Öppna huvudmenyn

De kommer från öst och väst, sjöngs i en tidigare och mer känd variant De komma från öst och väst.

Sången skrevs av norrländskan Amanda Sandbergh efter att hon varit på Frälsningsarméns internationella kongress i London sommaren 1914. Kongressen hade präglats av sorg: en kanadensisk delegation bestående av 171 personer hade lidit skeppsbrott då ångaren "RMS Empress of Ireland" den 29 maj gått under efter att kolliderat med ett annat fartyg på sin väg till England. Bland offren fanns bland annat kommendör David Rees. 133 tomma stolar med vita band placerades ut där kanadensarna skulle ha suttit vid öppningsmötet. En amerikansk grupp frälsningssoldater sjöng "They come from east and west" med tanke på alla som samlats till kongressen. Amanda kom ihåg detta när hon kommit tillbaka till Sverige, men när hon skrev ner sin text tänkte hon på den stora frälsta skaran som en gång skall samlas i himlen.

Amanda skrev själv om sångens tillkomst: "Sången De komma från öst och väst är född på Frälsningsarméns vilohem i Rönninge under sommaren 1914. Under lek med några barn - med kloten på krocketplanen - fick jag den impuls som frambragte denna sång. Jag kastade helt apropå klubban ifrån mig, gick upp på mitt rum, skrev sången, lade den i ett kuvert och sände den till Stridsropet, ångrade mig genast, var betänkt på att återkalla den, emedan den syntes mig allt för naiv, men det blev ej gjort. Och till min stora förvåning kom den på hösten ut i stabsmusikkårens sånghäfte, sjöngs mycket och har sedan dess gått ut över hela världen."

(Summan 133 omkomna frälsningssoldater anges i en annan källa som 144)

(Paul Anefelt, musikalisk ledare i Frälsningsarmén, anger i sin bok "Sång och klingande spel" del II, att antalet omkomna var 143. De tomma stolarna förekom inte i öppningsmötet utan vid ett särskilt ordnat åminnelsemöte i Albert Hall, och detta möte var inte en sorgegudstjänst utan från början till slut en jubelfest över kamrater som befordrats till härligheten, enligt Anefelt.)

Publicerad somRedigera