Förlossningsvården i Sverige under 1900- och 2000-talen
Förlossningsvården i Sverige under 1900- och 2000-talen präglades av en övergång från hemförlossning till att alla födde på förlossningsavdelning på sjukhus (barnbördshus), för att mot slutet av perioden återigen i mindre skala ske via hemförlossning.
Hemförlossning i början av 1900-talet redigera
På grund av risken för allvarliga konsekvenser är ett barns födelse en dramatisk händelse. Omhändertagandet av kvinnan och det nyfödda barnet har däremot varit mycket olika. Vid 1900-talets början förändrades både ritualer och materiella villkor starkt och snabbt i Sverige. Nya förlossningsredskap skapades och introducerades för barnmorskan vilket gjorde det lite enklare under förlossningar. Detta då i jämförelse till 1800-talets förlossningsvård. Under 1900-talet var stora delar av Sverige mycket fattigt vilket ledde till att kvinnor inte hade möjlighet till att kunna välja födelseplats vilket resulterade till att de flesta kvinnorna födde hemma. En del kvinnor hade inte ens tillgång till förlossningshjälpare.
Det var bara på slutet av 1700-talet år sedan som de första barnmorskorna utbildades och det var dessutom inte i Sverige, utbildningen skedde rum i Finland och det ställdes strama krav på dem alla. I början på 1900-talet föddes 90 procent av alla barn i hemmet och då var barnmorskorna inte sammanbundna till ett sjukhus utan besökte kvinnorna i deras hem.[1] Barnmorskorna behövde alltså vid denna tid ta sin väska med förlossningsredskap och ta sig runt på landsbygden för att besöka kvinnorna som skulle föda. Väl på plats föddes barnen i sängen, på bordet eller på utdragssoffan vanligtvis. Under denna tid var det bara mycket komplicerade fall som skickades till sjukhus. Det var förutbestämt innan förlossningen att någon med bud skickades till barnmorskan för att informera när det var dags. Oavsett väder var det självfallet att barnmorskan skulle komma till kvinnan, det kunde resultera med till fots, cykel, häst, båt, spark eller skidor.
Familjen gav barnmorskan mat och dryck när det beordrades så det enda barnmorskan bar med sig var sin tunga barnmorskeväska med allt som behövdes inför förlossningen. Barnmorskan stannade hos mamman fram till allt var bra vilket kunde resultera till flera dagar. Under ett helt år var statistiken på att en barnmorska deltog under 41 förlossningar. Förlossningsvården utvecklades och mellan åren 1920-1940 föddes 35 procent av alla barn i hemmet. Fram till 1940-talet var barnmorskorna noga med att förlossningen skulle få ta den tid det tar och att barnet och modern ska klara av förlossningen utan större skador. Det var ny tid och nu ökade det medicinska intresset, instrumentala ingrepp diskuterades, exempelvis med sugklocka och tång. Antibiotikan uppmärksammades och nu försvann infektionerna på kvinnorna.
Från hemförlossning till BB under 1960-talet redigera
Från 1960 och framåt sker så gott som alla förlossningar på sjukhus. Länge var männen helt uteslutna från den kvinnliga angelägenhet som en förlossning ansågs vara. Detsamma gällde fadern till spädbarnet. Det vanligaste var att männen fick vänta utanför rummet under förlossningen. Utvecklingen fortsatte framåt och på 1970-talet var nästan alla män inne hos kvinnan.
Under 1970-talet började kvinnan att ställa mer krav på förlossningen. Smärtlindring blev en lagstadgad rättighet.
På 1980-talet uppmärksammades kejsarsnitt och ryggbedövning. Dessa två tillvägagångssätt användes inom förlossningsvården. Ökningen beror också på att kejsarsnitten har blivit mycket säkrare.[2] Utvecklingen av olika metoder och hjälpmedel hade förbättrats och sjukhuset fokuserade på att erbjuda hemlika miljöer i förlossningssalarna.[3]
1962 föddes 99,7 procent av alla barn på sjukhusets förlossningsavdelningar i Sverige.[4]
På 2000-talet är barnmorskan fortfarande ett kvinnodominerat yrke. Fadern till spädbarnet har alltid möjlighet att finnas med under förlossningen.[2]
Hemförlossning på 2000-talet redigera
I kontrast mot början av 1900-talet är hemförlossningar numera möjliga att genomföra under god säkerhet. Mödrarna är i bättre fysiskt skick än var de var på 1930-talet. Barnmorskan kontrollerar kvinnorna regelbundet med flera kontroller än vad de gjorde tidigare genom mödravården. Möjligheterna att upptäcka eventuella komplikationer på förhand har ökat genom utveckling av kontroll hjälp. Världshälsoorganisationen ger stöd till att kvinnan själv ska få välja var hon känner sig mest obekymrad, vilket kan resultera till en hemförlossning. Sveriges sjukvård framhåller däremot att detta gäller kvinnor med lågriskgraviditet.
Kvinnorna kan av många olika anledningar välja att föda hemma; de vill föda i en lugn och trygg miljö, en barnmorska som de känner sig bekväm med, vara nära sin familj, ha kontroll eller har tidigare negativa erfarenheter av förlossningsvården på sjukhus.
Det är viktigare att kvinnorna bygger på en relation till barnmorskan redan under graviditeten när de väljer att föda hemma. Vid en hemförlossning skall det finnas en plan hur en eventuell transport till sjukhus ska ske vid en tillstötande svårighet.[4]
Referenser redigera
Webbkällor redigera
- ^ ”Förlossningskrisen i historiskt perspektiv - Valet är ditt 2018 - Sörmlands museum”. www.sormlandsmuseum.se. https://www.sormlandsmuseum.se/utforska/valet-ar-ditt/forlossningskrisen/artikel/. Läst 6 januari 2020.
- ^ [a b] Spektra, Anna Bratt, TT (29 december 2011). ”Från ryggläge till medbestämmande”. Kristianstadsbladet. http://www.kristianstadsbladet.se/familj/fran-rygglage-till-medbestammande/. Läst 13 januari 2020.
- ^ ”Förlossningshistorier har politisk udd”. Svenska Dagbladet. 17 februari 2003. ISSN 1101-2412. https://www.svd.se/forlossningshistorier-har-politisk-udd. Läst 13 januari 2020.
- ^ [a b] ”Hemförlossning”. http://www.diva-portal.se/smash/get/diva2:1067094/FULLTEXT01.pdf. Läst 27/12.