Öppna huvudmenyn

En kärleksnatt vid Öresund

film från 1931 regisserad av Ragnar Widestedt

En kärleksnatt vid Öresund är en svensk komedifilm från 1931 i regi av Ragnar Widestedt och Sölve Cederstrand.

En kärleksnatt vid Öresund
GenreKomedi
RegissörRagnar Widestedt
Sölve Cederstrand
ManusSölve Cederstrand
Torsten Lundqvist
SkådespelareBullen Berglund
Elisabeth Frisk
Bengt Djurberg
Maritta Marke
Theodor Berthels
Ragnar Widestedt
OriginalmusikFred Winter
FotografHilmer Ekdahl
ProduktionsbolagSvensk Ljudfilm
Premiär18 november 1931
Speltid106 minuter
LandSverige Sverige
SpråkSvenska
IMDb SFDb

Innehåll

HandlingRedigera

Filmens upptakt är en pastisch på deckarfilm, vilket visar sig vara maskinskriverskan Mauds fantasier. Tillbaka i verkligheten presenteras de två huvudpersonerna; Maud Olsson, ”en liten maskinskriverska i verkligheten, i fantasien en stor romanhjältinna” och Viola Vall, ”skådespelerska med ett dimmigt förflutet”. De två är sysselsatta med att diskutera en litterär pristävling om ”seklets sannroman”. Det gäller att skriva en roman där man skall kunna styrka sanningshalten.

Maud har inte kunnat avsluta sin berättelse varför Viola tar över författandet och fantiserar ihop ett slut. Berättelsen, ”Min smekmånad”, skickas in till Världsförlaget under signaturen ”Den vilseförda”. Maud och Viola blir inviterade till en yacht som ligger utanför kusten där de är bosatta. Båten ägs av en konsul Hagenberg, som gör närgångna försök att få kontakt med Maud. Halvt med våld försöker han kyssa henne men hon avvisar honom och hoppar i vattnet för att simma från detta syndens nästa. Nära land räddas hon av Gunnar Ohlson, som observerat det hela i sin kikare. När hon sedan vill tacka honom har han redan försvunnit.

På Världsförlaget, som ägs av Gunnars far, diskuterar man den utlysta pristävlingen. Den ständigt berusade medarbetaren ”Trestjärniga Johansson” är den ende som läst all bidrag och i praktiken är juryn i hans hand. Han vill ge första priset till berättelsen ”Själens melodi”. Gunnar råkar se en bild av författarinnan till ett annat bidrag, som Johansson refuserat. Han känner igen henne som flickan han räddat och övertalar, med hot om att ta tillbaka den konjak han med möda införskaffat Johansson att istället förorda detta bidrag, skrivet av”Den vilseförda”. Johansson lyckas också därefter övertala juryns ordförande, en professor, om detta. Han presenterar bidraget som en ”populärlitterär psykologisk självbekännelse”och Maud tilldelas tävlingens första pris.

Maud har sett en bild i tidningen som en påpasslig fotograf tagit av hennes räddning. Man ser endast den okände räddarens rygg, men han är klädd i en pullover med ett ovanligt mönster. Maud skickar ut Viola i stadens butiker för att finna ut vem som köpt den men ingen vet. Mitt uppe i allt detta kommer beskedet om första priset och påhejad av Viola börjar Maud genast handla nya kläder eftersom hon nu kan få kredit. När hon hunnit sätta sprätt på en hel del av prissumman i förskott kommer ett brev från förlaget där man ber henne ge bevis på sanningshalten i hennes bidrag innan man kan betala ut priset.

På förlaget sitter Gunnar och är deprimerad och när Johansson vill att han skall anförtro sig till honom säger Gunnar att han vill få tag på ”Den vilseförda”, som han tror är verkligen gift. Under tiden beslutar sig Maud, som oroat sig för all obetalda räkningar, för att göra slut på ”humbugen” och ringer upp förlaget. Hon får tala med Gunnar, som råkar vara den som tar emot samtalet. Gunnar lever upp igen och föreslår en lösning där han erbjuder en kandidat för ett skenäktenskap så hon kan klara sig. Maud säger att det i så fall räcker med ett stadsbud.

Gunnar byter då kläder med ett stadsbud och uppsöker Maud. Därpå följer en hel serie av händelser där de spelar för varandra och Gunnar agerar förälskad fästman på ett övertygande sätt. De superar ihop och firar sitt instundande ”låtsasbröllop”. Slutligen ”lånar” man en segelbåt, som i själva verket ägs av Gunnar och seglar ut i månskenet. Till tonerna av ”En kärleksnatt vid Öresund”, som Gunnar sjunger för henne, ser leken ut att bli allvar. Men det är ändå något som fattas. Maud säger att han nog är bra men han är ändå bara en anställd och hon tänker ändå på den okände som räddade henne.

Vid den efterföljande vigseln tycker prästen att de är ett idealiskt par. Gunnars far skall nu också utkämpa en biltävling med Hagenberg. Han får reda på Mauds bedrägeri när hon bekänner detta även för honom. Han blir mycket upprörd och än mer uppjagad när han upptäcker att det stadsbud som hon har bild på är hans egen son. I all uppståndelse får han hjärtbesvär och förbjuds av sin läkare att tävla. Han är mycket arg på Gunnar men denne övertalar i alla fall sin far att få ställa upp i tävlingen i dennes ställe. Tävlingen är mycket prestigefylld och Hagenberg ses satsa alla sina tillgångar på vadslagningen. Gunnar övertalar den nu förtvivlade Maud att ställa upp som hans maskot. Gunnar vinner loppet, mycket tack vare de punkteringsfria bilringar han själv uppfunnit medan Hagenberg, som försökt stjäla hans uppfinning men bara fått värdelösa provexemplar, förlorat stort.

Fadern blir mycket tacksam och lovar att reda upp allt trassel som uppstått kring tävlingen. Han säger något måste ändå vara sant i den här sannromanen. Efteråt träffas Gunnar och Maud på strandhotellet. Gunnar som iklätt sig stadsbudsmössan förklarar nu att hans uppdrag är slutfört , han måste dra sig tillbaka eftersom hon sagt att han inte är han. Gunnar går ut ur rummet. Maud ser ledsen ut men så hör hon honom sjunga ”En kärleksnatt vid Öresund” från rummet bredvid. Hon går in och ser då att han har på sig den pullover han hade när han räddade henne och hon kan slutgiltigt identifiera honom som sin okände räddare.

Om filmenRedigera

Filmen hade premiär på biograferna Astoria och Plaza i Stockholm den 18 november 1931.[1]

Rollista i urvalRedigera

Musik i filmen (urval)Redigera

ReferenserRedigera

  1. ^ Dagens Nyheter, 18 november 1931, sid.23

Externa länkarRedigera