Öppna huvudmenyn
Edward Ochab.

Edward Mieczysław Ochab, född den 16 augusti 1906 i Kraków, Polen, död den 1 maj 1989, var en polsk politiker och statschef 1964-68.

BiografiRedigera

Ochab var son till en kontorstjänsteman vid polisens centrala kontor i Kraków och var 1925 färdig med en handelsutbildning. År 1927 utexaminerades han från en högre kurs i kooperativ vetenskap vid jordbruksavdelningen i Jagellonska universitetet. Från september 1925 anställdes han i en kooperativ landsbygdsförening i Wieliczka och 1928 blev han chef för ett kooperativt företag i Radom.

Ochab uttogs till värnplikt och i juni 1928 sändes han till en militärskola, men bedömdes ha en subversiv attityd, och vara tydligt deklarerad kommunist, och anställd i arbetarkooperativ. Han fick lämna skolan i oktober och återvände för att driva sitt kooperativ i Radom till februari 1930.

Ochab blev medlem i kommunistpartiet i Polen sommaren 1929. Under de kommande tio åren greps han fem gånger och tillbringade sex och ett halvt år som politisk fånge i Sanation-fängelset.

År 1939 deltog Ochab i försvaret av Warszawa men flyttade därefter till Sovjetunionen, där han blev en tidig organisatör och chef i Unionen polska patrioter. År 1943 anslöt han till general Berlings polska armén på östfronten som en politisk officer och avancerade snabbt. Från 1944 var han medlem i centralkommittén för polska arbetarpartiet (PPR) och suppleant i nationella statliga rådet. År 1945 blev han minister för offentlig förvaltning och höll efter hand positionerna som propagandachef i PPR (1945-1946), chef för kooperativa föreningar (1947-1948), och chef för de centrala fackföreningar (CRZZ) (1948-1949).

Från december 1948 var han suppleant i (kommunistiska) Polska förenade arbetarpartiets (PZPR) politbyrå, och fullvärdig medlem från 1954. Under 1949-50 var Ochab biträdande försvarsminister och ledde den politiska grenen av de väpnade styrkorna. I det stalinistiska Polen var han väl ansedd och högt placerad inom Bolesław Bieruts regim. Efter Bieruts död blev han förste partisekreterare och tjänstgjorde i denna position mellan 20 mars och 21 okt 1956.

Under Ochabs styre var processen efter den stalinistiska "islossningen" på god väg, men han spelade också en roll i att bemyndiga det våldsamma undertryckandet av arbetarrevolten i Poznań i juni. I oktober stod dock Ochab fast mot den sovjetiska ledningen och tillgodoräknas för att ha hjälpt till att förhindra en sovjetisk militär intervention. Han avstod makten under det 8:e plenarmötet med partiets centralkommitté, som uppfyllde önskemålet hos majoriteten av politbyråns medlemmar, att förespråka Władysław Gomułka.

Ochab kvarstod som medlem av politbyrån till 1968 och arbetade även som jordbruksminister 1957-59, under den tid då större delen av de kollektivjordbruken upplöstes, och senare som sekreterare i centralkommittén för jordbruksfrågor. Han var vice ordförande i polska statsrådet (ett kollektivt statscheforgan) 1961-64 och tjänstgjorde som ordförande i statsrådet och statschef 1964-68.

Ochab lämnade 1968 alla sina parti- och statliga uppdrag, och drog sig tillbaka från politiken, i protest mot en antisemitisk kampanj utförd av fraktioner inom kommunistpartiet och tillstyrkt av utrikessekreterare Gomulka. Efter sin pensionering förblev han inte bara en hängiven hårdför kommunist, utan också en högljudd kritiker av den politik som fördes av hans efterträdare.

KällorRedigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 3 februari 2015.