Enskär, Gustavs
- För andra betydelser, se Enskär.
Enskär[1], finska: Isokari,[1] är en ö i Finland,[2] cirka 24 kilometer (cirka 13 sjömil) sydväst om Nystad. På ön finns en fyr och en lotsstation. Fyr- och lotssamhället avspeglar väl[3] det sätt på vilket man byggde infrastruktur för sjöfarten på 1800-talet.
| Enskär | |
| Isokari | |
| Ö | |
 Den nya lotsstationen.
| |
| Land |  Finland
|
|---|---|
| Landskap | Egentliga Finland |
| Kommun | Gustavs |
| Havsområde | Bottenhavet |
| Koordinater | 60°43′01″N 21°01′01″Ö / 60.71694°N 21.01694°Ö |
| Längd | 2,47 km (nord-sydlig) |
| Area | 1,7 km² |
| Tidszon | EET (UTC+2) |
| - sommartid | EEST (UTC+3) |
| Geonames | 656500 |
  Läge i Finland
| |
Enskär ligger inne i Bottenhavets nationalpark[4] i Gustavs kommun i Skärgårdshavet i landskapet Egentliga Finland, i den sydvästra delen av landet, 220 km väster om huvudstaden Helsingfors. Arean är 1,72 kvadratkilometer och ön är som längst 2,5 kilometer i nord-sydlig riktning.[5] Den höjer sig omkring 10 meter över havsytan.[a]
Bebyggelse redigera
Bebyggelsen består av fyrvaktarnas gårdstun och en lotsby. Fyren och den egentliga hamnen finns i lotsbyn. Bebyggelsen består av dussintalet bostadshus, varav sju är från 1800-talet. Den äldsta lotsstugan är byggd 1857 och den hör till de bäst bevarade i Skärgårdshavet. Den nya lotsstationen är byggd 1865 och passar enligt Museiverket naturligt in i byggnadsbeståndet. Fyrvaktarnas bostäder har ritats på Intendentskontoret (C.L. Engel, A.W. Arppe).[3]
Det mesta av bymiljöns byggnadsbestånd ägs av lotsarnas efterkommande. Båtskjulen har byggts på gammalt vis, med reparationer och tillbyggen enligt behov.[3]
På strandklipporna kan man se ristningar med vilka lotsarna markerat vattenståndet.[3]
Fyren redigera
Beslutet att bygga en fyr fattades efter år 1809, för en sjöled mellan Österbotten och egentliga Östersjön som inte skulle gå via svenska vatten.
Enskärs fyr ritades av lotsmajor Gustaf Brodd som sannolikt tog modell av den ryska fyren Tolbuhin som låg utanför Kronstadt.[3] Carl Ludvig Engel reviderade ritningarna. Fyrens byggarbete aktionerades år 1830. Kyrkobyggaren Pychlau vann tävlingen och fyren byggdes[3] 1831–1836. Den tändes[3] när man mätt och märkt ut den nya farleden 1838. Fyrens ursprungliga färg var gul, och förutom den nuvarande rödvita färgen har fyren också varit svartvit.
Också andra byggnader uppfördes i samband med fyren i början av 1800-talet.[3]
År 1889 revs fyrens lanternin som var gjort av trä, och istället byggdes den nuvarande lanterninen. Sin nuvarande utformning[3] fick fyren på 1890-talet, då den också gjordes sex meter högre. Fyren elektrifierades år 1952. Då användes den lins som tillverkats 1872 i Paris och tidigare funnits i Marjaniemi fyr på Karlö.
Fyren är sylinderformad och betongklädd och den är målad med röda och vita vågräta band. Numera är fyren automatiserad.[3]
Klimat redigera
Klimatet i området är tempererat. Årsmedeltemperaturen i trakten är 6 °C. Den varmaste månaden är augusti, då medeltemperaturen är 16 °C, och den kallaste är februari, med −2 °C.[7]
Externa länkar redigera
Wikimedia Commons har media som rör Enskär och dess fyr.
Kommentarer redigera
- ^ Framräknat ur höjduppgifter (DEM 3") från Viewfinder Panoramas.[6] Mer om algoritmen finns här: Användare:Lsjbot/Algoritmer.
Källor redigera
- ^ [a b] Lantmäteriverket: Kartnamnen 1:25 000, fil hämtad från filnedladdningstjänsten avgiftsfri data 2017-03-17
- ^ Isokari hos Geonames.org (cc-by); post uppdaterad 2014-09-05; databasdump nerladdad 2016-04-24
- ^ [a b c d e f g h i j] ”Byggda kulturmiljöer av riksintresse: Isokarin majakka- ja luotsiyhdyskunta” (på finska). Museiverket. 22 december 2009. Arkiverad från originalet den 22 augusti 2019. https://web.archive.org/web/20190822054852/http://www.kulturmiljo.fi/read/asp/rsv_kohde_det.aspx?KOHDE_ID=616. Läst 9 juni 2016.
- ^ ”Trolska fyrön Enskär – Bottenhavets kristallklara vatten lockar”. https://abounderrattelser.fi/trolska-fyron-enskar-bottenhavets-kristallklara-vatten-lockar/. Läst 20 juni 2022.
- ^ Lantmäteriverket: Terrängkarta 1:100 000, hämtad 2017-02-21 från filnedladdningstjänsten avgiftsfri data
- ^ ”Viewfinder Panoramas Digital elevation Model”. http://www.viewfinderpanoramas.org/dem3.html. Läst 21 juni 2015.
- ^ ”NASA Earth Observations Data Set Index”. NASA. Arkiverad från originalet den 10 maj 2020. https://web.archive.org/web/20200510015442/http://neo.sci.gsfc.nasa.gov/dataset_index.php. Läst 30 januari 2016. (Observera att uppgifterna avser marktemperatur och inte lufttemperatur).
Litteratur redigera
- Iisakki Laati: Suomen Luotsi- ja majakkalaitoksen historia 1808–1946. 1946.
- Ari Uino: Engelin johtaman intendentinkonttorin majakkasuunnitelmat. Suomen Museo 1979.
- Juhani Karilas: Majakka. Suomen vanhimmista majakoista. Arkkitehtuurihistorian jatkokurssin harjoitustyö TKK 1982.
- Seppo Laurell: Suomen majakat. Nemo. Sjöfartsverket 1999.
- https://web.archive.org/web/20160522195513/http://www.helsinki.fi/hum/meh/merimerkit/
- Väylien varsilta – Suomen historialliset merimerkit ja luotsipaikat. Verkkosivutuotanto Helsingin yliopisto, Sjöfartsverket, Museiverket 2001.
- Harri Nyman: Meriväylien rakennusperintö. Red. Marja-Leena Ikkala. Museoviraston rakennushistorian osaston raportteja 21. Museiverket 2009.
- Sjöfartsverkets webbsida, Isokari. https://web.archive.org/web/20070603154539/http://www.fma.fi/vapaa_aikaan/majakat/isokari.php (30.4.2008).
- Seppo Laurell: Valo merellä – Ljuset till havs. Suomen majakat 1753–1906. Finlands fyrar. John Nurminens Stiftelse. Borgå 2009.