Formel 1-VM 1957 hade åtta deltävlingar som kördes under perioden 13 januari-8 september. Här ingick Indianapolis 500-loppet 1957 som en av deltävlingarna. Förarmästerskapet vanns av argentinaren Juan Manuel Fangio i Maserati.


F1-regler i korthet 1957
MotorÖverladdad 750 cc
Sug 2 500 cc
Max cylindrarIngen begränsning
Bilens minimiviktIngen begränsning
Poängberäkning8, 6, 4, 3, 2 och snabbaste varv 1
• Endast de fem bästa poängen från de åtta loppen räknades in i förarmästerskapet.
• Delad poäng gavs till förare som delade bil, oavsett vem som kört flest varv utom då en förare ansetts ha kört för kort sträcka (insufficient distance).
• I Tyskland fyllde man upp startfältet med formel 2-bilar, men förarna fick inga mästerskapspoäng.

Vinnare

redigera

Grand Prix 1957

redigera
Grand Prix Datum Bana Vinnande förare! Vinnande stall Vinnande tillverkare  
  Argentinas Grand Prix 13 januari Buenos Aires   Juan Manuel Fangio Maserati *
  Monacos Grand Prix 19 maj Monte Carlo   Juan Manuel Fangio Maserati *
  Indianapolis Grand Prix 30 maj Indianapolis   Sam Hanks George Salih Epperly-Offenhauser *
  Frankrikes Grand Prix 7 juli Rouen-les-Essarts   Juan Manuel Fangio Maserati *
  Storbritanniens Grand Prix 20 juli Aintree   Tony Brooks
  Stirling Moss
Vanwall *
  Tysklands Grand Prix 4 augusti Nürburgring   Juan Manuel Fangio Maserati *
  Pescaras Grand Prix 18 augusti Pescara   Stirling Moss Vanwall *
  Italiens Grand Prix 8 september Monza   Stirling Moss Vanwall *

Grand Prix utanför VM 1957

redigera
Grand Prix /Race Datum Bana Vinnande förare! Vinnande stall Vinnande tillverkare
  Buenos Aires Grand Prix 27 januari Buenos Aires   Juan Manuel Fangio Maserati
  Syrakusas Grand Prix 7 april Syrakusa   Peter Collins Ferrari
  Glover Trophy 22 april Goodwood   Stuart Lewis-Evans Connaught Connaught-Alta
  Paus Grand Prix 22 april Pau   Jean Behra Maserati
  Neapels Grand Prix 28 april Posillipo   Peter Collins Ferrari
  Reims Grand Prix 14 juli Reims-Gueux   Luigi Musso Ferrari
  Caens Grand Prix 28 juli Caen   Jean Behra BRM
  International Trophy 14 september Silverstone   Jean Behra BRM
  Modenas Grand Prix 22 september Modena   Jean Behra Maserati
  Marockos Grand Prix 27 oktober Ain Diab   Jean Behra Maserati

Stall, nummer och förare 1957

redigera
Stall/Tillverkare Nummer Förare
A E Dean (Kuzma-Offenhauser)[1] 1   Jimmy Bryan, USA
Ansted Rotary Corp (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1] 3   Don Freeland, USA
BRM 6, 26   Ron Flockhart, Storbritannien
8   Roy Salvadori, Storbritannien
24   Jack Fairman, Storbritannien
26   Les Leston, Storbritannien
28   Herbert Mackay-Fraser, Brasilien
Bob Estes (Phillips-Offenhauser)[1] 7   Bob Veith, USA
Bob Gerard (Cooper-Bristol) 38   Bob Gerard, Storbritannien
Bruce Halford (Maserati) 15, 16, 20   Bruce Halford, Storbritannien
Cars Inc (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1] 95   Bob Christie, USA
Chapman S Root (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1] 12   Pat O'Connor, USA
18   Johnnie Parsons, USA
48   Marshall Teague, USA
Connaught-Alta 10   Stuart Lewis-Evans, Storbritannien
12   Ivor Bueb, Storbritannien
Cooper-Climax 14, 22, 24   Jack Brabham, Australien
16   Les Leston, Storbritannien
22, 23, 36   Roy Salvadori, Storbritannien
24   Mike MacDowel, Storbritannien
Dick Gibson (Cooper-Climax) 29   Dick Gibson, Storbritannien
Ecurie Maarsbergen (Porsche) 27   Carel Godin de Beaufort, Nederländerna
Ernest L Ruiz (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1] 23   Elmer George, USA
Ferrari 6, 10, 12, 14, 32, 34   Luigi Musso, Italien
7, 10, 12, 16, 18, 26, 30   Peter Collins, Storbritannien
8, 10, 14, 16, 24, 28, 34   Mike Hawthorn, Storbritannien
14   Eugenio Castellotti, Italien
16, 30   Maurice Trintignant, Frankrike
18   Cesare Perdisa, Italien
18, 24, 36   Wolfgang von Trips, Tyskland
20   José Froilán González, Argentina
  Alfonso de Portago, Spanien
Francisco Godia-Sales (Maserati) 10, 18   Paco Godia, Spanien
Fred & Richard Sommer (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1] 5   Jimmy Reece, USA
Fred Sclavi (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1] 55   Eddie Russo, USA
George Bignotti (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1] 6   Johnny Boyd, USA
14   Fred Agabashian, USA
George Salih (Epperly-Offenhauser)[1] 9   Sam Hanks, USA
George Walther Jr (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1] 77   Mike Magill, USA
Gilby Engineering (Maserati) 32   Ivor Bueb, Storbritannien
Gould's Garage (Maserati) 14, 18, 19,22, 30   Horace Gould, Storbritannien
H A Chapman (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1] 43   Eddie Johnson, USA
H H Johnson (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1] 57   Jimmy Daywalt, USA
Harry Dunn (Dunn-Offenhauser)[1] 89   Al Herman, USA
J S Donaldson (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1] 31   Bill Cheesbourg, USA
JBW (Cooper-Climax) 28   Brian Naylor, Storbritannien
Jo Bonnier (Maserati) 28   Joakim Bonnier, Sverige
John Zink (Watson-Offenhauser)[1] 52   Troy Ruttman, USA
Joseph Massaglia Jr (Lesovsky-Offenhauser)[1] 22   Gene Hartley, USA
Kalamazoo Sports Inc (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1] 73   Andy Linden, USA
83   Ed Elisian, USA
Lindsey Hopkins (Epperly-Offenhauser)[1] 26   Jim Rathmann, USA
Luigi Piotti (Maserati) 12, 28, 42   Luigi Piotti, Italien
Lysle Greenman (Kuzma-Offenhauser)[1] 28   Johnnie Tolan, USA
Maserati 1, 2, 32, 35   Juan Manuel Fangio, Argentina
2, 4, 6   Jean Behra, Frankrike
3, 4, 6, 8, 34, 38   Harry Schell, USA
4   Stirling Moss, Storbritannien
4, 8, 34   Giorgio Scarlatti, Italien
8, 36   Carlos Menditéguy, Argentina
40  Hans Herrmann, Tyskland
Novi Racing Corp (Kurtis Kraft-Novi)[1] 27   Tony Bettenhausen, USA
54   Paul Russo, USA
Ottorino Volonterio (Maserati) 28   André Simon, Frankrike
  Ottorino Volonterio, Schweiz
Pat Clancy (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1] 16   Al Keller, USA
19   Jack Turner, USA
Pete Salemi (Kuzma-Offenhauser)[1] 82   Chuck Weyant, USA
Peter Schmidt (Kuzma-Offenhauser)[1] 88   Eddie Sachs, USA
Porsche 20   Umberto Maglioli, Italien
21   Edgar Barth, Tyskland
R R C Walker (Cooper-Climax) 24, 34   Jack Brabham, Australien
Racing Associates (Kuzma-Offenhauser)[1] 10   Johnny Thomson, USA
Ridgeway Management (Cooper-Climax) 25   Tony Marsh, Storbritannien
26   Paul England, Australien
Roger Wolcott (Lesovsky-Offenhauser)[1] 8   Rodger Ward, USA
Roy McKay (Kurtis Kraft-Offenhauser)[1] 92   Don Edmunds, USA
Scuderia Centro Sud (Maserati) 2, 14, 16, 26   Masten Gregory, USA
4   André Simon, Frankrike
16, 24   Joakim Bonnier, Sverige
17   Hans Herrmann, Tyskland
22   Harry Schell, USA
Scuderia Centro Sud (Ferrari) 26   Alejandro de Tomaso, Italien
Vanwall 10, 18, 20, 26   Stirling Moss, Storbritannien
11, 18, 20, 22, 28   Tony Brooks, Storbritannien
12, 18, 20, 22, 30   Stuart Lewis-Evans, Storbritannien
20   Roy Salvadori, Storbritannien

Slutställning förare 1957

redigera
Placering Förare! Stall Konstruktör Poäng
1   Juan Manuel Fangio Maserati 40
2   Stirling Moss Vanwall 25
3   Luigi Musso Ferrari 16
4   Mike Hawthorn Ferrari 13
5   Tony Brooks Vanwall 11
6   Masten Gregory Scuderia Centro Sud Maserati 10
7   Harry Schell Scuderia Centro Sud & Maserati Maserati 10
8   Sam Hanks George Salih Epperly-Offenhauser 8
9   Peter Collins Ferrari[2] 8
10   Jim Rathmann Lindsey Hopkins Epperly-Offenhauser 7
11   Jean Behra Maserati 6
12   Stuart Lewis-Evans Connaught & Vanwall Connaught-Alta & Vanwall 5
13   Maurice Trintignant Ferrari[2] 5
14   Wolfgang von Trips Ferrari 4
15   Carlos Menditéguy Maserati 4
16   Jimmy Bryan A E Dean Kuzma-Offenhauser 4
17   Paul Russo Novi Racing Corp Kurtis Kraft-Novi 3
18   Roy Salvadori Cooper Cooper-Climax 2
19   Andy Linden Kalamazoo Sports Inc Kurtis Kraft-Offenhauser 2
20   Giorgio Scarlatti Maserati 1
21   Alfonso de Portago Ferrari 1
22   José Froilán González Ferrari 1

Inofficiell slutställning konstruktörer 1957

redigera

Endast de fem bästa poängen från de åtta loppen för den första bilen räknade.

Placering Konstruktör Poäng
1   Maserati 38
2   Vanwall 32
3   Ferrari 24
4   Connaught-Alta 3
5   Cooper-Climax 2
  1. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z aa] Deltog endast i Indianapolis 1957.
  2. ^ [a b] Peter Collins och Maurice Trintignant delade bil i Storbritannien men Trintignant fick samtliga poäng för fjärdeplatsen eftersom Collins kört för få varv.

Externa länkar

redigera

Säsonger

redigera