Coventry Climax Ltd. var en brittisk tillverkare av gaffeltruckar, pumpar och specialmotorer och som även tillverkade formel 1-motorer under slutet av 1950-talet och 1960-talet.

Motortillverkaren Climax
Climax FWMV 1.5 V8, 1962
HemvistStorbritannien
Aktivt1957 - 1969
BiltillverkareAiden-Cooper (1962)

Brabham (1962-1969)
BRM (1961)
Cooper (1957-1965, 1967–1968)
Eagle (1966-1969)
Emeryson (1961-1962)
Ferguson (1961)
Fry (1959)
Gilby (1961)
JBW (1961)
LDS (1965, 1967)
Lola (1962-1963)
Lotus (1958–1967)
Scirocco (1964)

Shannon (1966)
Vunna lopp 40
Pole position44
Snabbaste varv 44
Konstruktörs-
titlar
4 (Cooper-Climax 1959, 1960 + Lotus-Climax 1963, 1965)
Förartitlar4 (Jack Brabham 1959, 1960 + Jim Clark 1963, 1965)

Historik

redigera

Företaget grundades av tidigare personal från Simms Daimler Motor Syndicate 1903 och blev känt då de levererade motorerna till traktorerna för Sir Ernest Shackletons Antarktisexpedition 1914.

Efter första världskriget började man leverera motorer till småbilstillverkare som Clyno och senare även till Triumph, Morgan och Standard. De ekonomiska problemen under 1930-talet drabbade företaget hårt varför man även började tillverka pumpar till brandsprutor. Efter andra världskriget krävde det brittiska försvarsdepartementet lättare brandsprutor med högre kapacitet och 1950 konstruerade företaget en ny pumpmotor som kallades FW, Feather Weight, på 1 020cc. Motorn visades på en motormässa i London där den bland annat uppmärksammades av racingfolk. Coventry Climax drog då slutsatsen att tävlingsframgångar skulle kunna ge företaget fler kunder, varför man designade FWA, som var en fjäderlätt bilmotor.

Den första Coventry Climax-motorn som användes för racing satt i en Kieft under Le Mans 24-timmars 1954, men bilen bröt loppet. Motorn blev populär inom sportvagnsracing och följdes upp av en Mark II och sedan av en FWB, på nästan 1,5 liter. En sådan motor var enligt de nya formel 2-reglerna lämplig och blev därför snabbt standard i F2. Säsongen 1957 användes Climaxmotorer för första gången i formel 1Cooper tävlade med två bilar i Storbritannien 1957. FWB-motorerna hade dock ersatts av FPF-motorer. Stirling Moss vann företagets första F1-seger med en Cooper-Climax med en 2,0 liters motor i Argentina 1958.

Motorerna var dock inte tillräckligt starka och blev därför inte konkurrenskraftiga förrän 2,5-litersversionen av FPF togs fram och med vilken Jack Brabham och Cooper-Climax vann förar- och konstruktörsmästerskapen 1959. Samtidigt tog Climax fram FWE-motorn till sportbilen Lotus Elite, som bland annat tävlade i Le Mans 24-timmars i början av 1960-talet. Företaget började sedan konstruera och tillverka en 1,5 liters V8-motor, som benämndes FWMW, med vilken Jim Clark vann tre lopp 1962. V8:an vann ytterligare 19 lopp innan de nya motorerna med större volym introducerades 1966. Climax började även bygga en 16-cylindrig motor på 1.5 liter, beteckning FWMW. Det var en 180 graders V-motor, ej en boxer. (Två vevstakar på varje vevtapp). Den kom aldrig till användning, och då reglementet ändrades till 3-litersmotorer 1966 drog sig företaget ur F1. Climaxmotorerna tävlade för sista gången i Kanada 1969.

Coventry Climax fortsatte att tillverka motorer till gaffeltruckar för militärt bruk tills 1986 då företaget gjorde konkurs och motorkontraktet övertogs av Horstman Defence Systems.

F1-meriter

redigera
  1.   Argentina 1958
  2.   Monaco 1958
  3.   Monaco 1959
  4.   Storbritannien 1959
  5.   Portugal 1959
  6.   Italien 1959
  7.   USA 1959
  8.   Argentina 1960
  9.   Monaco 1960
  10.   Nederländerna 1960
  11.   Belgien 1960
  12.   Frankrike 1960
  13.   Storbritannien 1960
  14.   Portugal 1960
  15.   USA 1960
  16.   Monaco 1961
  17.   Tyskland 1961
  18.   USA 1961
  19.   Monaco 1962
  20.   Belgien 1962
  21.   Storbritannien 1962
  22.   USA 1962
  23.   Belgien 1963
  24.   Nederländerna 1963
  25.   Frankrike 1963
  26.   Storbritannien 1963
  27.   Italien 1963
  28.   Mexiko 1963
  29.   Sydafrika 1963
  30.   Nederländerna 1964
  31.   Belgien 1964
  32.   Frankrike 1964
  33.   Storbritannien 1964
  34.   Mexiko 1964
  35.   Sydafrika 1965
  36.   Belgien 1965
  37.   Frankrike 1965
  38.   Storbritannien 1965
  39.   Nederländerna 1965
  40.   Tyskland 1965

Pole position

redigera
  1.   Monaco 1959
  2.   Storbritannien 1959
  3.   Portugal 1959
  4.   Italien 1959
  5.   USA 1959
  6.   Argentina 1960
  7.   Monaco 1960
  8.   Nederländerna 1960
  9.   Belgien 1960
  10.   Frankrike 1960
  11.   Storbritannien 1960
  12.   Portugal 1960
  13.   USA 1960
  14.   Monaco 1961
  15.   USA 1961
  16.   Nederländerna 1962
  17.   Monaco 1962
  18.   Frankrike 1962
  19.   Storbritannien 1962
  20.   Italien 1962
  21.   USA 1962
  22.   Sydafrika 1962
  23.   Monaco 1963
  24.   Nederländerna 1963
  25.   Frankrike 1963
  26.   Storbritannien 1963
  27.   Tyskland 1963
  28.   Mexiko 1963
  29.   Sydafrika 1963
  30.   Monaco 1964
  31.   Nederländerna 1964
  32.   Belgien 1964
  33.   Frankrike 1964
  34.   Storbritannien 1964
  35.   USA 1964
  36.   Mexiko 1964
  37.   Sydafrika 1965
  38.   Frankrike 1965
  39.   Storbritannien 1965
  40.   Tyskland 1965
  41.   Italien 1965
  42.   Mexiko 1965
  43.   Monaco 1966
  44.   Tyskland 1966

Snabbaste varv

redigera
  1.   Monaco 1959
  2.   Nederländerna 1959
  3.   Storbritannien 1959
  4.   Portugal 1959
  5.   USA 1959
  6.   Argentina 1960
  7.   Monaco 1960
  8.   Nederländerna 1960
  9.   Belgien 1960
  10.   Belgien 1960
  11.   Frankrike 1960
  12.   Portugal 1960
  13.   USA 1960
  14.   Monaco 1961
  15.   Nederländerna 1961
  16.   Storbritannien 1961
  17.   USA 1961
  18.   Nederländerna 1962
  19.   Monaco 1962
  20.   Belgien 1962
  21.   Storbritannien 1962
  22.   USA 1962
  23.   Sydafrika 1962
  24.   Belgien 1963
  25.   Nederländerna 1963
  26.   Frankrike 1963
  27.   Italien 1963
  28.   USA 1963
  29.   Mexiko 1963
  30.   Sydafrika 1963
  31.   Nederländerna 1964
  32.   Belgien 1964
  33.   Frankrike 1964
  34.   Storbritannien 1964
  35.   Österrike 1964
  36.   Mexiko 1964
  37.   Sydafrika 1965
  38.   Belgien 1965
  39.   Frankrike 1965
  40.   Nederländerna 1965
  41.   Tyskland 1965
  42.   Italien 1965
  43.   Mexiko 1965
  44.   Monaco 1967

Källor

redigera