Elisabeth Else Lasker-Schüler, född Schüler den 11 februari 1869 i Elberfeld, som idag är en stadsdel i Wuppertal, död den 22 januari 1945 i Jerusalem, var en tysk poet, prosaist, pjäsförfattare och essäist. Hon var en av expressionismens främsta företrädare åren före första världskriget och under mellankrigstiden. Till svenska tolkades ett par av hennes dikter första gången av Bertil Malmberg och Johannes Edfelt i en antologi med "modern tysk lyrik" (1934). En större introduktion av henne gjorde Peter Handberg med volymen Dikter & porträtt (2008).

Else Lasker-Schüler
Omkring 1894, året för sitt första giftermål.
Omkring 1894, året för sitt första giftermål.
FöddElisabeth Schüler
11 februari 1869
Elberfeld, Nordrhein-Westfalen, Kejsardömet Tyskland
Död22 januari 1945 (75 år)
Jerusalem, Brittiska Palestinamandatet
YrkeFörfattare
NationalitetKejsardömet Tyskland (1869–1919)
Weimarrepubliken (1919–1933)
Nazityskland (1933–1938)
statslös (1938–1945)
SpråkTyska
Verksam1902-1945
GenrerPoesi  · dramatik  · berättelser
Litterära rörelserModernism  · expressionism
Framstående verkDie Wupper (1909)
Meine Wunder (1911)
Framstående priserKleistpriset (1932)
Make/makaBerthold Lasker (1894–1903)
Herwarth Walden (1903–1912)
BarnPaul Lasker (1899–1927)
InfluenserFriedrich Nietzsche  · Peter Hille  · Franz Marc
InflueradeEdith Södergran
Namnteckning
Else Lasker-Schüler Signatur 1929.jpg
Webbplats(tyska) Det tyska Else Lasker-Schüler-sällskapets hemsida jimdofree.com

Liv och verkRedigera

Else Schüler var yngst av sex barn till Jeanette Schüler, född Kissing (1838–1890), som skulle bli en central figur i dotterns författarskap. Hennes far, bankägaren Aaron Schüler (1825–1897), skulle senare stå modell för huvudpersonen i dramat Arthur Aronymus und seine Väter (1932). Else gifte sig 1894 med läkaren och schackmästaren Berthold Lasker (1860–1928). Berlin blev parets hemvist och här föddes deras enda barn, sonen Paul, i augusti 1899. Han avled i tuberkulos 1927.

I Berlin kom Else i kontakt med samtidens tongivande litterära kretsar mot slutet av 1890-talet. Hon skilde sig 1903 och gifte om sig samma år med Georg Lewin som hade tonsatt flera av hennes första publicerade dikter och fått dem framförda vid en konsert i mars året innan.[1] Han skulle senare bli mer känd under författarnamnet Herwarth Walden – ett namn Else kom på åt honom – och även fungera som en viktig förläggare av ung expressionistisk litteratur och utgivare av tidskriften Der Sturm. Detta andra äktenskap för Else varade till 1912.

Lasker-Schüler gjorde sin debut med diktsamlingen Styx (1902), följd av ytterligare en diktsamling 1905. Hennes tredje bok, Das Peter Hille-Buch (1906), var skriven som en legendsamling, där det kvinnliga berättarjaget Tino åtföljer Peter Hille (1854–1904) på dennes profetiska väg genom bokens 47 episoder. Året efter återkom Tino i Die Nächte der Tino von Bagdad. Här ger denna kvinnliga arabiska skald uttryck för sin orientaliskt färgade fantasi i ett antal episoder.

 
Franz Marc: Versöhnung (träsnitt) efter en dikt med samma namn ur samlingen Meine Wunder (1911) av Else Lasker-Schüler. Till omslaget av tidskriften Der Sturm, september 1912.

Dramat Die Wupper (1909) hämtade sin titel från den flod som rinner genom födelsestaden Wuppertal. Skådespelet sattes upp första gången i efterkrigstidens Berlin 1919. Med diktsamlingen Meine Wunder (1911) blev hon en av landets ledande expressionister. Merparten av dikterna var hämtade från hennes andra diktsamling Der siebente Tag (1905). Efter första världskriget medarbetade hon i veckotidskriften Die Weltbühne. Tillsammans med Richard Billinger fick hon 1932 Kleistpriset, landets förnämsta litteraturpris, det sista året priset utdelades. Hon fick det för sitt samlade verk, medan Billinger fick det för sitt drama Rauhnacht (1931).

Else Lasker-Schüler tillhörde de tyska författare som beskrevs som "skadliga och oönskade" i början av 1930-talet. Den nationalsocialistiskt kontrollerade statliga myndigheten Reichskulturkammer förkastade henne både som representant för expressionismen och för hennes judiska arv.[2] Detta innebar att hon fick yrkesförbud i hemlandet. Hennes böcker rensades bort från boklådor och offentliga bibliotek. Strax före premiären på Preussisches Staatstheater Berlin av hennes skådespel Arthur Aronymus und seine Väter togs detta bort från spelplanen. Och 1938 fråntogs författaren sitt tyska medborgarskap.

Våren 1933 sökte Else Lasker-Schüler sin tillflykt till Zürich i Schweiz, men lyckades inte få arbetstillstånd där. Åren 1934 och 1937 besökte hon Palestina. 1939 reste hon dit en tredje gång och på grund av andra världskrigets utbrott senare samma år kunde hon inte återvända till Schweiz.

1944 blev hon svårt sjuk. Efter en hjärtattack avled hon i januari 1945. Hon är begravd på Oljeberget i Jerusalem.

År 2019, på 150-årsdagen av poetens födelse uruppfördes i Wuppertal den symfoniska dikten Ich habe dich gewählt... av tonsättaren Lutz-Werner Hesse (född 1955), med texter av Else Lasker-Schüler.

Verkförteckning (originalutgåvor)Redigera

Utgivet på svenskaRedigera

Film om Lasker-SchülerRedigera

Den tyska regissören Helma Sanders-Brahms gjorde 1996 en spelfilm om Else Lasker-Schüler och Gottfried Benn: Mein Herz - Niemandem! (Mitt hjärta tillhör ingen).[18]

ReferenserRedigera

LitteraturRedigera

  • Sigrid Bauschinger: Else Lasker-Schüler. Eine Biographie (Göttingen: Wallstein, 2004)
  • Gunilla Bergsten: Else Lasker-Schüler. Ingår i Litteraturens världshistoria. Sekelskiftet, Första världskriget (1973, 1991), Den tyska litteraturen, s 342–344
  • Peter Handberg: Efterord. Ingår i urvalsvolymen Dikter & porträtt (2008)

FotnoterRedigera

  1. ^ 25 mars 1902 skedde uruppförandet av Zehn Gesänge zu Dichtung von Else Lasker-Schüler. Für eine Singstimme und Klavier. Op. 1. Tonsättningarna gavs senare ut av musikförlaget Reinike i Berlin 1904.
  2. ^ (tyska) Lista över förbjudna författare under den nazistiska eran. de.wikipedia.org
  3. ^ Debutdiktsamlingen läsbar hos projekt-gutenberg.org (tyska)
  4. ^ projekt-gutenberg.org
  5. ^ projekt-gutenberg.org
  6. ^ projekt-gutenberg.org
  7. ^ projekt-gutenberg.org
  8. ^ projekt-gutenberg.org
  9. ^ projekt-gutenberg.org
  10. ^ projekt-gutenberg.org
  11. ^ projekt-gutenberg.org
  12. ^ projekt-gutenberg.org
  13. ^ projekt-gutenberg.org
  14. ^ projekt-gutenberg.org
  15. ^ projekt-gutenberg.org
  16. ^ projekt-gutenberg.org
  17. ^ projekt-gutenberg.org
  18. ^ Helma Sanders-Brahms på Filmportal [1] Arkiverad 30 juni 2011 hämtat från the Wayback Machine.

Externa länkarRedigera