Öppna huvudmenyn

Du gamla du fria (film, 1938)

film från 1938 regisserad av Gunnar Olsson
(Omdirigerad från Du gamla du fria (1938))
Ej att förväxla med Du gamla, du fria.

Du gamla du fria är en svensk dramafilm från 1938 i regi av Gunnar Olsson.

Du gamla du fria
GenreDrama
RegissörGunnar Olsson
ManusGunnar Olsson
SkådespelareSigurd Wallén
Dagmar Ebbesen
Nils Lundell
Hilda Borgström
OriginalmusikErik Baumann
ProduktionsbolagEuropafilm
Premiär1938
Speltid89 minuter
LandSverige
SpråkSvenska
IMDb SFDb

HandlingRedigera

Svenskamerikanen Charlie Johnson får brev hemifrån. Det är hans mor som skrivit och hon är uppenbart nu både sjuklig och gammal. Charlie beslutar sig för att återvända, kanske för gott, eftersom han inte kan undgå att känna stark hemlängtan. Något han diskuterar med sin kompanjon vid plywoodfabriken, Fred Freeberg. Denne är inte så glad över att Charlie överger honom. Nattvakten Gus delar heller inte hans känslor för det gamla landet. Han säger sig inte längta tillbaka till ”oxvandringen” men Charlie försäkrar att Sverige numera är ett annat land än det som de en gång lämnade. Charlie tar ett sentimentalt avsked till sina ordensvänner som sjunger ”Barndomshemmet” för honom”. Med sig på resan får Charlie sin brorsdotter Mary, som är journalist på tidningen Nordstjernan samt sin hushållerska Hedvig. Mary tänker skriva en artikelserie om besöket för svenska tidningar.

Återsendet med västkusten och Göteborg gör att Charlie får tårar i ögonen. Han har med sig sin bil men det befinns att han glömt körkortet, så man annonserar efter en privatchaufför. Han får svar från en Björn Hansson, som i själva verket är en journalist som ser chansen att få skriva ett reportage om hur en svensk-amerikan ser på Sverige. Han säger dock att han är studerande. På hotellet konfronteras Charlie med de svenska utskänkningsrestriktionerna och blir irriterad.

Hedvig åker i förväg till Stockholm där hon skall bo hos sin systerson Oskar. De övriga beger sig i väg med bilen och åker först mot Småland och Charlies barndomshem. På vägen dit konfronteras han med en arg markägare som är förbittrad över naturvandaler som förstört hans hage. Denne beordrar först Charlie och hans sällskap att städa upp men de blir sedan vänner. Charlie kommer hem och möts av sin syster och mor. Han får reda på att de har det besvärligt och blivit tvungna att inteckna gården. Charlies gamle klasskamrat Nils har lånat ut pengar men denne försäkrar att han aldrig blivit rik på att fadern en gång lånat ut pengar till hela byn. Han har bara ärvt en massa värdelösa skuldsedlar för jorden är inte värd något. Han snarare förebrår Charlie och de andra som en gång reste och lämnade de andra i sticket. Charlie känner sig rastlös och vill starta någon form av företagsamhet men har svårt att få någon som vill ta chanser. Alla vill ha en säker och tryggad försörjning i stället.

Mary, som fortsatt till Stockholm, råkar nu få veta att Björn är journalist och därmed en konkurrent om artikelserien. Hon blir arg och överger honom vid ett journalistmöte men sedan möts de och försonas. De går sedan omkring på Tekniska museet och är förälskade. Hemma i Småland känner sig Charlie trots allt främmande och beslutar sig för att inte stanna kvar i Sverige. Han hjälper sin mor och syster med att lösa in lånet på gården och tar tåget till Stockholm. På detta konfronteras han med några män som klagar över Sverige. Han undrar då med vilken rätt de har att kasta glåpord på Sverige. Han undrar om de varit utomlands och säger att de skall vara glada att bo i ett land där man får tänka och tala fritt.

I Stockholm besöker han Skansen i sällskap med Hedvig. Hon har sökt hembiträdesplats men blivit betryckt över de usla villkor som råder på den marknaden och beslutar sig för att återvända till New York. Man tittar vidare på kungajubileet. Björn söker förgäves en redaktionsekreterare Blom för att få fast jobb på en Stockholmstidning. Han får hjälp av Charlie som träffar Blom på Bellmansro där man åhör Bellmanssång. De pratar om gamla tider och att de båda varit radikala i sin ungdom. Men Blom tillstår att han nu är innerst inne blågul och Charlie säger sig vara övertygad rojalist.

Mary beslutar sig för att stanna i Sverige tillsammans med Björn medan Charlie och Hedvig avreser igen. Till tonerna av ”Du gamla du fria” lägger båten åter ut och Charlie fäller åter några sentimentala tårar vid utloppet från Göteborg.

Om filmenRedigera

Filmen premiärvisades 26 december 1938 och spelades in i Europa Studio i Sundbyberg med exteriörer från Skansen, Tekniska Museet, Bellmansro i Stockholm, Dalen vid Garnsviken i Åkersberga samt ombord på Kungsholm med flera platser av Sven Thermænius efter en filmidé av Henry Richter. Från olika journalfilmer medverkar stora delar av kungahuset.

Roller i urvalRedigera

Musik i filmenRedigera

Se ävenRedigera