Öppna huvudmenyn

Vikern-Möckelns Järnväg (WMJ) var en smalspårig järnvägslinje som sträckte sig mellan Striberg och Degerfors, byggd 1871-1873[1] Banan var 54,5 km lång och hade den ovanliga spårvidden 802 mm. Banan ägdes och drevs av Dalkarlsbergs AB tillsammans med ett antal andra bruk. Sträckningen var i stort sett densamma som Nora-Karlskoga Järnväg. Den senare var en normalspårig järnväg. Huvudavsikten med järnvägen var malmtransport. Persontransport förekom i liten utsträckning.

Vikern-Möckelns Järnväg
Vikersviks järnvägsstation.jpg
Vikersviks järnvägsstation på 1930-talet.
Allmänt
PlatsSverige
SträckaStribergDegerfors
Anslutande järnvägslinjerNora Bergslags Järnväg, Värmlandsbanan
Organisation
Invigd1873
Avstängd1907
ÄgareDalkarlsbergs AB m.fl.
Tekniska fakta
Längd54,5 kilometer
Antal spårEnkelspår
Spårvidd802 millimeter
ElektrifieradNej
Vikern-Möckelns Järnväg
Unknown BSicon "tSTR"
Striberg-Grängens Järnväg fr.o.m. 1887
Unknown BSicon "XBHF-L"
Striberg anslutning till Nora-Karlskoga Järnväg
Station on track
Fogdhyttan
Stop on track
Rödberg
Unknown BSicon "XBHF-M"
Vikersvik, korsning med Nora-Karlskoga Järnväg
Stop on track
Skrikarhyttan
Station on track
Dalkarlsberg
Stop on track
Rösimmen
Station on track
Snöbergshyttan
Stop on track
Immetorp
Station on track
Valåsen
Unknown BSicon "KXBHFe-M"
Degerfors, korsning med Värmlandsbanan

I januari 1885 inköpte Nora-Karlskoga Järnvägsaktiebolag aktierna i bolaget och övertog driften. Den blev en del av Bredsjö-Degerfors Järnväg. Driften av WMJ, förutom bandelen mellan Vikersvik och Dalkarlsberg, lades i princip ner år 1907.

Innehåll

Dalkarlsbergs järnvägRedigera

När Nora-Karlskoga Järnvägsaktiebolag övertog driften av WMJ blev det snart uppenbart att man måste samordna driften på de båda linjerna, som låg så nära varandra. Det blev då WMJ som lades ner, inte minst beroende på den udda spårvidden. Det fanns dock ett behov att upprätthålla malmtransporter från Dalkarlsbergs gruvor, som fortfarande var i full aktivitet. Spåret mellan Dalkarlsberg och Vikersvik, en sträcka på 3,9 km, bibehölls därför även efter 1907. Även sträckan Vikersvik - Lerdalen låg länge kvar, och utnyttjades för enstaka malmtransporter.

Eftersom Nora-Karlskoga Järnväg hade normalspårvidd, måste omlastning av malmen ske i Vikersvik. För att minska omlastningskostnaden byggdes därför en lång viadukt med kaj och malmfickor i Vikersvik. Förhandlingar skedde mellan gruvbolaget och järnvägsbolaget om att ändra spårvidden till normalspår, men detta kom aldrig till stånd.

År 1940 upphörde persontrafiken helt mellan Dalkarlsberg och Vikersvik, 1953 upphörde godstrafiken, och året därpå revs banan upp.

GalleriRedigera

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

WebbkällorRedigera

NoterRedigera

  1. ^ Carlquist, Gunnar, red (1939 (nyutgåva av 1930 års utgåva)). Svensk uppslagsbok. Bd 4. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB 

Vidare läsningRedigera

  • Bodstedt, Ivan August (1945). ”Striberg järnväg”. Historik över Sveriges småbanor, bruks-, gruv- m.fl. banor: under tiden 1802-1865. Stockholm. sid. 203-209. Libris 1285504 
  • Hildebrand, Elis (1926). Minnesskrift över Nora bergslags järnvägsaktiebolags järnvägar : Nora-Ervalla : 1856-1926 : Nora-Karlskoga : 1876-1926 : Dalkarlsbergs : 1875-1925. [Nora]. Libris 1331704 
  • Sundström, Erik; Israelsson, Friden (2003). ”Bredsjö-Degerfors Järnväg och dess föregångare”. Smalspår och sjöfart i Bergslagen : 802-banorna. Malmö: Stenvall. sid. 30-61. Libris 9471129. ISBN 91-7266-160-7