Öppna huvudmenyn
Ej att förväxla med Dalkarlsbacken.

Dalkarlsberg är en småort i Nora kommun. Invånarantalet var 93 år 2015, men var 345 personer år 1949[3]. Samhället ligger i Vikers socken.

Dalkarlsberg
småort
Dalkarlsbergs gruva år 1939. En gren av Dalkarlsbergs Järnväg till vänster. Anrikningsverket med Centralschaktet i mitten. Den vita byggnaden till höger är en transformatorstation som fortfarande finns kvar
Dalkarlsbergs gruva år 1939. En gren av Dalkarlsbergs Järnväg till vänster. Anrikningsverket med Centralschaktet i mitten. Den vita byggnaden till höger är en transformatorstation som fortfarande finns kvar
Land Sverige Sverige
Landskap Västmanland
Län Örebro län
Kommun Nora kommun
Distrikt Vikers distrikt
Koordinater 59°25′57″N 14°51′51″Ö / 59.43250°N 14.86417°Ö / 59.43250; 14.86417
Area 57 hektar (2015)[1]
Folkmängd 93 (2015)[1]
Befolkningstäthet 1,6316 inv./hektar
Tidszon CET (UTC+1)
 - sommartid CEST (UTC+2)
Småortskod S6029[2]
Ortens läge i Örebro län
Red pog.svg
Ortens läge i Örebro län
Wikimedia Commons: Dalkarlsberg
SCB:s småortsavgränsning (långsam)
Redigera Wikidata

Innehåll

GruvornaRedigera

Gruvfälten i Dalkarlsberg tillhör de äldsta i landet, möjligen från 1100-talet. Det kan vara gruvorna i Dalkarlsberg som åsyftas med Västra berget i Magnus Erikssons privilegiebrev från 1340. De ingick i Nora bergslag. Från början fanns sju "grufvelag". Dessa sammanslogs till ett bolag år 1825, Dalkarlsbergs grufvebolag. År 1860 ombildades detta till aktiebolag, Dalkarlsbergs AB. År 1935 uppgick detta bolag i Stribergs Grufve AB. Gruvdriften lades ner år 1948.

Centralschaktet användes under åren 1907-1945, och från detta schakt uppfordrades den största delen av gruvornas malm. Flera gruvor var anslutna till detta schakt. På 1930-talet anlades Malms schakt (i folkmun: Bäckaskogsschaktet), eftersom det förelåg rasrisk i Centralschaktet. Malms schakt var det sista som användes inom området och var vid nedläggningen 550 meter djupt.

Man räknar med att 2,8 miljoner ton järnmalm togs upp ur gruvorna från 1784 fram till nedläggningen. Under gruvfältets storhetstid kring sekelskiftet 1900 var det i Nora bergslag endast Stribergs gruvor som hade en högre årsproduktion.

I slutet av 1970-talet revs många av byggnaderna som var direkt förknippade med gruvdriften, bl.a. anrikningsverket, laven vid Malms schakt och stationsbyggnaden.

DalkarlshyttanRedigera

Vid Dalkarlshyttan, belägen sydväst om gruvområdet, producerades tackjärn. Driften lades ned 1768[4]. Efter att denna hytta nedlades transporterades järnmalmen till andra hyttor för vidare järnframställning.

Lämningar efter gruvtidenRedigera

Hembygdsföreningen har iordningställt en gruvstig där man kan bese rester av byggnader, bl.a. betongfundamenten av anrikningsverk och gruvlave, gråbergs- och slagghögar m.m.

Mittemot smedjan står en klockstapel, vars klocka var försvunnen i ett antal år, men som nu är återbördad. Bredvid klockstapeln står två brytskivor. De användes vid uppfordring av malm, och satt i Malms lave som revs 1978.

Betongfundament till olika byggnader, t.ex. anrikningsverket, står kvar i terrängen. Det betongförseglade Centralschaktet kan beses. En transformatorstation står ännu kvar tämligen bibehållen.

Den smalspåriga Vikern–Möckelns Järnväg löpte genom området. Järnvägen invigdes 1873 men lades ner redan 1907. Spåret från Vikersvik upp till Dalkarlsberg behölls dock som Dalkarlsbergs Järnväg. Spåren är upprivna, men banvallen kan identifieras. Dalkarlsbergs Järnväg kom därför att bli en bibana från Nora–Karlskoga Järnväg. Den sistnämnda var dock normalspårig, varför omlastning av järnmalmen måste ske i Vikersvik. Resterna av det magnifika stationshuset, byggt av gråsten, finns kvar. Från början var denna byggnad ett järnmagasin, men kom att innehålla såväl tågexpedition, vänthall, post, telegraf, som en hatt- och mössaffär.

En 900 meter lång kanal går genom området. Den stod klar 1810 och gav vattenkraft åt stånggångar och pumpar. Kanalen förlängdes så sent som 1903.

ByggnaderRedigera

Kruthus och smedjaRedigera

På 1700-talet hade man gått över till att använda krut vid malmbrytningen. För att lagra krutet uppfördes år 1814 ett kruthus med 1,25 m tjocka stenväggar. Det är sedan år 2009 byggnadsminnesmärke[5].

Centralt i Dalkarlsberg ligger smedjan från 1820-talet. Den påbyggdes på 1860-talet med en snickarverkstad. Smedjan disponeras av Vikers hembygdsförening.

Dalkarlsbergs herrgårdRedigera

Dalkarlsbergs nya herrgård uppfördes på 1870-talet såsom bostad åt trafikchefen vid Vikern-Möckelns Järnväg. Senare har herrgården använts som bostad åt disponenten vid Dalkarlsbergs AB, bland dem kan Gustaf N.E. Bratt nämnas. Byggnaden har två våningar och är byggd av trä. Herrgården drevs under några år som konferensanläggning.

ReferenserRedigera

  1. ^ [a b c] Småorter 2015, Statistiska centralbyrån, 19 december 2016
  2. ^ Småorternas landareal, folkmängd och invånare per km² 2005 och 2010, korrigerad 2012-10-15, Statistiska centralbyrån, 15 oktober 2012, läst: 9 juli 2016
  3. ^ Svenska Län III, s. 398
  4. ^ Allt om Viker
  5. ^ Länsstyrelsen i Örebro län[död länk]

Tryckta källorRedigera

  • Esbjörnson, Estrid (2003). Värt att se i Örebro län. Örebro: Örebro läns museum. sid. 238. Libris 8906679. ISBN 91-85642-34-7 
  • Heij-Hällvik, Oscar (1949). Örebro läns förvaltning och bebyggelse, del III. Göteborg: Bokförlaget Svenska Län. sid. 401. Libris 2244132 
  • Landeholm, Sanna; Eriksson, Linnéa (2001). Noraskogs bergslag, häfte 2. Stockholm: Jernkontoret. sid. 342-345. Libris 8724828 
  • Ohlsson, Thomas (2012). Bredsjö-Degerfors Järnväg och dess föregångare. Tegeo Konsult AB. sid. 99-105. Libris 13613730. ISBN 978-91-980653-0-5 
  • Gruvstigar i Dalkarlsberg nr 1. Dalkarlsberg: Vikers Hembygdsförening. 1986. Libris 13761595 
  • Gruvstigar i Dalkarlsberg nr 2. Dalkarlsberg: Vikers Hembygdsförening. 1988. Libris 13761601 
  • Från Dalkarlsberg: Gruvstig 3. Dalkarlsberg: Vikers Hembygdsförening. 1991. Libris 13761605