Ernst Leopold Salkowski
Ernst Leopold Salkowski, född 11 oktober 1844 i Königsberg (nuvarande Kaliningrad), död 8 mars 1923 i Berlin, var en tysk biokemist.
Ernst Leopold Salkowski | |
Född | 11 oktober 1844[1] Königsberg |
---|---|
Död | 8 mars 1923[1] (78 år) Berlin |
Medborgare i | Tyskland |
Sysselsättning | Biokemist, läkare, universitetslärare, fysiolog |
Arbetsgivare | Humboldt-Universität zu Berlin |
Redigera Wikidata |
Salkowski blev 1867 medicine doktor samt 1874 e.o. och 1909 ordinarie honorarprofessor vid Berlins universitet. Från 1872 verkade han på kemiska laboratoriet vid Rudolf Virchows patologiska institut i Berlin, först som assistent och från 1880 som föreståndare.
Salkowski var en av sin tids mest framstående forskare och lärare i fysiologisk och medicinsk kemi. Han utförde grundläggande arbeten över proteinets sönderdelning vid förruttnelse, över proteinämnens konstitution samt över invertin och andra enzym. Därvid upptäckte han den autolytiska sönderdelningen i djurkroppens organ efter döden.
Vidare utarbetade han viktiga fysiologiskt kemiska analysmetoder och påvisade bensoesyrans antiseptiska egenskaper. Hans Praktikum der physiologischen und pathologischen Chemie (1893) utkom i många upplagor och översattes till flera språk. Han blev ledamot av Vetenskapssocieteten i Uppsala 1904 och hedersledamot av Svenska Läkaresällskapet 1908.
Referenser redigera
Noter redigera
- ^ [a b] Ernst Leopold Salkowski, SNAC (på engelska), läs onlineläs online.[källa från Wikidata]
Tryckta källor redigera
- Salkowski, Ernst Leopold i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1916)
- Salkowski, E.L. i Nordisk familjebok (andra upplagans supplement, 1926)
- Salkowski, Ernst Leopold i Stolberg-Wernigerode, Neue deutsche Biographie, Band 22, sid. 377-378. (på tyska)