Division II i ishockey 1974/1975

Ishockeysäsong i svenska andraligan

Division II i ishockey 1974/1975 var andradivisionen i svensk ishockey under säsongen. Divisionen spelades i sex serier med 12 lag i varje (med undantag för Division II Norra A som bara hade 11 lag). Totalt blev det 71 lag. En stor serieomläggning planerades inför nästa säsong då Elitserien skulle bildas. Det innebar att högsta serien skulle krympas med sex lag den samtidigt som den näst högsta serien (som skulle få namnet Division I) skulle minskas till 49 lag. Totalt kunde bara 39 lag följa med till nästa säsong medan 32 lag måste spela i tredjeligan följande säsong (under namnet Division II). Fem till sex lag per serie var garanterade uppflyttning, men i många fall fick ytterligare något lag följa med. I serie Norra A flyttades till slut åtta lag upp.

Division II i ishockey
Säsong1974/1975
Antal lag71
1975/1976 (Division I) →

LagenRedigera

Sedan förra säsongen hade IF Tunabro från Borlänge och Kiruna AIF flyttats ner från Allsvenskan. Från Division III hade följande lag flyttats upp: Alfta GIF, HC Dalen (Norrahammar), IFK Arboga, IK Rommehed (Borlänge), Karlskrona IK, KB 65 (Örnsköldsvik), KBA-67 (Kungsbacka), Kågedalens AIF (Skellefteå), Malmbergets AIF, Nynäshamns IF, Skogsbo SK (Avesta) och Tranebergs IF (Stockholm).

Dessutom hade man minskat antalet serier från 8 till sex i och med att man i Östra och Västra regionen endast spelade en serie, bara region Norra och Södra behöll indelningen i grupp A och B. Detta medförde att ett stort antal lag fick byta serie. Granö och Teg flyttades från Norra B till A. Bollnäs, Gävle GIK, Hofors, Ljusne och Strömsbro flyttades från Östra A till Norra B. Falun och Malung från Östra A till Västra. Surahammar flyttades från Östra B till Västra. Lindesberg från Västra A till Södra A. Boro/Landsbro, Gislaved, HV 71, Skövde och Tibro från Västra B till Södra A. Bäcken, Hanhals och Mölndal flyttades från Västra B till Södra B. Slutligen flyttades BK Remo, Huddinge, Nacka och Nyköping från Södra A till Östra.

Sedan förra säsongen hade dessutom Kallinge SK gått samman med Ronneby BK och bildat Kallinge-Ronneby IF.[1]

Division II NorraRedigera

Grupp A

Före säsongsstarten var det tidigare allsvenska laget Kiruna AIF samt Piteå favoriter till seriesegern. Istället blev säsongen en uppvisning av IFK Kiruna som ledde serien från start till mål. Fortfarande efter 15 omgångar var man utan poängförlust och höll serieledningen med 11 poängs marginal före Umeålaget Teg. IFK var därmed redan klara för kvalserien till den nya Elitserien och slappnade därför av lite vilket kostade dem tre förluster i de fem sista matcherna. Bakom IFK var det desto tätare. Mellan 2:an och 8:an i serien skiljde det bara 3 poäng. Största positiva överraskningen var Skellefteålaget Medle som aldrig tidigare nått så långt som en tredjeplats. Luleå var däremot en negativ överraskning som bara nådde en åttondeplats. Med det resultatet skulle de inte få följa med till Division I nästa säsong. Serien fick dock gratisplatser så det räckte för både Piteå och Luleå. På de tre sista platserna och klara för nerflyttning till nya Division II (som nästa säsong är namnet på tredjeligan) blev Skellefteålaget Kågedalen, Västerbottenslaget Granö samt Malmberget som förlorade alla sina matcher denna säsongen. Vinnare av poängligan blev Kiruna AIF:s Kalle Svensson med 44 (22+22) poäng.[2][3]

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1 IFK Kiruna 20 17 0 3 149 79 +70 34
2 Kiruna AIF 20 12 1 7 111 61 +50 25
3 Medle SK 20 12 0 8 102 70 +32 24
4 Tegs SK 20 11 2 7 92 87 +5 24
5 Bodens BK 20 11 1 8 113 92 +21 23
6 Clemensnäs/Rönnskärs IF 20 10 3 7 90 72 +18 23
7 Piteå IF 20 10 2 8 115 75 +40 22
8 IFK Luleå 20 11 0 9 119 118 +1 22
9 Kågedalens AIF 20 5 3 12 77 103 −26 13
10 Granö IF 20 5 0 15 75 137 −62 10
11 Malmbergets AIF 20 0 0 20 47 216 −169 0
Grupp B

Innan säsongen startade låg förväntningarna framförallt på Sundsvallslagen Heffners och Tunadal och inledningsvis såg det också ut som det skulle bli Sundsvall i topp. Före nyår hade dock Hofors gått upp i toppen och trots några förlorade poäng lyckades de hålla den tills Gävlelaget Strömsbro gick upp i ledningen i mitten av januari. Hofors var snart tillbaka i ledningen och då tappade man den inte igen. Starkt bidragande till segern var Jan-Erik Lyck och Lennart Lindh som båda anslutit från Brynäs. Heffners Rolf Norrbom vann poängligan med 34 (21+13) poäng.

En händelse som under seriens gång drog till sig uppmärksamhet var när Heffners Björn Wallström träffade Strömsbros Benno Persson i pannan med sin klubba strax efter slutsignalen i Gavlerinken den 7 december 1974. Persson fick pannbenet intryckt och kunde inte spela mer den vintern. Wallström fick två månaders avstängning samt dömdes i tingsrätten till dagsböter. Själv menade han att det var en reflexrörelse han inte borde dömas för.[4][5]

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1 Hofors IK 22 17 1 4 128 63 +65 35
2 Heffners/Ortvikens IF 22 15 2 5 132 61 +71 32
3 Tunadals IF 22 15 2 5 100 76 +24 32
4 Strömsbro IF 22 13 2 7 114 86 +28 28
5 Östersunds IK 22 12 4 6 89 69 +20 28
6 Bollnäs IS 22 12 1 9 105 75 +30 25
7 Järveds IF 22 11 2 9 100 81 +19 24
8 Örnsköldsviks IF 22 9 4 9 104 85 +19 22
9 Gävle GIK 22 6 2 14 111 131 −20 14
10 KB 65 22 6 1 15 64 121 −57 13
11 Ljusne AIK 22 3 2 17 71 163 −92 8
12 Alfta GIF 22 1 1 20 44 151 −107 3

Division II VästraRedigera

Favoriter till seriesegern var Tunabro från Borlänge som blivit nerflyttade från Allsvenskan sedan förra säsongen. Men efter ungefär halva serien hade Fagersta vunnit sina nyckelmatcher, bl.a. mot just Tunabro, medan Borlängelaget istället förlorat sina. Fagersta hade sex poängs försprång vid juluppehållet och höll ifrån till säsongsslutet. Fem poäng efter Fagersta placerade sig Surahammar på andraplatsen och sedan överraskningen Malung på tredjeplatsen. Malung var det enda laget i serien utan egen konstfrusen bana vilket tvingade dem att spela alla matcher utom två i Mora. Fem lag flyttas till tredjedivisionen nästa säsong: IK Viking från Hagfors, Rommehed från Borlänge, dalalaget Morgårdshammar samt Avesta och Skogsbo (också Avesta). Poängligan vanns av Grumsspelaren Lennart Noaksson med 46 (30+16) poäng.[6][7]

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1 Fagersta AIK 22 18 2 2 129 76 +53 38
2 Surahammars IF 22 15 3 4 133 98 +35 33
3 Malungs IF 22 13 5 4 138 80 +58 31
4 Grums IK 22 14 2 6 132 84 +48 30
5 Falu IF 22 14 2 6 119 79 +40 30
6 IF Tunabro 22 14 1 7 112 75 +37 29
7 Forshaga IF 22 8 2 12 87 93 −6 18
8 IK Viking 22 6 2 14 85 127 −42 14
9 Avesta BK 22 5 3 14 89 107 −18 13
10 IK Rommehed 22 5 3 14 87 105 −18 13
11 Morgårdshammars IF 22 5 2 15 61 118 −57 12
12 Skogsbo SK 22 1 1 20 75 205 −130 3

Division II ÖstraRedigera

Förhandstipsen i den östra serien var att Hammarby och Nacka skulle ligga i toppen. Det var också så det blev, men det gick trögt för Hammarby i början. Först oavgjort mot Roma på Gotland och sedan förlust hemma mot Enköping. Snart kunde dock tränaren Curt Lindström meddela att laget hade järnbrist efter många hårda och sena träningspass. Alla spelarna utom tre fick järn intravenöst. Efter det blev Hammarby bara bättre och bättre ju längre säsongen led och förlorade inte en enda match efter juluppehållet.

Väsby var laget som inledde bäst och höll sig kvar i toppskiktet tills två omgångar återstod. Då man förlorade mot Uppsalalaget Almtuna och därefter mot Tierp och slutade därför på en fjärdeplats. Nacka, som tagit över ledningen efter att ha besegrat Väsby med 5–1 strax före jul, behöll sedan ledningen till den 20:e omgången då man förlorade mot Hammarby och fick lämna över serieledningen. Poängligan vanns av Nynäshamns Lars Gustavsson med 41 (17+24) poäng.[8][9]


Nr Lag S V O F GM IM MS P
1 Hammarby IF 22 15 5 2 100 65 +35 35
2 Nacka SK 22 16 2 4 111 45 +66 34
3 Huddinge IK 22 12 7 3 93 54 +39 31
4 Väsby IK 22 12 6 4 108 71 +37 30
5 Enköpings SK 22 11 5 6 65 60 +5 27
6 Tierps IF 22 11 2 9 109 100 +9 24
7 Nynäshamns IF 22 9 4 9 93 92 +1 22
8 Norrtälje IK 22 8 2 12 67 86 −19 18
9 Almtuna IS 22 6 4 12 75 85 −10 16
10 Tranebergs IF 22 6 3 13 83 111 −28 15
11 BK Remo 22 2 2 18 71 135 −64 6
12 Roma IF 22 1 4 17 37 108 −71 6

Division II SödraRedigera

Grupp A

Jönköpingslaget HV 71 vann sin serie för andra året i rad, vilket var väntat. Före juluppehållet vann man alla sina matcher och ledde till slut serien med sex poäng före Norrköpingslaget Vita Hästen. Efter jul gick det inte lika lätt. En förlust mot Tibro följdes av en förlust i Norrköping mot Vita Hästen och ledningen hade krympt ner till två poäng. Vita Hästen kunde dock inte utnyttja chansen och HV 71 återhämtade sig och vann de sista matcherna och säkrade sin andra serieseger under de fyra säsonger man funnits. Kedjan med Christer Thorén, Bengt Kinell och Anders Wilander hade en stor del i den segern.

Till nästa säsong garanterades fem lag en plats i nya Division I. Boro från Vetlanda säkrade tredjeplatsen trots att de förlorat många spelare sedan förra säsongen. Därefter placerade sig BK Kenty från Linköping och Tibro medan Gislaved fick nöja sig med en sjätteplacering, men det visade sig till slut att det räckte för att få följa med till nya Division I. Poängligan vans av HV:s Bengt Kinell med 39 (22+17) poäng.[10][11]

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1 HV 71 22 19 1 2 141 61 +80 39
2 HC Vita Hästen 22 17 0 5 107 61 +46 34
3 Boro/Landsbro IF 22 12 3 7 106 73 +33 27
4 BK Kenty 22 12 2 8 91 61 +30 26
5 Tibro IK 22 11 3 8 105 89 +16 25
6 Gislaveds SK 22 12 0 10 104 85 +19 24
7 IFK Lindesberg 22 8 5 9 76 81 −5 21
8 Skövde IK 22 7 2 13 92 119 −27 16
9 IFK Arboga 22 6 2 14 66 113 −47 14
10 Vimmerby IF 22 6 2 14 64 117 −53 14
11 Nyköpings BIS 22 5 3 14 70 110 −40 13
12 HC Dalen 22 5 1 16 73 125 −52 11
Grupp B

Inför säsongen hade det göteborgska kvarterslaget Bäcken kunna genomföra spelarköp på en kvarts million, med Ulf Sterner som det mest kända namnet. Fjolårssegrarna Malmö kom dock att böra serien bäst sedan Bäcken tappat poäng hemma mot Nybro. I december tog Malmö emot Bäcken i en seriefinal. Med &&&&&&&&&&&05500.&&&&&05 500 åskådare på läktaren gick Malmö upp i ledning med 6–3 efter två perioder, men innan matchen var över hade Bäcken vänt det till 7–9. Efter den förlusten blev Malmö inte sig självt igen. Bäcken behöll ledningen säsongen ut skuggade av Ljungbylaget Troja som tagit Malmös andraplats. Poängligan vanns av Trojas Kenneth Andersson med 45 (29 + 16) poäng.[12][13]

Nr Lag S V O F GM IM MS P
1 BK Bäcken 22 18 3 1 144 75 +69 39
2 IF Troja 22 18 2 2 140 75 +65 38
3 Malmö IF 22 15 2 5 135 89 +46 32
4 Halmstads HK 22 12 4 6 135 81 +54 28
5 Nybro IF 22 12 4 6 114 64 +50 28
6 Karlskrona IK 22 13 2 7 107 98 +9 28
7 Hanhals BK 22 8 2 12 91 104 −13 18
8 Mölndals IF 22 7 2 13 76 122 −46 16
9 Rögle BK 22 6 3 13 78 98 −20 15
10 Växjö HC 22 5 0 17 68 123 −55 10
11 Kallinge-Ronneby IF 23 3 2 18 77 153 −76 8
12 KBA-67 22 2 1 19 60 143 −83 5

Kvalspel till Division IRedigera

ReferenserRedigera

Fotnoter
  1. ^ Per-Erik Odh. ”Inför SIK - Kallinge/Ronneby IF”. Skövde IK. http://www.skovdeik.se/news.php?type=N&item=1881. Läst 3 augusti 2020. 
  2. ^ Allan Laisfeldt (1975). C A Strömberg. red. ”IFK Kiruna för bra – men hårt kring strecket”. Årets Ishockey 1975 (Vällingby: Strömbergs Idrottsböcker): sid. 164–166. ISSN 0282-860X. 
  3. ^ Lars Lindgren (1975). Ulf Pettersson. red. ”Division II Norra A”. Ishockey 1975 (Stockholm: Brunnhages Förlag): sid. 226–229. ISSN 0347-2221. 
  4. ^ Åke Nohrén (1975). C A Strömberg. red. ”Laganda och publikstöd bakom Hofors seger”. Årets Ishockey 1975 (Vällingby: Strömbergs Idrottsböcker): sid. 167–169. ISSN 0282-860X. 
  5. ^ Tony Pettersson (1975). Ulf Pettersson. red. ”Division II Norra B”. Ishockey 1975 (Stockholm: Brunnhages Förlag): sid. 230–232. ISSN 0347-2221. 
  6. ^ Sven-Erik Karlsson (1975). C A Strömberg. red. ”Inget att göra åt Fagersta – spelade bästa ishockey”. Årets Ishockey 1975 (Vällingby: Strömbergs Idrottsböcker): sid. 173–175. ISSN 0282-860X. 
  7. ^ Gunnar Säfsten (1975). Ulf Pettersson. red. ”Division II Västra”. Ishockey 1975 (Stockholm: Brunnhages Förlag): sid. 237–240. ISSN 0347-2221. 
  8. ^ Claes-G Bengtsson (1975). C A Strömberg. red. ”Hammarby prickade in formkurvan rätt”. Årets Ishockey 1975 (Vällingby: Strömbergs Idrottsböcker): sid. 170–172. ISSN 0282-860X. 
  9. ^ Leif Ekstig (1975). Ulf Pettersson. red. ”Division II Östra”. Ishockey 1975 (Stockholm: Brunnhages Förlag): sid. 233–236. ISSN 0347-2221. 
  10. ^ Lars Hultman (1975). C A Strömberg. red. ”Seger även i år för HV 71 – förlorade bara fem poäng”. Årets Ishockey 1975 (Vällingby: Strömbergs Idrottsböcker): sid. 176–178. ISSN 0282-860X. 
  11. ^ Göran Bäckström (1975). Ulf Pettersson. red. ”Division II Södra A”. Ishockey 1975 (Stockholm: Brunnhages Förlag): sid. 241–242. ISSN 0347-2221. 
  12. ^ Jan Holmberg (1975). C A Strömberg. red. ”Bäcken blev riksbekant genom Ulf Sterner”. Årets Ishockey 1975 (Vällingby: Strömbergs Idrottsböcker): sid. 179–181. ISSN 0282-860X. 
  13. ^ Peder Grell (1975). Ulf Pettersson. red. ”Division II Södra B”. Ishockey 1975 (Stockholm: Brunnhages Förlag): sid. 243–246. ISSN 0347-2221. 
Tryckta källor
  • Ishockey 1975 - Ulf Pettersson red., Brunnhages förlag ISSN 0347-2221, sid. 225–246
  • Svensk Ishockey 75 år : Faktadelen – Janne Stark, red., Strömberg/Brunnhages förlag 1997 ISBN 91-86184-49-0 sid.
  • Årets ishockey 1975 – CA Strömberg red., Strömbergs idrottsböcker ISSN 0282-860X
Webbkällor