailian, ETC, 12 december 2015.
  16. ^ Carl-Fredrik Eriksson (11 februari 2019). ”Greta Thunbergs skolstrejk sprids över hela världen” (på svenska). Expressen. https://www.expressen.se/nyheter/klimat/greta-thunbergs-skolstrejk-sprids-over-hela-varlden/. Läst 16 april 2019. 
  17. ^ Ida Jansson (3 februari 2019). ”Klimatet går före gymnasiet för Greta Thunberg” (på svenska). Expressen. https://www.expressen.se/nyheter/klimat/klimatet-gar-fore-gymnasiet-for-greta-thunberg/. Läst 16 april 2019.