Urinprov i ett provrör.
Urin som färgats röd till följd av hematuri.
Grönfärgad urin till följd av en måttligt hög, sex dagar lång, behandling med Propofol.

Urin (ofta kallad för kiss eller piss) är en genomskinlig, vattenlöslig och ljust gul vätska som utsöndras av njurarna och som samlas upp i urinblåsan. Urin spelar en viktig roll i kroppens homeostas, framför allt för osmoreglering. Via utsöndringen lämnar också slaggprodukter kroppen.

Människans urinmängd per dygn är omkring en till två liter. Om mängden överskrider detta kallas tillståndet polyuri, vilket kan vara ett symptom på en sjukdom.[1] För små urinmänger, oliguri, är likaså kliniskt betydelsefullt. En nästan obefintlig mängd, anuri, är mycket farligt.

Innehåll

InnehållRedigera

En detaljerad beskrivning av innehållet i mänsklig urin kan hittas i "NASA Contractor Report No. NASA CR-1802, D. F. Putnam, July 1971"[2]. Rapporten tillhandahåller en detaljerad kemisk analys av urinens beståndsdelar, analysmetoder för urin, samt dess kemiska och fysiska egenskaper. Urin består av ungefär 95 % vatten, de återstående beståndsdelarna, i nedstigande koncentrationsordning samt andra lösta joner, oorganiska och organiska beståndsdelar:

Ämne Formel Koncentration [g/L]
Urea (NH2)2CO 9,3
Klorid Cl 1,87
Natrium Na 1,17
Kalium K 0,750
Kreatinin C4H7N3O 0,670

Urin är steril tills den når urinröret där en beläggning av epitelceller i urethra är koloniserad av fakultativt anaeroba (det viss säga inte med nödvändighet anaeroba) gramnegativa, stavformade och kockiska bakterier.[3]

På medeltiden förvarades kläder i en garderob (bokstavligen "att bevaka (garde) ens kläder (robe)") nära avträdets öppning för att ammoniaken i urinen tog död på loppor.[4]

UrinbildningRedigera

Urinbildningen i njurarna sker i njurarnas urinbildande enheter, nefron. Inkommande arterioler delar upp sig i kapillärnystan i glomerulus där primärurin filtreras ur kapillärernas väggar. Primärurinen består av blodplasmans alla beståndsdelar med undantag av plasmaproteiner, då de är för stora för att filtreras. På ett dygn filtrerar njurarna ca 180 liter vätska hos en vuxen människa som väger omkring 70 kg. När plasmafiltratet, primärurinen, strömmar från glomerulus genom tubulussystemet sker reabsorption av lösta ämnen och vatten som organismen har användning för från njurtubuli till kapillärer som omger dem. Större delen av avfallsämnena reabsorberas inte och kan därför föras ut ur kroppen via urinen. Utsöndringen av vissa substanser kan ökas genom sekretion från epitelceller i tubulusväggen eller från pretubulära kapillärer till tubulussystemets hålrum, tubuslumen.

Den färdiga urinen leds från njurarna genom urinvägarna där det lagras i urinblåsan tills den töms. Frisk urin är ljust gul med neutralt pH-värde.

Sjukdomar och andra fysiologiska förhållandenRedigera

Vid diabetes mellitus (äldre benämning sockersjuka) utsöndras glukos med urinen på grund av att njurens förmåga att ta upp utsöndrad glukos från primärurinen är nedsatt. Detta tillstånd kallas glykosuri, och kan också ha andra orsaker. Andra sjukdomstillstånd kan ge upphov till proteiner i urinen (proteinuri, äldre benämning äggvita.) En särskild form av detta är hemoglobinuri, hemoglobin i urinen.[5] Vid infektioner i blåsan eller urinvägarna eller njurbäckeninflammation, finns bakterier i urinen som i normalfallet inte finns där. Dessa sjukdomar yttrar sig ofta som dysuri, sveda vid urinering. Med urinen lämnar urea kroppen, vilket vid stora mängder kan ge urinen en stark lukt av ammoniak, vilket kan vara ett tecken på en underliggande sjukdom. Många andra ämnen lämnar kroppen med urinen, vilka kan mätas i urinprov, till exempel natrium. Sjukdomar kan också förändra urinens pH-värde.

Färgkoncentrationen av urinen anger hur stor andel vätska urinen har. Mörkgul och starkt luktande färsk urin är ett tecken på uttorkning och vätskebrist. Om detta fortfar en längre tid kan det leda till njursten. Urinen bör vara ljus minst en gång varje dygn. I varmt klimat, där man svettas mycket, bör man ge akt på detta och rätta vätskeintaget därefter. I Sverige kan det räcka med en eller ett par liter vätska om dygnet; i tropikerna kan det krävas 10 liter[källa behövs] per dygn eller mer, speciellt vid kroppsarbete.

Hematuri, blod i urinen, kan märkas som en rödfärgning och kan tyda på allvarlig sjukdom och bör alltid föranleda läkarkontroll. Urinen kan vara rödfärgad av flera andra sjukdomar, till exempel porfyri, vid hemoglobinuri som vissa sorters cancer med mera, eller vid myoglobinuri.

Urinen kan också bli rödfärgad på grund av att man ätit viss sorts mat, exempelvis rödbetor; efter ett större intag av rödbetor kan urinen bli så kraftigt rödfärgad att det kan misstolkas som blod. Tillståndet förekommer hos omkring 10 till 14% av befolkningen och beror på utsöndring av betanin, ett färgämne som finns i betor.[6] Fenomenet kan uppstå och försvinna av sig självt.[7] Rödfärgad urin på grund av rödbetsintag är harmlöst.

Se ävenRedigera

Källor[8]Redigera

  1. ^ Polyuria Patient UK
  2. ^ David F. Putnam Composition and Concentrative Properties of Human Urine. NASA Contractor Report. July 1971
  3. ^ Michael T. Madigan; Thomas D. Brock (2009). Brock biology of microorganisms. Pearson/Benjamin Cummings. ISBN 978-0-13-232460-1. http://books.google.com/books?id=12aWQAAACAAJ. Läst 10 september 2011 
  4. ^ ”An Asbo in 14th Century Britain”. BBC. http://www.bbc.co.uk/news/magazine-12847529. ”The name garderobe – which translates as guarding one's robes – is thought to come from hanging your clothes in the toilet shaft, as the ammonia from the urine would kill the fleas” 
  5. ^ MeSH Tree Location(s) for Hemoglobinuria Karolinska Institutet
  6. ^ Beeturia and the biological fate of beetroot pigments. PMID 8148871
  7. ^ allergyadvisor – Beeturia Arkiverad 18 april 2010 hämtat från the Wayback Machine. Compiled by Karen du Plessis B.Sc. Diet. Food & Allergy Consulting & Testing Services. Retrieved on October 24, 2009
  8. ^ Olav Sand et al. Människans fysiologi, första upplagan, Liber 2004