Öppna huvudmenyn
Einar Rimmerfors, Falun 1942.

Axel Einar Rimmerfors, född 10 juni 1900 i Simtuna församling, Uppsala län, död 19 december 1980Lidingö, var en svensk politiker (folkpartist), pastor och socialsekreterare i Svenska Missionsförbundet.

BiografiRedigera

Einar Rimmerfors verkade från 1927 som pastor i missionsförsamlingar i Vaggeryd, Smålands Taberg, Gävle, Göteborg och Falun innan han 1944 blev socialsekreterare i Svenska Missionsförbundet, en post han hade till 1965. Han var också engagerad i nykterhetsfrågor och var bland annat ordförande för De kristna samfundens nykterhetsrörelse 1948–1952 och för riksdagens nykterhetsgrupp 1958–1963.

Han var riksdagsledamot i andra kammaren för Stockholms stads valkrets i 16 år, 1953–1968. I riksdagen var han bland annat ledamot av andra lagutskottet 1961–1968. Han drev framför allt sociala frågor och var en av de första som varnade för narkotikaproblemet.

Åren 1959, 1960, 1965 och 1966 var Einar Rimmerfors svensk delegat i FN:s generalförsamling. Där hade han mestadels sin placering i tredje kommittén, som sysslade med sociala, kulturella och humanitära frågor, och i fjärde kommittén, som handlade förvaltarskapsärenden. Under sin sista FN-session fick han också delvis sin placering i den politiska specialkommitté som behandlade konflikten i Mellanöstern mellan israeler och palestinier.

Einar Rimmerfors innehade ledamot- och ordförandeskap i ett stort antal organisationer, bland annat dåvarande Folkpartiets styrelse och förtroenderåd, Frisinnade medborgarföreningen, Riksdagens kristna grupp, Röda Korsets överstyrelse, Samfundet Sverige-Israel, Svenska Israelhjälpen, Sällskapet Judarnas vänner, Svenska Europahjälpen, Svenska Missionsförbundets sociala kommitté, Frikyrkliga samarbetskommittén, Sveriges nykterhetsvänners landsförbund, Nordiska nykterhetskommittén, Svenska ekumeniska nämndens sociala utskott, Ansvars skadeprövningsnämnd, Svenska Lifs absolutistgrupps förtroenderåd, 1958 års socialpolitiska kommitté, Gustaf V:s 90-årsfond, Vapenfrinämnden, U-landsberedningen, Nämnden för internationellt bistånd (NIB) och Styrelsen för internationell utveckling (SIDA).

Under andra världskriget verkade han bland annat som flyktingsekreterare i Kopparbergs län 1940–1944 på uppdrag av landshövding Bernhard Eriksson. I den rollen organiserade han med stor framgång insamlingar till förmån för de krigsdrabbade och förmedlade fosterhem i Dalarna åt ca 2 400 krigsbarn, främst från Finland.

Einar Rimmerfors tilldelades utmärkelserna RNO (Riddare av Kungl. Nordstjärneorden) 1961, Svenska Röda Korsets förtjänstmedalj i silver 1966, NFrM (Norska Frihetsmedaljen) 1946, RFinlVRO1kl (Riddare av Finlands Vita Ros orden av 1:a klassen) 1941, RFinlLO1kl (Riddare av Finlands Lejons orden av 1:a klassen) 1944, FHMM (Finska minnesmedaljen för humanitär verksamhet till förmån för offren för Finlands krig 1941–1944, även kallad Pro Benignitate Humana efter inskriptionen) 1946, hedersledamot i Baltiska Humanistiska Förbundet 1947, Krzyż Zasługi (Polska Förtjänstkorset i guld) 1964, RJugS:tSO (Riddare av jugoslaviska Sankt Sava-orden) 1959 och Karl Staaff-plaketten i guld 1971.

Han var från 1929 gift med Sara Ragnhild Rimmerfors (f. Sundkvist; 1902–2000)[1], med vilken han fick barnen Anna-Carin (f. 1931), Paul (f. 1933), Birgitta (f. 1935) och Maj (1936–2000).

BibliografiRedigera

  • När grundvalarna upprivas : några nutidstankar i anslutning till Nehemjas bok (Halls Förlag, Jönköping 1929)
  • Kagawa och hans idévärld (Svenska Missionsförbundets Förlag, Stockholm 1936)
  • Kerstin och Halvars-Gunnar : noveller och berättelser (Svenska Missionsförbundets Förlag, Stockholm 1941)
  • Det gällde livet : flyktingöden och glimtar ur svensk hjälpverksamhet (Missionsförbundets Förlag, Stockholm 1945)
  • Ofta på resor : glimtar från efterkrigstidens Europa (Missionsförbundets Förlag, Stockholm 1946)
  • En fredens ambassadör : Folke Bernadotte (Missionsförbundets Förlag, Stockholm 1948)
  • Hård vind : människoöden från farornas år (Missionsförbundets Förlag, Stockholm 1948)
  • Paul Nicolay : ädlingen från Monrepos (Gummessons Bokförlag, Stockholm 1950)
  • Öst och väst om järnridån : resor och reflektioner (Missionsförbundets Förlag, Stockholm 1951)
  • Ett budskap från Korint : radioandakter om människogemenskap (J A Lindblads Förlag, Uppsala 1952)
  • Ett folk på hemväg : Palestinareportage (Gummessons Bokförlag, Stockholm 1952)
  • De möttes i gryningen : människoöden i nödtid (Gummessons Bokförlag, Stockholm 1956)
  • Arvet från Hammarskjöld (medförfattare, Gummessons Bokförlag, Stockholm 1961)
  • Mannen från stenbrottet : Friedrich Heitmüllers liv och verk (Gummessons Bokförlag, Stockholm 1965)
  • Från Abraham till Golda Meir : kring Israels land och folk (Gummessons, Stockholm 1972)
  • Livet blev förvandlat (medförfattare, SAM-förlaget, Jönköping 1975)
  • Årsbarn med seklet (memoarer, Gummessons, Stockholm 1976)
  • Vittnesbörd : predikningar över bibeltexter (Evangeliipress, Örebro 1978)

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ Sveriges dödbok 1901–2009, DVD-ROM, Version 5.00, Sveriges Släktforskarförbund (2010).

LitteraturRedigera

  • Vem är det : svensk biografisk handbok. 1945 (P A Norstedt & Söners Förlag, Stockholm 1945), sid. 894
  • Svenskt författarlexikon 1941–1950 : biobibliografisk handbok till Sveriges moderna litteratur (Rabén & Sjögrens Förlag, Stockholm 1953), sid. 503
  • Svenskt författarlexikon 1951–1955 : biobibliografisk handbok till Sveriges moderna litteratur (Rabén & Sjögren, Stockholm 1959), sid. 314
  • Vem är vem : Stor-Stockholm (Bokförlaget Vem är Vem, Stockholm 1962), sid. 1090–1091
  • Svenskt författarlexikon 1956–1960 : biobibliografisk handbok till Sveriges moderna litteratur (Rabén & Sjögren, Stockholm 1963), sid. 346
  • Samhälle och riksdag : historisk och statsvetenskaplig framställning utgiven i anledning av tvåkammarriksdagens 100-åriga tillvaro. Del IV, Riksdagens arbete och arbetsformer / [av Nils Stjernquist] (Almqvist & Wiksell, Stockholm 1966), sid. 110
  • Tidens kalender : almanack och uppslagsbok. 1967 (Tidens Förlag, Stockholm 1966), sid. 218
  • Svenskt författarlexikon 1961–1965 : biobibliografisk handbok till Sveriges moderna litteratur (Rabén & Sjögren, Stockholm 1968), sid. 318
  • Sveriges statskalender. 1968 (Kungl. Vetenskapsakademien, Uppsala och Stockholm 1968), sid. 97, 137 och 263 samt sid. 259 i bihanget
  • Ordenskalender : svenska innehavare av svenska och utländska riddarordnar samt vissa svenska medaljer. Utgiven av Sekreterareämbetet vid Kungl. Maj:ts orden. 3:e utgåvan, 1969 (Almqvist & Wiksell, Stockholm 1969), sid. 319
  • De kungl. svenska riddarordnarna : förteckning över svenska ordensinnehavare jämte historisk översikt. Utgiven av Sekreterareämbetet vid Kungl. Maj:ts orden. 1975 (Almqvist & Wiksell International, Stockholm 1976), sid. 316
  • Einar Rimmerfors: Årsbarn med seklet (memoarer, 280 sid., Gummessons, Stockholm 1976)
  • Vem är det : svensk biografisk handbok. 1981 (P A Norstedt & Söners Förlag, Stockholm 1980), sid. 871
  • Svenskt författarlexikon 1971–1975 : biobibliografisk handbok till Sveriges moderna litteratur (Rabén & Sjögren, Stockholm 1981), sid. 437
  • Tidens kalender : almanack och uppslagsbok. 1982 (Tidens Förlag, Stockholm 1981), sid. 72–73
  • Tvåkammarriksdagen 1867–1970 : ledamöter och valkretsar / på riksdagens uppdrag utarbetad av Anders Norberg, Andreas Tjerneld och Björn Asker. Band 1, Stockholms stad, Stockholms län, Uppsala län, Södermanlands län, Västmanlands län (Almqvist & Wiksell International, Stockholm 1988), sid. 164
  • Gunnar Helén: Alltför många jag : memoarer (Bonniers, Stockholm 1991), sid. 192–193
  • Nationalencyklopedin (Bokförlaget Bra Böcker, Höganäs 1994), band 15, sid. 565
  • Jan Mårtenson (född 1933): Att kyssa ett träd : memoarer (Wahlström & Widstrand, Stockholm 2000), sid. 145–146